Här är sista delen i vår berättelse om 1925 års bro. Texten är hämtad från utställningen "Bro vid bro vi byggde" som just nu visas på Lidingö Museum.
Den 20 maj 1925 var det dags för den högtidliga invigningen. Bandet klipptes av den dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf, här omgiven av prins Carl och prinsessan Ingeborg och ett stort antal svenska och danska prinsessor, ämbetsmän och kommunalpolitiker. En stor barnkör sjöng Lidingösången. Platsen är Brogrenens väntpaviljong.
Carl-Henrik Ankarbergs samlingar.
Barnen viftar med flaggor när honoratiores åker i kortege över bron. Lidingö Museum.
1925 års bro blev snabbt ett landmärke för Lidingö – även om den inte blev vackert bemålad. Den ökade också fastighetsvärdena i Torsvik med omnejd och i stockholmstidningarnas villaannonser lyfter man gärna fram läget ”nära brofästet”.
Ingen slipper här fram. Fram till 1947 fick alla som passerade Lidingöbron, gående eller i bil eller tåg, betala en broavgift. När bron invigdes var taxan för bilar 250 kr/året eller 25 kr/månad. Enstaka resor för bilar sattes till 50 öre och för motorcyklar till 25 öre, men då var priset för föraren inkluderat. Gående eller ridande fick erlägga 10 öre, spårvägsresenärer 12 öre. Lidingö var alltjämt lantligt så det fanns en taxa också för husdjur: kor 10 öre och får och svin 5 öre. Brovakten hette Sven Eriksson. Lidingö Museum.
Broöppning. Klaffen är plomberad sedan 2004 eftersom den var i dåligt skick och riskerade att fastna i öppet läge. Sedan dess finns det inte längre någon farled under lidingöbroarna. Lidingö Museum.
Här inväntar ett av Södra Lidingöbanans tåg, på väg mot Lidingö, ett tåg från Norra Lidingöbanan på väg mot Ropsten. På så sätt kunde resande från norra ön byta tåg och åka vidare till södra ön – och vice versa.
Carl-Henrik Ankarbergs samlingar.
Paviljongen, ”Vindarnas tempel”, ritades av Ivar Tengboms kontor till invigningen av bron. Dess riktiga namn var Brogrenens hållplats för spårvägstrafiken. Den är klassad som ”ett värdefullt kulturminne” och har nu restaurerats och flyttats till Brotorget. Foto: Ragnar Schlyter. Lidingö Museum.
I september 1946 infördes samtrafik mellan Norra och Södra Lidingöbanorna och samtidigt sattes nya helsvetsade stålvagnar in i trafiken. Färgen på de nya vagnarna tyckte många var ”snusbrun” och förorsakade många klagomål. Sedan en färgexpert uttalat sig och hävdade att vagnarna var ”venetianskt röda” klingade missnöjet av.
Spårvägsmuseets samlingar.