Ja, nu är det på tiden att träffas igen – det var Stewe och jag helt överens om. Alltför länge har skräcken för den elaka coronan gjort att vi ”hållit avstånd”. Men nu – den här lördagen – nu var det dags igen!
Min härliga vän Stewe lovade komma och hämta mig i sin lätt medfarna bil för vidare färd uti naturen. Det är nämligen så att Stewe, med efternamn Gårdare, är fågelskådare och naturälskare. Det var som sådan jag först lärde känna Stewe. Då som medarbetare på vårt Kock-kollo – det är några år sedan, som ni förstår. Stewes medverkan gjorde stort intryck på våra kollobarn då han kallade till möte med hjälp av sin fantastiska näverlur.
De tonerna kunde vara inledningen till en tävling i att hoppa säck, till måltider eller till ett möte i jurtan där en värmande eld gav fart åt fantasin. Många spännande historier blommade upp och sagorna tog fart. Så många härliga minnen! Och nu skulle vi då äntligen ses igen! Stewe och jag …
Portkod – vilken våning? Liten pling på dörren och vårt möte har tagit sin början. Vi är båda ivriga att fortsätta vårt samarbete på ”rätt sätt”. Men vad är ”rätt”. Kaffe och kaka – eller ett glas hemgjord rabarbersaft? Nej – det har vi inte tid med. Just nu.
Nu drar vi! Och så blev det – med mina käppars hjälp och Stewes stadiga arm som stöd tar jag plats i bilen.
Nu är frågan – vart åker vi? Vad vill vi uppleva tillsamman? Här har Stewe ett förslag som han lågmält delger mig när i tar vägen in i tunneln mot stan. Och ut från stan förbi Globen och vidare på vägar jag aldrig sett – vi är på väg till Tyresta! Vi pratar om natur, om fåglar och om upplevelser och glädjen att ”leva livet”.
Så är vi framme! Just det; Tyresta Nationalpark! Vi är inte ensamma att ha tagit resan hit, den här soliga härliga lördagen. Många familjer är på språng ut i den lätt snöklädda urskogen – ”den största och finaste urskogen söder om Dalälven. Här kan man uppleva stillhet, avskildhet och genuint orörd natur” enligt den broschyr vi får i vår hand när vi kliver in i Naturum, Nationalparkens hus. Här finns utställning, bildspel och omfattande programaktiviteter. Och just i dag, just den här lördagen är det ”Vargens dag”! Vilken tur vi hade – eller visste Stewe att Svenska Rovdjursföreningen var på plats för att fira ”Vargen”? I vilket all som helst mötte vi här en rad medlemmar från Rovdjursföreningen som fått låna en liten plats på Naturum för att fira ”Vargen”, medan man i Jokkmokk även satt fokus på Fjällrävens existens. Och så vidare. Det är föreningens 4000 medlemmar som för rovdjurens talan, antigen det handlar om björn, järv, lodjur eller som här varg. Och om Stewe skulle få ordet blir det också ett varmt anförande om den värdefulla Kungsörnen! Det kan jag lova er!
Att ämnet ”Varg” är hett är inte svårt att förstå.” Vargar är vanligtvis mycket skygga djur, de märker att människor är i närheten. Men har du boskap kan det vara klokt att förebygga problemen innan vargarna har upptäckt att de kan ta sig in till tamdjuren.” Ja, många kloka råd finns att tillgå i Rovdjursföreningens många broschyrer till hjälp för oroliga grannar. ”Här finns bekräftat att vargen är värdefull och att vargen är en viktig del av ekosystemet. Det finns ett stort engagemang och en vilja att se varg och människa leva sida vid sida.”
Kära vänner – bäste Stewe! Vi måste ändå erkänna att ämnet ”Varg” är spännande och ger framtidens forskare något ”att bita i”. Som avslut vill jag gärna att ni alla läser ”Rödluvan och vargen”, en folksaga som än i dag är aktuell och som gammal mormor känner jag mig ytterst berörd. Klicka på länkten nedan så kan ni ladda hem sagan.
PS. På vägen hem från Tyresta stannade vi vid macken och tog en varm korv med bröd – det tror jag nog vår ”Varg” gärna hade delat med oss. DS.
Klicka på länken nedad för att ladda hem sagan om Rödluvan och vargen