Inger Grimlund har gjort sin plikt i EU-valet. I sitt kåseri berättar hon hur hon tankarna gick och vart stegen ställdes.
I det längsta försökte jag undvika att göra min plikt. Röstkortet fick ligga i godan ro på skrivbordet – men på något vis lämnade det inte mig i fred! Omedvetet eller medvetet började jag söka information om de olika alternativen. ”Rösta i EU-valet för att försvara det du tror på” stod att läsa på DN:s debattsida söndagen den 26 maj 2019.
Ja, vad tror jag på egentligen? Så mycket tjafs som flimrat förbi i TV:s olika kanaler – det är så man undrar – vad sysslar dom med egentligen? Att kasta skit på varandra! Nej, nu får det vara nog! Så jag försöker hitta kloka ord och synpunkter där dom finns. Lägger ihop två och tre för att komma fram till ett gott resultat. Det här sökandet pågick ett par veckor, men min hjärna blev bara skrynkligare och skrynkligare ju mer dagen EU närmade sig.
– Vad röstar du på? Frågan går till mina vänner då och då när tillfälle ges, men svaren är väldigt svårtydda. Den enda jag får ett rakt svar av är min dotter Annica, som tidigare varit aktiv i socialdemokraterna här på ön.
Trogen sina värderingar var hennes val naturligtvis till Sossarnas fördel. För min del har jag ofta gått i Annicas fotspår, men den här gången gällde det ju EU! Kanske måste man tänka lite annorlunda…
Så blev det Centerpartiet! Någonstans i botten av mitt hjärta finns alltid en önskan om att bönder och odlare av våra livsviktiga grödor ska få arbeta vidare till glädje för kommande generationer. Jag hoppas och tror att Centern behövs här – det gröna får inte ruttna och försvinna. Här måste vi gödsla med kunskap och glädje så vår gemensamma gröt blir riktigt god och näringsrik. Tycker ni att jag är för optimistisk? Kanske det, men samarbete och ung kraft är det som behövs i alla lägen.
Det regnade den här söndagen, tack och lov säger jag och tänker på det gröna igen. Utdelarna av röstsedlar stod troget under sina paraplyer utanför Stadshuset entré medan en jämn ström av ö-bor slank in genom Stadshuset port. In och ut när valet till Europaparlamentet var avklarat. För att hitta min rätta väg till valdistrikt Herserud fick jag vänlig hjälp av Bengt Agö, en vital pensionär med idrottslig bakgrund. Och visst – han kände mina barnbarn Martin och Ludde från dagis i Högsätra. Det var då det, för så där 30 – 40 år sedan!
Väl inne i vallokalen slinker jag in bakom draperierna – hemligt ska det vara. Och tyst, så tyst. Jag undrar just – varför heter det ”rösta”. Här inne hördes inte en enda röst… Och ändå - varje röst en viktig pusselbit i berättelsen om hur Sverige närmar sig Europa!
Så höj din röst och sjung ”Ju mer vi är tillsammans, ju gladare blir vi”. Visst är det så?!
Hoppas