I ett debattsvar till Daniel Källenfors (M) och Ida Drougge (M) skriver Miljöpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Karolina Skog och Patrik Sandström, oppositionsråd för Miljöpartiet på Lidingö, om hur gamla ordspråk återigen aktualiseras i politiken. De menar att Moderaterna, på grund av sitt samarbete med bland andra Vänsterpartiet angående välfärdsmiljarderna som nu förstärker budgetar för regioner och kommuner runt om i Sverige, går högerpopulistiska ärenden.
Kritiken mot Källenfors och Drougge går i huvudsak inte att säga emot. Däremot riktar de båda miljöpartisterna en rejäl känga åt Vänsterpartiet som man menar har bidragit till att underlätta för högerpopulism. Att som miljöpartist över huvud taget tala om populism är, i dagsläget, ganska magstarkt. I Stockholm stad bytte man omedelbart sida när den politiska majoriteten skiftade efter valet 2018. I regionen (tidigare landstinget) har man hittills bidragit till både massvarsel i sjukvården och dyrare kollektivtrafik för resenärerna. På Lidingö fick man oppositionsrådsposten tack vare samarbete med Vänsterpartiet. Därefter deklarerade man att man kommer ha sitt politiska samarbete enbart med Socialdemokraterna och Centerpartiet, varav de senare inte tillhörde de partier som röstade för ett miljöpartistiskt oppositionsråd.
Så frågan är ju hur vi som vänsterparti ska agera när vi har ett väljarstöd på riksplanet på runt 10 procent? Ska vi avstå från att försöka skjuta till mer pengar till välfärden? Ska vi snällt låta en regering som driver en politik den inte ens själv, i stora stycken, håller med om, jobba ostört? Det skulle vara ett dåligt argument för att rösta på Vänsterpartiet.
Jag delar Skogs och Sandströms oro för att öppna dörren för högerpopulismen. Men det är inte vad den uppgörelse som finns på riksplanet handlar om. Den handlar om att på ett konstruktivt sätt försöka dämpa den ekonomiska kris som vi nu ser i många av Sveriges kommuner. Det är synd och skam att en rödgrönblå regering inte klarar det och därför måste få hjälp på traven av ett rött parti och två blåa. Det finns nog få tillfällen där detta kommer vara samtal som är möjliga att föra, så mycket skiljer sig vår politik åt, men när det är möjligt samtalar Vänsterpartiet med meningsmotståndare för att uppnå samförstånd. Det gäller såväl på Lidingö som i Sveriges riksdag.
Gruppledare i kommunfullmäktige