Lidingö är en perfekt plats för ladusvalan att stanna på över sommaren. Omringat av vatten, stora öppna ytor och flera gårdar är någonting som ladusvalan föredrar. Fågeln har kommit att bli beroende av människan och samtidigt lämnat avtryck hos människor runt hela globen.
Den blåskimrande översidan, vita magen, den rödbruna färgen på strupen och pannan, gör att det är lätt att känna igen ladusvalan. Den är 19 centimeter, och i Sverige är det den vanligaste och största svalan vi har.
Ladusvalan anses inte vara utrotningshotat och har en stor utbredning. Den finns i Europa, Asien, Afrika och den enda i släkten som sträcker sig till Amerika.
Hon är inte skygg och gillar öppna landskap som gärna får ligga nära vattnet. Den föredrar att sitta på exponerande platser, gärna ledningar eller takrör framför områden med mycket skog eller tättbebyggda platser.
Ladusvalan eller Hirundo rustica, som betyder "lantlig svala" på latin, har fått sitt namn just för sin vana att bygga bo i lador. Boet byggs av lera och växtdelar som hon formar till ett skålformat näste fodrat med fjädrar.
Oftast lägger ladusvalan runt fem ägg men i vissa fall kan de lägga upp till åtta stycken. Äggen är vita med rödbruna prickar och ruvas i cirka femton dygn. Vanligast är att honan ruvar, men i Nordamerika kan hanen ruva upp till 25 procent av tiden. Efter att äggen kläcks lever ungarna i nästet cirka tre veckor innan de är redo att flyga. Efter deras första flygtur stannar ungarna kvar en vecka och blir matade av deras föräldrar.
Ladusvalan och svalor över lag är insektsätare som fångar insekterna i flykten. De äter inte något slags frö som andra fåglar. De lämnar därför människans föda i fred och förstör inte skördar. Det tillsammans med att de äter skadeinsekter har resulterat i att svalor alltid varit väldigt omtyckt och följt med människan ända sedan stenåldern.
Svalan är ett återkommande inslag i mänsklig kultur. I flera kulturer har de kommit att bli olika symboler så som att de anses vara heliga, en symbol för livet eller ett lyckoomen. Det är vanligt att ladusvalan blir 10 till 15 år och vidskepliga föreställningar som förekommit om fågeln, kan ha bidragit till deras långa livslängd. Det sas att ifall man skadar ladusvalans rede skulle boskapens frukt gå dålig som till exempel att hönor slutar värpa.
I litteraturen finns det många hänvisningar till att ladusvalans flyttning norrut, är ett tecken på våren eller sommaren. Under 1600-talet och 1700-talet så trodde människan att när svalorna försvann på hösten så gick de i ide. Det sas att de försvann ner till sjöbottnar, bland stenar och slam, för att sedan dyka upp till våren. År 1850 utsatte Vetenskapsakademin ett pris på 30 riksdaler till den som lyckades att fånga upp en levande svala ur vattnet. När det inte var någon som lyckades, övergick man till att tro att de flyttade söderut.
I september flyttar svalan från Sverige ner till mellersta och södra Afrika. Men vem vet, du kanske lyckas fånga upp en ladusvala någonstans runt Lidingös vatten?