Rådjur och dovhjort på Lidingö

Rådjur. Foto: Bo Vading.
Natur14 mars 2020 kl 07.18
Dovhjort, bock. Foto: Bo Vading

Ofta ser man rådjur på Lidingö, något mer sällsynt dovhjort. Dovhjortar och rådjur påminner mycket  om varandra, men lever åtskilda i naturen. Födan skiljer sig åt mellan arterna och medan dovhjorten är ett socialt djur, lever rådjuret ensam.

Där både dovhjortar och rådjur förekommer inom samma område uppehåller de sig oftast inte i samma biotop. Detta beror troligtvis på att de två arterna äter olika växter och växtdelar. Dovhjortar är utpräglade gräsätare medan rådjuren är utpräglade ört- och lövätare.

Dovhjortar äter även örter och knoppar när de påträffar dessa och lever i sociala grupper. Detta kan medföra en konkurrens mellan arterna, vilket troligen drabbar rådjuren i högre grad.

Ordet "rådjur", kommer från det fornsvenska ordet "radium" eller i sin grundform "ra" som betyder fläckigt djur. Ordet dovhjort har vi haft i språkbruk sedan 1620. Det kommer från det keltiska ordet "daahjort". De vetenskapliga namnen kommer alla från de latinska motsvarigheterna på dessa djur: capreolus betyder råbock, cervus är hjort, och dama är ett namn som faktiskt betyder rådjur, hjort, antilop och gasell.

Många rådjur har förändrat sitt beteende och flyttat in i staden och trädgårdar, där rådjur numera är en vanlig syn.

Till irritation för odlare är växterna i trädgårdar mycket mer varierad, och kanske mer smaklig, än ute i den vilda naturen. Detta gäller speciellt under vår och försommar, då de flesta rådjursbesöken inträffar. Vid lövsprickningen försvinner sen djuren för att återkomma vid tiden för våra grödors mognadsperiod, ofta följda av kiden som nu lär sig var lättåtkomlig föda finns. Den naturliga rädslan för människan har försvunnit för dessa vuxna "trädgårdsrådjur". Rådjuren har vant sig vid oss och, inte minst, våra dofter. Det betyder att man inte längre kan skrämma bort dem med hjälp av t.ex. människohår, människourin eller ylle.

Om man vill fortsätta att odla sin trädgård i områden där det finns rådjur gäller, i princip, endast ett sätt: sätta upp stängsel. Stängslet bör dessutom vara högt, minst 160 cm men helst 180 - 200 cm.

Om man, trots allt, vill fortsätta odla utan stängsel ställs man inför svåra problem såvida man inte älskar påskliljor vilken rådjuren med säkerhet ratar. För att vara någorlunda säker på att rådjuren inte skall äta det odlade bör man välja växter som antingen är giftiga eller extremt taggiga. (Vissa arter är dock inte särskilt giftiga under tidig uppväxt, eller så kanske giftet delvis är bortförädlat.)

Om man önskar odla något som även är smakligt för rådjuren finns dock ett stort antal kommersiella produkter och knep, som temporärt kan avskräcka det individuella rådjuret. Men som regel vänjer sig rådjuren efter en tid vid medlen, varför man får byta metod. Man bör tänka på att ens grödor är en oemotståndlig frestelse för rådjuren som på kort tid kan tillgodose sitt dagsbehov medan risken/kostnaden för ett trädgårdsbesök är tämligen liten.

Det säkraste sättet att odla utan stängsel är att breda ut kycklingnät (gärna den gröna varianten så syns det mindre) över odlingen.

Om man vill komma bort från stängsel och nät helt och hållet är det förmodligen en blandning av ammoniak, vatten och blodmjöl som fungerar bäst i avskräckande syfte. Det är dessutom en ganska billig metod. Man tillreder en blandning på 1 dl ammoniak som hälls i 5 liter vatten och tillsätter blodmjöl tills det det blir en trögflytande gröt. Doppa ner gröna oasisbitar i blandningen och sätt dem sedan på pinnar, i mulhöjd, som sticks ner mellan växterna. Skydda gärna oasisbitarna med en uppochnervänd kruka eller liknande, eftersom regn snabbt späder ut doften. Den avskräckande doften sitter i ganska länge, men varannan vecka bör nog oasisibitarna doppas ner i blandningen igen.

Benmjöl och blodmjöl kan man i oblandad form strö ut runt och/eller på växternna. Det verkar som om benmjöl är något mer effektivt än blodmjöl. Medlen bör förnyas ofta, särskilt om det regnar. Snart vänjer sig dock rådjuren vid medlen, varför man bör byta metod. Mellan växterna kan man sticka ner t.ex. blomsterpinnar så tätt att rådjuren inte kommer åt växterna. Blomsterpinnarna bör sticka upp åtminstone 15 cm över växterna.

Det finns även många andra mer eller mindre beprövade knep som kan testas. Av flera mer eller mindre fantasifulla tips kan här nämnas att man kan hänga ut tvålbitar (det måste vara Barnängens tvål), bespruta växterna med någon hårspray, hänga upp nyklippt fårull, hänga upp små speglar i snören eller hänga upp ljusblå band. Pröva gärna själva och se om metoderna fungerar.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *