För fem år sedan inventerades fladdermöss på Lidingö av fladdermusexperten Johnny de Jong. Det var den första inventeringen av fladdermöss som gjorts på ön. Totalt påträffades då nio arter: nordfladdermus, sydfladdermus, gråskimlig fladdermus, brunlångöra, vattenfladdermus, mustasch-/taigafladdermus, dvärgpipistrell, trollpipistrell och större brunfladdermus (i Uppland har totalt 13 arter av fladdermöss påträffats). Överlägset vanligaste art var nordfladdermus. Även vattenfladdermus var vanlig och spridd över ön. Om alla dessa arter fortfarande finns kvar vet vi inte.
Fladdermusen är en gnagare och den artrikaste däggdjursgruppen på jorden, med mer än 1 000 arter.
De flesta fladdermusarter är aktiva på natten. De bildar större grupper när de sover. Flyghastigheten kan uppgå till 50 km/h. Beroende på art och utbredningsområde har fladdermöss olika viloplatser. De gömmer sig bland annat i källare eller på vinden i byggnader, de vilar i grottor och mindre bergssprickor eller använder ihåliga träd samt täta växtansamlingar som sovplats. Några fladdermöss sover i fågelbon, andra håller sig fast med fötterna på mindre grenar eller i trädens bark. Hos fladdermöss förekommer även arter som omformar stora blad till en struktur som liknar ett tält.
Det finns härdiga fladdermöss som kan sova under varierande förhållanden och känsliga arter som behöver en viss luftfuktighet eller en fast ljusnivå vid viloplatsen.
En del fladdermöss övervintrar i varmare regioner som kan ligga 1 000 km från den plats där de föder sina ungar. Flera arter som äter frukter, nektar eller pollen vandrar till den plats som erbjuder mest föda beroende på årstid.
Fladdermöss använder även känseln för att navigera genom luften. I vingarna finns särskilda känselreceptorer, och de små hårstrån som växer därur registrerar luftmotstånd och annan information och överför denna till hjärnan. Fladdermusen korrigerar då kursen och undviker kollisioner.
Rörelseförmågan på land är beroende på art. Flera fladdermöss kan snabbt kravla på marken, och andra är skickliga klättrare.[4]
Fladdermössen är till största delen insektsätare, vilka jagar i mörkret med ekolokalisering, men många arter jagar även med synen. Några arter är köttätare. De livnär sig bland annat av fåglar, grodor, ödlor och mindre däggdjur som gnagare och andra fladdermöss. Bara de tre arter som tillhör underfamiljen vampyrer som lever av blod.
Ljudet som används för ekolokaliseringen skapas hos småfladdermöss i struphuvudet och avges genom munnen eller genom näsborrarna. Hos en del småfladdermöss är ljudnivån påfallande hög med upp till 110 decibel fram till 10 cm avstånd. För att skydda sig själv blockerar de sin hörsel när de skapar klickljudet.
Varje art har sin kombination av pulslängd, det tysta intervallet under avlyssningsperioden och frekvensomfånget. Analys av ljudinspelningar av fladdermössens rop ger fingervisning för artbestämning.
Hos alla fladdermöss förekommer någon form av fördröjning mellan kopulationen och ungens eller ungarnas födelse. Förseningen kan bero på att honan lagrar hannens sperma i sina könsdelar innan ägget eller äggen befruktas. En annan variant är att det befruktade ägget bara utvecklas till en blastocyst som sedan förvaras fritt i honans livmoder. Utvecklingen fortsätter när blastocysten inbäddas i livmoderväggen. Genom den tredje metoden bildas embryoet direkt och sedan inträffar en paus eller en långsam utveckling. Hos några fladdermöss äger två av tillvägagångssätten rum.
Ordningens medlemmar föder få ungar jämfört med andra lika stora däggdjur. Allmänt förekommer en kull per år med en unge. I familjen läderlappar är tvillingar mera vanliga och hos några släkten som förekommer upp till fem ungar per kull. Hos småfladdermöss väger ungarna vid födelsen redan en fjärdedel av moderns vikt.
Jämfört med andra mindre däggdjur blir fladdermöss gamla. Hos några arter når vissa individer en ålder av 30 år. Det äldsta kända exemplaret blev 41 år. En viktig faktor som ökar livslängden är det mindre antalet aktiva fiender under natten.
Bästa området för fladdermöss var området från Kyrkviken i norr ner till Kottlasjöns utlopp i söder. Inom detta område påträffades alla arter; dvärgpipistrell och större brunfladdermus var vanliga och aktiviteten av fladdermöss var hög, särskilt vid Kottlasjön. För resten av ön var aktiviteten tämligen låg.
Även om Lidingö är tättbebyggt (bebyggelsen upptar drygt hälften av öns areal) finns en del för fladdermöss värdefulla miljöer, framför allt i anslutning till Kyrkviken, Kottlasjön, Stockby- Långängen, Trolldalen och Elfvik. I dessa miljöer finns sjöar och våtmarker, ekhagar och tallskogar med bra jaktmarker för fladdermöss.
Så här skriver Naturskyddsföreningen på sin hemsida:
Tio skäl att älska fladdermöss:
1. Fladdermusen har ett sinne vi saknar – de navigerar i mörker med ekot från ultraljud.
2. De tillhör jordens äldsta däggdjur. Kanske flög de omkring bland dinosaurierna.
3. De parar sig på hösten och sparar sperman till våren då de befruktas. Unikt.
4. Fladdermöss är de enda däggdjur som kan flyga aktivt.
5. Nästan en tredjedel av jordens däggdjursarter är fladdermöss.
6. De är viktiga för att vi ska få kaffe – de fångar skadeinsekter i kaffeplantager.
7. Världens minsta däggdjur är trynfladdermusen, väger under två gram.
8. Det finns 19 fladdermusarter i Sverige som alla tillhör gruppen läderlappar.
9. De äter mygg. En fladdermuskoloni kan äta en hink med mygg varje natt.
10. Fladdermöss hänger uppochner. De är förebild till den ballaste actionhjälten – Batman.
Var rädd om fladdermössen!
De är fridlysta. Fladdermössen är missgynnade och tolv av arterna är rödlistade. Deras favoritmiljöer minskar – varierat kulturlandskap med gamla ihåliga träd.
Läs mer om fladdermöss här
Källor: Lidingö Ornitologiska Förenings hemsida
Wikipedia