Stationshus på Lidingöbanan: Brogrenen – ”Vindarnas tempel”

Bilden här intill är tagen av Lidingöbrostyrelsens starke man, doktor-ingenjör Ragnar Schlyter strax efter brons invigning år 1925.

Varje söndag under hela sommaren kommer stationer och stationshus utmed Lidingöbanan att presenteras med historiska berättelser. Vi började förra söndagen i Ropsten och åker ut mot Gåshaga brygga och tar en station i taget. Nu fortsätter färden till Brogrenen.

Södra och Norra Lidingö var länge två skilda världar. Under flera decennier var all kollektivtrafik till Lidingö, såväl sjöburen som till lands, bara inriktad på att nå centrala Stockholm. Med ett modernt uttryck; tvärkommunala förbindelser existerade inte. Norra Lidingöbanan från 1907 och Södra Lidingöbanan från 1914 hade skilda färjelägen vid Islinge respektive Herserud, varifrån ångfärjorna gick över Lilla Värtan till Ropsten. Ingen form av samtrafik förekom. Varje bolag bevakade noggrant endast sina egna trafikområdens intressen.

När Lidingöbrons öppnades för trafik våren 1925 togs ett första steg till tvärförbindelser inom Lidingö. Vid Brogrenens hållplats kunde exempelvis resenärer från södra ön stiga av och ta Norra Lidingöbanans vagnar till hållplatserna inom Lidingö Villastad och vice versa. Banornas tidtabeller var lagda så att man inte skulle behöva vänta särskilt länge. Men till följd av tågens förseningar kunde ibland resenärernas väntetid tyvärr bli lång. Det kan man läsa om i otaliga arga insändare i Lidingö Tidning.

Brogrens väntsal skapades av den framstående arkitekten Ivar Tengboms medarbetare och utfördes som ett litet klassicistiskt rundtempel i trä, prytt med en förgylld sol på sin spira. Från början var byggnaden helt öppen mot stockholmssidan, och fick till följd av det utsatta läget snart i folkmun den skämtsamma benämningen ”Vindarnas tempel”. 

Från och med hösten 1946 trafikerade Lidingöbanornas vagnar ömsom norra, ömsom södra banan i pendeltrafik. Därigenom sparade banorna gemensamt kostnaden för ett tåg. Vagnarna skyltades Kyrkviken respektive Gåshaga. Ändhållplatsen i Stockholm var sedan 1925 Humlegårdsgatan, framför Kungliga Biblioteket.

Brogrenens hållplats användes fram till den 3 september 1967, högertrafikdagen, då tågens ändhållplats flyttades till Ropsten. Norra Lidingöbanan lades ned den 12 juni 1971. Behovet av tvärförbindelser på Lidingö har därefter övertagits av samtrafik mellan bussar och Södra Lidingöbanan.

Lidingöbron genomgick en omfattande renovering i mitten av 1980-talet. Arbetet, som var en förutsättning för att Södra banan skulle kunna leva vidare, bekostades av Lidingö stad. Lidingöbron, som från början varit dubbelspårig, utrustades nu för enkelspårsdrift, vilket också gav utrymme för bredare gång- och cykelbanor. Som ett minnesmärke över 1925 års vackra och tekniskt avancerade brobygge bevarade Lidingö stad ”Vindarnas tempel” på den plats mellan brogrenarna, där passagerarna gjort hundratusentals tågbyten genom åren.