Inger Grimlund berättar i sitt kåseri om hur seniorkören Gråtrutarne träffas, sjunger och tävlar i ett melodikryss tillsammans.
Luften är fylld av toner – det är fåglarnas lockande musik som sätter hjärtan i brand. Var sitter du, kära sångare? Så starka är dina kvittranden att jag borde se dig, nära. Men du gömmer dig i lövens grönska för att ostört kunna svinga din sång för publiken på marken. Den vän du vill nå kanske sitter på almens gren strax intill, färdig att godta ditt frieri. Vem vet?
”Säg det med toner” visst är det så även i vår mänskliga värld. Musiken bäddar för samvaro och goda relationer i alla generationer. Att sjunga i kör har blivit mer och mer populärt vilket i sin tur gör att vi blir friskare både till kropp och själ. Så bildades seniorkören Gråtrutarne 1981 och det sägs att det ännu finns aktiva medlemmar som var med vid start. Eftersom jag är förtjust i toner jag med, hajade jag till när jag såg affischen om att Gråtrutarne bjöd på melodikryss på Föreningsgården den 15 maj. Jag kom i god tid och fick plats vid ett bord för sex längst fram på parketten. Kanske skulle jag ha tur och hitta några vänner som hjälp att lösa krysset med.
Visst – där kom hon, min kära väninna Ann Helander tillsammans med Anita Sohlman och snart fylldes hela samlingsrummet till sista plats. Den gigantiska kören stod färdig på podiet, körledare Susanne Carlström hälsade alla välkomna. Så startade föreställningen med välkända sånger och knepiga frågor däremellan. Vad är vad – och vem är vem. Lodrät 3, 7 bokstäver? Cabaret … Vågrät 4, 6 bokstäver? Sångerska? Monica…
Så fylldes melodikrysset undan för undan medan vi blev matade med härliga toner och spännande samtal vid borden. Då och då fick även vi i publiken vara med i showen! ”Sång om syrsor” – här kunde de flesta nynna med ”Jag kan inte längre höra syrsor, det är trist, men det är en överkomlig brist”. Själv mindes jag min glada mamma Tyras kloka ord – det gäller att bli vän med sin syrsa – det vill säga att stå ut med en tilltagande tinnitus! Det är därför det är så viktigt med musik – toner som överröstar det pipande ljudet i skallen.
Men vi är inte färdiga än. Susanne levererar nästa fråga:” Vem sjöng Eliza på Oscarsteatern med Jarl Kulle som professor Higgins?” Och då, kära vänner, får jag en glad överraskning! En härligt kärleksfull duett tonar fram från estraden. Eliza och professor Higgins! Mina kära grannar Roger och Görel Wallis i skön förening! Och ni ska veta, att Roger är professor på riktigt, därtill musikkompositör med Eurovisionslåten ”Judy min vän” från 1969 som kännetecken. Helt fantastiskt!
Görel intygar att det bästa som hänt är att vara med i kören Gråtrutarne! En stor eloge till Susanne Carlström som förmedlar känslan av sammanhållning och, ja, just det! ”Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans, ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli”. Lite allsång som avslutning och så genomgång av melodikrysset, och Ann kom tvåa, tack vare det rätta svaret; Eliza och professor Higgins!