DEBATT: Om skatter i allmänhet och fastighetsskatten i synnerhet

En gigantisk och ständigt växande statsapparat och på kort tid en enorm mängd invandrare med bristfällig utbildning påfrestar statsfinanserna. En sedvanlig lösning är skattehöjningar. Vi ser redan försöksballonger och nu senast TV-inslag som ämnar öppna vägen för återinförandet av skatter på förmögenhet, gåva och den gamla fastighetsskatten.

Då den skatten avskaffades jublade många ty den inte tog hänsyn till betalningsförmåga och på så sätt segregerade boendet. Mäktade man inte med skatten blev man tvungen lämna boet, helt enkelt. Likvärdiga hus beskattades helt olika då skatten baserades på taxeringsvärdet, en i mängd och mycket godtyckligt begrepp, med utgångspunkt på medelvärdet av försålda hus i aktuellt bostadsområde.             

Förespråkarna för återinförd fastighetsskatt ger sken av att ha glömt att nämnda statliga skatt ersattes av en kommunal sådan som fick mer tilltalande namnet avgift. Viktigt i sammanhanget är att understryka att enligt budgetproposition för år 2006 beräknades fastighetsskatten ge till statskassan 14.4 miljarder kr. Statistik för 2013 visar att fastighetsavgiften har inbringat 15 miljarder. Med andra ord ingen budgetminskning som ödelägger skola, vård eller omsorg! Intressant är också att fastighetskatten, som helhet, betalades till stor del av Stor Stockholms skattebetalare ungefär som kommunala skatteutjämningen idag.                  

De som talar om fastighetsskatt idag vill helt enkelt införa ett beskattning baserat på taxeringsvärdet, så att likadana hus kan beskattas olika. Med andra ord att folk som vi på Lidingö ska bära huvudbördan av skatten. Våra taxeringsvärden har ju ökat kolossalt. För det får vi bland annat tacka herrarna Reinfeldt och Borg som ökade vinstskatten efter bostadsförsäljning med 10%, begränsade upphovsrätten för vinsten och la på en icke avdragsgiltig ränta.        

Då medelinnehavslängden för småhus ägande i Sverige är 38 år Innebär det att vid bostadsbyte beläggs nästan hela försäljningssumman med 22 % skatt. Till det tillkommer mäklararvodet, flyttkostnader mm, och det leder till att man bor sig ur ett stort, centralt och billigt boende till mindre, mer perifert och dyrare sådant. Regeländringen gjorde således bostadsbyte olönsam och lade en våt filt över bostadsmarknadens rörlighet. Med mindre utbud ökade bostadspriserna och indirekt taxeringsvärdet på små hus.
 
Skattekvoten i Sverige är cirka 45% i förhållande till BNP. Kostnaden för välfärdsstaten det vill säga socialförsäkringar, pensioner, vård, skola, omsorg mm utgör 26/45 delar av den offentliga budgeten. Övriga medel går till till exempel Sida (10 000 kr per person/år), försvar, tull, vägar och kommunikation religiösa samfund, NGO, parti stöd, presstöd, (som nu har bytt namn), SVT, SR, migration mm och mer.

Sverige har världens högsta personbeskattning med i genomsnitt 61%.  Japan är god tvåa med 5% och Nederländerna hamnar på tredje platsen med 52%. (The Spectactor Index). Ändå täcker pensionssystemets inkomster utgifterna till cirka 60 %. Resten tas från AP-fonderna. 

Statistiska uppgifter från Länsförsäkringar visar att: 10% av alla svenskar har 0 (noll) kr. i besparingar, 25% har mindre än 20 000 och 10% klarar maximum 1 månad utan inkomst.    
   
SVT berättade att unga (90-talister) som vill ha 80% av lönen som pension måste spara dubbelt så mycket som 60-talisterna. Huvudförklaringen gick ut på att dagens akademiker etablerar sig på arbetsmarknaden mycket senare än tidigare generationer. Vill SVT verkligen låta oss tro på tonåriga akademiker verksamma på 70 eller 80-talet? Den riktiga orsaken är otillräckliga avsättningar till pensionssystemet. Det är också anledning att svenska folket har fått högre pensionsålder. 

Politikerna vill överbeskatta oss och låta oss förvärvsarbeta längre bara därför att de slösar. Istället måste statskassan förstärkas med medel från besparingar och indragna subsidier till för välfärdssystemets ovidkommande verksamhet. Att ge skattemedel till några som vill synliggöra kvinnor månadsblödning är inte bara slöseri utan direkt hån mot alla som strävar att ha medel att kunna handla på Konsumbutiken då slutet av månaden närmar sig.

I samhällsekonomin döljer sig även en dos moral. Ökad beskattning leder att pensionärer och lägre medelklassen marginaliseras i första hand ekonomisk, bara för att deras villor kan tas som gisslan för att klämma fram mer slantar som inte så sällan finansierar projekt som inte ha med statens grundläggande åläggande göra. En svensk pensionär blir inte rikare om hans bostad värderas till mångmiljonbelopp. Om han beskattas enligt det värdet blir han bara vräkt av staten som belöning för hans bidrag att ha byggt Sverige. Bostaden är inte en fritt disponibel förmögenhet. Den ger inte heller löpandet utdelning, snarare behov av ständigt underhåll.

Givetvis kommer högtravande ord genljuda och förkunna att man tar från de rika, men det är som alltid tomma ord. Själva S lever inte som parti upp till sin retorik. Göran Persson befriade miljardärerna från förmögenhetsskatt. 

Att beskatta teoretiska värden och öka skattetrycket för ändamål som inte gagnar vanliga svenskar ökar polariseringen i landet. Det som behövs är åtstramningar i statsbudgetens sidoverksamheter och moratorium i invandringen tills alla nya svenskar som finns i landet är integrerade på riktigt.