Delbert J Ball Ranch

Mr. Delbert J. Ball och Mrs. Mayme Ball
Kåserier17 december 2023 kl 04.06

Jag hade bara jobbat en dryg månad i Kansas när jag fick ett nytt brev från ranchen i Wyoming. De skrev att de oväntat blivit underbemannade och undrade om jag fortfarande var intresserad av att komma. Ranchen var på 6000 acres (2428 hektar) hade ca 400 hereford biffkor, många hästar, tama rådjur och älgar, får m.m. Lönen var 100$ de första två provmånaderna, sedan 150. Det lät så lockande att jag tackade ja. Men först efter jag fått höra med Bob att det var okej. Han undrade om jag kunde stanna till 5 februari och bistå veterinären vid vaccineringarna av boskapen. Och det lovade jag.

Jag tänkte på det slitna uttrycket.”tredje gången gillt” när jag än en gång packade kappsäckarna. För nu hade jag på känn att jag skulle hamna i den riktigt gamla ”Vilda Västern” uppe i Klippiga Bergen. Det skulle visa sig stämma.

Enligt brevet skulle vi ses vid Park Hotel i Rock Springs. Efter 16 timmars bussresa, med byten i Denver och Cheyenne, var jag framme. Klockan var 9 på morgonen och på hotellet fick jag beskedet att ranchägarparet Mr. och Mrs. Ball skulle komma först efter 12. När vi väl möttes var mitt första intryck att det var Mrs. som var den dominerande av de två. Hon granskade mig med skarp blick från topp till tå, frågade om jag trodde jag skulle orka med det tuffa jobb som väntade? - Yes ma´m, you bet I will! svarade  jag lite kaxigt och märkte att det imponerade på henne.

Mr. Ball höll sig lite i bakgrunden. Tog i hand, presenterade sig som Delbert. - But just call me Del, tillade han. Eftersom de hade ärenden att uträtta i stan bestämdes det att vi skulle ses om ett par timmar. Jag drev omkring, åt lunch på en saloon som såg ut att vara hämtad ur filmvärlden med alla cowboys kring bardisken. Hamnade till sist i vapenaffären Bill´s Gun Shop. Mitt gevär var kvar i Nevada och Ole hade lovat att skicka det och min gitarr när jag kände att jag kommit tillrätta. Jag gick runt och tittade på alla pistoler och revolvrar som låg fint uppradade efter märke och kaliber. Kända märken som Colt, Smith&Wesson, Ruger m.fl. och när ägaren Bill fick höra att jag skulle jobba för Mr. and Mrs. Ball i Daniel, sa han: - I know them quite well. You gonna need a gun up there, that´s for sure!  Jag måste ha sett lite frågande ut, kanske rentav skrämd, för han skyndade sig att tillägga: - But don´t get me wrong son, they´re a nice couple, the Balls. Då blev jag nästan full i skratt, The Balls,va! Jag som nyss jobbat med avelstjurar.

Jag köpte en Ruger Single Six och femhundra skott utan att ens behöva ta fram mitt emigrantvisum ur plånboken.

Bilfärden upp till ranchen tog fyra timmar, genom ett varierande och mäktigt landskap som skilde sig markant från Nevadas öken och Kansas vetevidder. Jag tyckte det bitvis påminde lite om Sverige med sina omväxlande täta barr- och lövskogar, men när vi kom upp i bergskedjan The Rockies förändrades allt. På de snöklädda sluttningarna såg vi flockar med antiloper och bergsgetter. En och annan älg av den gigantiska nordamerikanska sorten som hette moose. Del sa att det fanns både björn, varg, järv och bergslejon däruppe. Året runt! Men skallerormar mest på sommaren. Tur att jag hann köpa revolvern. Synd bara att jag inte hade råd med en lite grövre kaliber. Får väl börja med att övningsskjuta på pricktavlor, som jag gjorde hemma i Sverige, tänkte jag.   

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *