Det är med djupt beklagande vi har konstaterat att den nya moderata ledningen i kommunen inte hanterat frågan om arvoden till sig själva och till stadens fritidspolitiker på ett korrekt och anständigt sätt.
Praxis har varit att kommunstyrelsen, i början av mandatperioden, tillsatt en oberoende arvodesberedning som, i slutet av mandatperioden, lagt fram förslag som kommunstyrelsen lämnat till kommunfullmäktige för beslut. Beslutet i fullmäktige 2014 innebar att kommunalrådsarvodena sänktes något.
Under hösten 2018 valde de föreslagna kommunalråden att i stället själva ta fram ett förslag med kraftiga höjningar till sig själva och höjning av några nämndordförandearvoden från knappt 10.000 kr per månad till 49.000 kr per månad – för fritidsuppdrag!
Förslaget drogs inte tillbaka före beslut. Kommunstyrelsens Arbetsutskott (KSAU) klubbade igenom förslaget trots att 4 av de 5 ledamöterna i KSAU hade intresse av ökningen (jäv) och inte hade rätt att fatta beslutet.
I och med det beslutet blev förslaget offentligt och väckte stor uppmärksamhet, inte bara bland Lidingöborna utan över hela landet. Och Lidingöbornas vrede växte till en styrka som aldrig upplevts bland Lidingös invånare.
Då backade kommunalråden och bad om ursäkt. Man kunde ju tro att arvodesfrågan då skulle gå den vanliga vägen via arvodesberedning och kommunstyrelse till decemberfullmäktige. Men förslaget inför Kommunstyrelsen 3/12 var att ta bort ärendet helt. Efter diskussion i moderatgruppen och majoritetsgruppen blev vi dock överens om att gå den vanliga vägen via arvodesberedningen och ett extra kommunstyrelsemöte alldeles före decemberfullmäktige där ärendet skulle avgöras. Kommunstyrelsens ordförande Daniel Källenfors förde fram förslaget och Kommunstyrelsen fattade ett enigt beslut om detta eftersom oppositionen instämde.
Arvodesberedningen lämnade ett genomarbetat förslag till kommunstyrelsen före fullmäktige 17/12. Och med beslutet 3/12 borde saken ha varit klar, men kommunalråden ville nu - igen - inte ta beslut utan skicka tillbaka frågan från kommunstyrelsen till arvodesberedningen! Tre moderater och en Lidingöpartist röstade för det förslaget. Vi tre moderater fick stöd av oppositionen för att lämna Arvodesberedningens förslag till kommunfullmäktige. Förslaget innebar att de heltidsarvoderade politikerna liksom för fyra år sedan fick en viss sänkning och att ledamöter och ersättare i nämnder som har låga sammanträdesarvoden fick höjda arvoden jämfört med 2018 års nivå. Kommunstyrelsen hade alltså fattat två beslut i samma riktning vid två sammanträden i enlighet med utvecklad praxis. Så nu borde det varit klart.
Men i kommunfullmäktige yrkade majoritetspartierna – igen! - på återremiss till kommunstyrelsen efter föredragningen från arvodesberedningens ordförande. Hennes föredragning stördes av fullmäktiges ordförande som (felaktigt) trodde att den begränsning av talartiden som gäller för fullmäktigeledamöter även gällde föredragningen. Mycket lite sas för att försvara förslaget om återremiss medan arvodesberedningens förslag fick ett kraftfullt stöd i talarstolen. Men omröstningen vanns av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Lidingöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna.
Arvodena ändrades alltså inte och hur en ny arvodesberedning ska tillsättas och av vem och hur självständig den blir vet vi ingenting om. Det vi vet är att den nya kommunstyrelsen från 2019 är vald av samma fullmäktige som beslutade om återremissen.För oss är arvodesnivåerna och deras hantering viktiga. Lidingöbornas reaktion på nivåer, brist på öppenhet och lyhördhet är lätt att förstå.
För dem i den nya ledningen som 2014 fattade beslut om återhållsamhet i arvodena återstår att förklara varför de nu har bytt åsikt.
Sophia Barthelson
Fredrik Kronberg
Den nytillträdda kommunledningen med moderaterna i spetsen kunde ha börjat på bättre sätt. Först aviserade man chockhöjning av avgifterna för nyttjande av Lidingövallen. Dessutom tänkte man sig att idrottsföreningarna som använde Vallen skulle vara med och finansiera själva renoveringen med flera miljoner kronor. Sedan lyckades man med att reta upp en stor del av Lidingöborna genom att bevilja sig själva en rejäl löneökning. Visserligen har den moderata ledningen bett om ursäkt, men, och det är viktigt, att be om ursäkt innebär inte per automatik att man blir förlåten. För att bli förlåten måste man visa att man tagit till sig kritiken och ändrat sig. Återremissen av arvodesberedningens förslag visar med all tydlighet att så inte är fallet. Beredningens förslag var väl genomarbetat och värt ett bättre öde. Låt oss hoppas att kommunledningen ändå tagit till sig något av kritiken och att det fortsatta arbetet bättre kan accepteras av Lidingöborna.