Här en intervju med Alice och Line, två Lidingötjejer som är handbollsdomare både i Sverige och internationellt.
Alice: 26 år, född 1995
Line: 25 år, född 1996
När började ni spela handboll?
Alice: När jag var 7 år gammal!
Line: Vid 4-5 års ålder.
Vilka klubbar har ni spelat i ?
Alice: Lidingö SK, Haslingden, Skuru IK och HK Silwing/Troja
Line: Lidingö SK, LIGU och HK Silwing/Troja
Varför började ni döma?
Alice: Min pappa Gary var domaransvarig i klubben at the time, så jag var mer eller mindre tvungen. Dels för att klubben krävde att man gick domarutbildningen men också för att kunna täcka upp matcher åt pappa när det krisade!
Line: Precis som för Alice var det obligatoriskt från klubben, men vi fick välja att antingen gå en domarutbildning eller tränarutbildning. Sedan såg jag det som en möjlighet till att tjäna extrapengar.
När började ni döma ihop och varför?
Vi parades ihop 2015. Båda spelade i Lidingö och Alice hade precis blivit utan sin kollega. Niklas Axvallen var tränare för oss då, och samtidigt domaransvarig i Stockholm, och såg potential i oss som par men tyckte också att det var smidigt att matcha oss då vi spelade i samma lag. På den vägen är det.
Vilken var er första seniormatch ?
Det är svårt att minnas haha, men vi dömde vår första Damer division 1 våren 2017. Sedan gjorde vi debut i Damallsvenskan hösten samma år, och började döma Herrar division 2 året efter.
Hur kändes det?
Debuten i Damer division 1 kändes stort! Det blev seniorhandboll på riktigt på något sätt, och det var då man började förstå hur det kändes att klättra lite i seriesystemet. Innan det hade vi ju varit på nomineringsturneringar, så som Sverigecupen, men till vardags hade vi dömt i de lägre seniorserierna på distriktsnivå. I och med den godkända debuten så gick vi ju också upp på regionnivå, som idag heter Steg 6, vilket innebar en helt annan seriositet än tidigare.
Vilken nivå dömer ni på idag (nationellt o internationellt)?
Vi är förbundsdomare nationellt och dömer högsta damligan SHE, samt näst högsta herrligan Herrallsvenskan. Internationellt har vi varit med i Young Referee Programme, som gett oss möjligheten att döma på ungdomsnivå internationellt i form av klubblagsturneringar men också träningsturneringar för Ungdomslandslagen. I början av året blev vi nominerade till Europeiska Handbollförbundet (EHF) och har nu statusen EHF Candidates, vilket innebär att vi nu är kandidater till att få gå en EHF-kurs för att få döma mer internationellt – både träningsmatcher och officiella sådana.
Vilken är den svåraste match ni dömt hitintills?
Vi har inget minne av någon match som varit speciellt svår, sett till matchkaraktär. Men när man kommer upp på en ny nivå kan alla matcher kännas svåra i början. Det hör till när man lär känna spelarna och de lär känna oss, att lära sig tempot och börja förstå vad det är för situationer som uppstår och hur vi ska förhålla oss till dem. Sedan blir man ju alltid mer nervös när det är mer press. Vi har dömt i turneringar och såklart matcher i kvalserier eller slutspel som är direktavgörande – då är lagen mer desperata och situationer man kanske inte är helt van vid kan uppstå. Det är ju dock också det roliga med sådana matcher.
Vilken/vilka situationer och regler är svårast att bedöma?
För vår del så handlar det mycket om straffkast och bestraffningar, mest för att man vill hitta en bra nivå där spelarna ändå får spela fysiskt samtidigt som de inte ska gå över gränsen. Särskilt på M6 är detta en utmaning, för man vill ju försöka likställa situationerna där med de som sker på andra delar av planen men det är ju en typiskt ”utsatt” position eftersom de är så nära försvararna!
Hur reser ni till matcherna?
Tåg eller bil, det beror på hur lång resan är. I år har vi varit mycket i Göteborg och då blev det tåg.
Vad gör ni på resorna?
Åker vi bil brukar vi lyssna på musik och på tåget sitter oftast Line och kollar matcher eller pluggar och Alice lyssnar mycket på musik eller röjer undan jobb. Vi brukar ta med oss matlådor till lunch och sedan äta något tillsammans till middag när det blir heldag. På hemresan brukar vi prata om matchen och situationer som uppstått, samt ibland titta på matcherna.
Vad är er målbild med dömandet?
Vårt långsiktiga mål är att döma de bästa spelarna i de bästa matcherna i de stora arenorna. Vi jobbar väldigt mycket med kort- och långsiktiga mål, men det är väl det korta svaret. Vi vill bli bäst!
Hur ser våren och sommaren ut med matcher?
Nu i våras fick vi äran att döma en kvartsfinal i damernas slutspel och även två matcher i kvalet upp till högsta damligan SHE, vilket har varit otroligt kul och spännande. Sen blir det eventuellt någon mer kvalmatch i ATG Svenska Cupen men framförallt finalspelet i Ungdoms SM som går av stapeln 6-8 maj i Uppsala. I sommar vet vi inte hur det blir, det brukar alltid bestämmas ganska sent.
Har ni några förebilder som domare?
Inom handbollen så är det givetvis vårt främsta svenska domarpar Mirza Kurtagic och Mattias Wettervik, som inte bara är fantastiska förebilder men också ett fint stöd för oss i resan som vi gör. De franska systrarna Bonaventura har vi alltid sett upp till också, de har ett coolt sätt att vara och döma på, samt är förstås det främsta kvinnliga domarparet inom handbollen just nu. Utanför handbollen så har vi Micke Nord som hockeydomare och givetvis Jonas Eriksson som tidigare fotbollsdomare som vi också ser upp till. De har/hade båda en väldigt kommunikativ domarstil som vi också strävar efter!
Spelare ni haft som ”idoler”?
Alice: Matilda Boson har alltid varit en storfavorit hos mig. Även Natalie Hagman har jag alltid tyckt är så himla cool.
Line: Bella Gulldén, vilket kommer bli otroligt märkligt inför nästa säsong eftersom hon då kommer spela i SHE. Sen är franska spelaren Nikola Karabatic en idol, sen barnsben.
Vad vill ni säga till ungdomar som funderat på att börja döma eller dömer?
Alice: Våga börja! Dömeriet kan vara så negativt laddat men det finns också så mycket positivt att fokusera på. Gå utbildningen, testa att döma någon match och se till att du har någon som kan stötta dig om det blir jobbigt eller om du har några frågor. Det viktigaste i vår resa har alltid varit stödet från domarvärlden men också vår relation som domarkollegor och vänner. Ni kommer utvecklas SÅ mycket av att vara domare, och det är ju så fruktansvärt kul. Kör bara!
Line: Att inte stressa, våga säga ifrån om du inte känner dig redo för en match, ta din tid och fortsätt spela så länge du kan. Det kommer hjälpa dig mycket. Och att du alltid kan prata med andra domare om något känns svårt, lätt, tufft, eller konstigt. Alla tar verkligen hand om varandra.
Fotbollsdomaren Jonas Eriksson beskriver i sin bok ”Korthuset” hur tufft det är att på en match ta 300 korrekta beslut. Vet ni ungefär hur många beslut ni tar under en match?
Det är en väldigt svår fråga att svara på. Vi tar ju beslut hela tiden, även när vi inte tar upp pipan och blåser något så tar vi ju ett beslut om att inte blåsa också. Så även om en fotbollsmatch är längre, så går ju handboll snabbare och det sker mer fysisk kontakt. Ser man till fotbollen och antalet stora beslut en domare tar där, det vill säga exempelvis mål, straffsparkar, frisparkar, så är det ju färre på en match än i handboll så vi hamnar väl strax ovanför det om vi får gissa. Det beror ju helt på matchkaraktär också, såklart.
Ni använder precis som de flesta domare på er nivå headset för att kommunicera med varandra under en match. Vad säger ni till varandra?
Vi kommunicerar om allt möjligt, men främst för att hjälpa varandra. Det kan handla om överlämningar i zoner, eller om man behöver hjälp av den andra för att man inte ser situationen tillräckligt tydligt. Ibland kan det handla om att peppa varandra under matchen eller bekräfta ett beslut.
Handbollen är känd för att vara en sport där fair play är viktigt på planen. Det är tufft och ibland hårt men en spelare som ligger på golvet får ofta en hjälpande hand av motståndaren. Känner ni att fair play även gäller kontra er domare?
Tittar man på många andra sporter så skulle vi ändå säga att handbollen ligger i framkant när det kommer till fair-play, och då särskilt när det kommer till att respektera domare. Det är naivt att tänka att fair-play inom sport innebär uteblivna reaktioner på domslut, för vi dömer ändå en sport där uppfattningen om regelboken är en tolkningsfråga, och där känslorna är väldigt starka. Det som blir centralt är hur man reagerar, samt hur villiga vi är att lära oss av varandra och det i sin tur är det som tyder på blir fair-play. Där tycker vi absolut att handbollen är på god väg!