På Lidingö har vi ett styre som skryter över hur lite de bygger. På tomten Brädgården vid Kyrkviken ville vi från Vänsterpartiets sida bygga låga flerbostadshus som skulle passa fint i den miljö som finns i området sedan tidigare. "Vi vann", konstaterar det SD-stödda minoritetsstyret om att man inte kommer att bygga flerbostadshus på tomtmarken.
Det är förvisso sant att det SD-stödda minoritetsstyret vann denna fråga. Frågan är snarast vem som förlorade? Förlorare blev inte det fåtal spekulanter som kan komma i fråga för de sex, med styrets ordval, "rejäla villatomter" som nu planeras på tomtmarken. Förlorare blev heller inte de som anser att Lidingö är "färdigbyggt" och inte ska fortsätta utvecklas. Men förlorare blev i stort sett alla andra. De Lidingöbor som vill att deras barn ska kunna bo kvar på Lidingö eller har vuxna barn som vill återvända till ön. De som vill se fler hyresrätter som upplåtelseform för att släppa in fler på bostadsmarknaden och skapa bostadsrotation på marknaden.
Sedan valet 2022 har Lidingö ett politiskt minoritetsstyre bestående av Moderaterna och Lidingöpartiet med stöd av Sverigedemokraterna. Det nya styrets politiska program är tyvärr tydligt: Lidingö ska backa in i framtiden. Detta är inte bara något man säger och gör. Att döma av debattartikeln på Lidingö Nyheter den 13/10 är det också något man skryter om. Lidingö har blivit en högerkonservativ experimentverkstad där sänkt skatt och fryst byggpolitik är överordnade mål som ett Lidingö där alla är välkomna att leva och bo och där välfärdens kvalitet kan upprätthållas. Det finns ett alternativ och när denna mandatperiod löper mot sitt slut tror jag effekterna av den väg den SD-stödda minoriteten slagit in på kommer att ha blivit tydlig för Lidingöborna.
Sven-Erik Wånell (V), ledamot i kommunfullmäktige och ersättare i miljö- och stadsbyggnadsnämnden