Jo då, det finns kräftor på Lidingö, i Kottlasjön. Men det är förbjudet att fiska dem och Lidingö stad har kontrollanter som ser till att inget tjuvfiske förekommer. För övrigt är allt fiske i Kottlasjön förbjudet, likaså i Stockbysjön och Gråviken. Men det finns de som har rätt att fiska kräftor i Kottlasjön, framför allt har de som äger hus i Trasthagen ofta fiskerätt, men även andra som tillstånd, ibland sedan generationer tillbaka.
Fram till 1980-talet fanns det flodkräftor i Kottla. Sedan kom kräftpesten och utrotade dem och det fanns inte ett skaldjur i hela sjön. Därefter var det någon som planterade in signalkräftor, vilka inte är lika mottagliga för kräftpest, men kan bära på det och på så sätt smitta sina släktingar flodkräftorna. Så nu finns det bara signalkräftor, men tillgången varierar år från år.
Flodkräftan är ett av Europas största kräftdjur. Hanen kan bli upp till 18 centimeter lång och väga 350 gram; honan är något mindre. Den är allätare och äter också gärna as. Den är revirhävdande och företrädesvis skymnings- och nattaktiv. För att undkomma fiender kan den snabbt förflytta sig baklänges genom slag med sin kraftiga stjärt.
Färgen på är oftast svart, men stora färgvariationer förekommer. Kokad som livsmedel övergår färgen till röd.
Kräftor förflyttar sig vanligtvis gående på vattendragets botten. De kan emellertid inte simma högre upp i vattenmassan än någon decimeter ovanför botten och endast korta sträckor.
Flodkräftan förekommer bara i sötvatten och strömmande vattendrag.
Att avgöra om det är en honkräfta eller hankräfta går tämligen enkelt att se om man vänder på kräftan och tittar precis där kroppen slutar och stjärten tar vid. På hannar finns här ett par små "extraben", dessa saknas helt på honor. För en van betraktare går det även att bestämma könet genom att jämföra stjärten och klorna, honor har bredare stjärt och hannarna större klor.
Parningen sker under september–oktober då det börjar bli kallt i vattnet. Honan bär de befruktade äggen under stjärten till nästa sommar. Inget larvstadium förekommer utan vid kläckningen liknar ungen en liten fullvuxen individ. Hanar blir könsmogna vid 2–5 år och honor vid 2–6 år, beroende på var i landet kräftorna befinner sig.
I Sverige är flodkräftan rödlistad och starkt hotad av kräftpesten. Kräftpesten sprids främst genom illegala utsättningar av signalkräftor. Signalkräftan är bärare av kräftpest, men behöver inte nödvändigtvis insjukna. Det är en myt att signalkräftan skulle vara immun, det händer emellanåt att även bestånd av signalkräfta slås ut av kräftpest.
Kräftpesten kom första gången till Sverige med import av ett smittat bestånd flodkräftor från Finland. När dessa kräftor började att insjukna och dö dumpades hela beståndet i Hjälmaren, som då var ett av Sveriges bästa kräftvatten. På senare tid har en mer aggressiv variant av kräftpest kommit till Sverige via de satsningar på odling av signalkräfta som gjordes under 1980-talet. Det är den varianten av kräftpest som nu sprider sig mycket snabbt genom utplantering av signalkräftor. En smittad flodkräfta insjuknar och dör inom någon/några veckor. Signalkräftan är smittbärare av kräftpest men är mer resistenta mot sjukdomen. Det är förbjudet att plantera ut signalkräftor i Sverige men detta görs ofta i alla fall. För att komma tillrätta med problemet kan särskilda områden utlysas som skyddsområden för flodkräfta. Inom skyddsområdet råder stränga föreskrifter om rengöring av båtar och fiskeredskap
Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) är ennordamerikansk kräfta. Den känns igen genom att den har en vit fläck på framklorna. Färgen på kräftornas skal kan variera markant, alltifrån mörka, mer eller mindre svarta skal i vatten med dybottnar, till ljust blåa i mineralrika vatten (även albinoexemplar är kända).
Om en klo eller ett ben på en kräfta klipps av av en annan individ så växer det ganska så omgående ut en ny, det förklarar exemplar som har olika stora klor.
Signalkräftor utgör den vanligaste fångsten av kräftor i Sverige idag då cirka 85 procent av de kräftor som fångas är av denna art. Eftersom arten är listad som invasiv inom EU så är det inte tillåtet att till exempel importera eller föra in, avsiktligt föda upp eller släppa ut signalkräftor i Sverige. Dock förekommer det idag utannonsering av så kallade "utsättningskräftor", det vill säga signalkräftor avsedda att placera i vatten för introducering. Att bjuda ut dessa kräftor till försäljning är inte olagligt men det faktum att det existerar en marknad öppen för privatpersoner indikerar att det förekommer köp med illegal utsättning som följd.
Signalkräftan har samma utseende redan när de kläcks. De byter skal när de växer eftersom deras exoskelett inte har någon tillväxt. Denna process heter ömsa. När en kräfta ömsar "kryper den ur" sitt gamla skal, och under finns då ett nytt, till en början pappersliknande skal. Under denna period är kräftan mycket sårbar, då dess huvudskydd sätts ur spel tills det nya skalet blivit hårt nog att stå emot angrepp av konkurrenter och predatorer.
Några av signalkräftans naturliga fiender är mink, ål, gädda, abborre samt andra kräftor.
Källa: Wikipedia