Därför heter det fettisdagen

Fettisdagsgubbar i Alfta socken i Hälsingland i början av 1900-talet.
Lidingö13 februari 2024 kl 02.571

Fettisdagen, eller något ålderdomligt vita tisdagen (en beteckning som ibland även används för tisdagen i stilla veckan), på finlandssvenska fastlagstisdagen, är i kristen tradition tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Dagen är därmed rörlig, och kan infalla som tidigast 3 februari och senast 9 mars.

Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna i fastlagen, dagarna före fastan, där den första är fastlagssöndagen och den andra är blåmåndagen. Fastan börjar därefter med askonsdagen.

Namnet fettisdag är bildat av ”fet” och ”tisdag”, där fet syftar på all fet mat som brukade ätas på fettisdagen, den sista dagen före fastan. Under 1600-talet talades om fetdagar som en motsats till fastedagar. Under fetdagar tilläts man att äta fet mat. Hur vita tisdagen har fått sitt namn är oklart, men en teori är att namnet kommer av det vita vetemjöl som man bakar semlor med.

I svenskan förknippas fettisdagen ofta med semlor, men förr var det en dag som förutom den feta maten var fylld av lekar (benämns även tisdagslekar) och festliga traditioner. Bland annat kunde man piska varandra med fastlagsris (även kallat tisdagsris). Fastlagsupptågen förbjöds efter reformationen, men levde särskilt kvar på landsbygden.

I Sverige kunde man äta sju mål mat under fettisdagen och särskilt under 1800-talet var det vanligt med fettisdagssoppa och fläskkorv. Fastlagsbullen var då mer av en frivillig efterrätt som brukade serveras i djup tallrik med mjölk. Till skillnad från senare fastlagsbullar saknade bullarna helt fyllning. Traditionen att denna dag äta semlor, även kallade fastlagsbullar eller fettisdagsbullar, har levt kvar. I Sverige såldes det år 2022 runt sex miljoner semlor på fettisdagen. Förr åts dock bullarna främst på måndagen, som i Sydsverige kallades för ”bullamåndag”. I Svenskfinland och Skåne kallas bakverket fastlagsbulle, i Norge och Danmark för fastelavnsbolle.

Att gå fettisdagsgubbe är en tradition snarlik att gå påskkärring, med undantag att man besöker butiker istället för gårdar och på fettisdagen istället för kring påsk. Traditionen är gammal och kommer ifrån när människor gick från gård till gård och tiggde mat; på fettisdagen kunde de inte bli nekade. I modern tid är det framförallt barn som går, och då ofta klädda i vanliga maskeradkläder. Traditionen är särskilt kvarlevande i Alfta i Hälsingland.

Källa: Wikipedia

Kommentarer

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *