Den gröna ön, Hälsans ö, kännetecknas av bland annat våra grönområden med växter och djur räv, rådjur, fälthare, dovhjort, grävling. Jag har själv sett säl i Askrikefjärden. Det är roligt med fladdermöss, som det finns gott om i våtmarker, ekhagar och tallskogar kring Kyrkviken, Kottlasjön, Stockby, Långängen, Trolldalen och Elfvik. Denna del av vår gröna ö vill vi behålla.
Typiskt för Lidingö är att staden är omgärdad av vatten. Förbindelse med omvärlden är med båt eller bro. Det leder till långa arbetsresor för dem som kommer till ön för att arbeta och inte har råd med våra bostadspriser och inte heller har råd med Stockholms priser.
I SvD och andra medier kunde vi häromdagen läsa att Lidingö inte kommer att bygga lika mycket som andra kommuner de närmaste åren. Lidingö är i jämförelse med andra kommuner i Sverige tättbebyggt - bebyggelsen upptar drygt hälften av öns areal, men vi har ändå omkring 640 kvm per invånare. I Solna har man ”bara” 266 kvm per invånare. I en glesbygd som Kiruna har folk nära en miljon kvadratmeter per person.
Det finns många redan hårdgjorda ytor att bygga på, särskilt vid infarten till ön och ”brogrenen”. Det finns andra platser men här kan man överdäcka och bygga mer.
Kommunerna i Storstockholm planerar att öka bostadsbyggandet inom kommande tioårsperiod. Lidingö avviker uppseendeväckande.
- Är det i invånarnas intresse?
- Kan man behålla ett grönt Lidingö och bygga mer än nuvarande politiska majoritet håller sig till och ändå anse det vara rimligt och måttligt och i flertalet invånares intresse?
- Vilka blir konsekvenserna av att bygga mycket lite, 5 procent eller 2400 lägenheter på tio år?
- Kan vi vara säkra på att få hit unga välutbildade vuxna till att ta jobben som förskollärare, poliser, affärsbiträden, vårdpersonal, bibliotekarier för vår service när bostäder blir en extremt knapp resurs samtidigt som äldre blir allt fler med den förväntade snabbt ökande livslängden på Hälsans ö?
Anders Ulfvarson, prof.em.
Lidingö är som bekant Sveriges femte tätast bebyggda kommun. Jag tror det definitivt att det är i kommuninvånarnas intresse att det byggs lite. Solna är ett avskräckande exempel där man byggt bort nästan all natur.
Ska Lidingö bygga så övertäck ”hålet” vid infarten.
Den främsta anledningen till att det idag fungerar utmärkt att pendla från och till Lidingö är att det inte bor fler personer på ön. Om antalet bostäder ökar och uppnår en kritisk gräns uppstår köer till och från ön som då löper en uppenbar risk att bli en pensionärsstad för de som inte behöver ta sig till jobbet.
Någon gång måste antalet bostäder på ön av naturliga skäl sluta öka. Det kan vara nu, om 10 år eller om 100. Jag tycker att det bör vara nu.
Återigen blir jag sorgsen när jag läser om Lidingös framtid. Den pinsamt själviska och konservativa hållningen i Stockholmsområdets utveckling.
5% fler bostäder ska byggas. Eftersom endast 10 st blev färdiga 2018 blir det då 10 1/2 bostäder 2019? Eller ska vi räkna AGA-tornets svindyra lägenheter som nästan ingen har råd med som ett storartat tillskott?
En jämförelse med Landskrona som har nästan lika många invånare som vi kan vara intressant.
De har en polisstation som är öppen varje dag mellan 8.30-15+en dag till 18.00. Ett skattekontor öppet dagligen 9-17. Ett lasarett, en arbetsförmedling, en stor konsthall med fina utställningar, ett stort bibliotek i 2 våningar, ambitiösa kultuprogram m.m.
Arbetslösheten är 8% mot 5% här. Skatten 31,42 mot 30,57 på ön. Landskrona har 16.500 invandrade mot våra 8.500. Där byggdes 292 lägenheter förra året. Medianåldern är densamma som här, men inkomsterna per arbetande 32.000:- mot Lidingös 61.000:- vilket ger betydligt högre skatteintäkter här.
Hur sköts egentligen Lidingös ekonomi eftersom vi snyltar på Stockholm och Täby med Polis, akutvård osv?
Tiggeriförbud, inget bostadsbyggande, ett kommande jättestort centrum på de av kommunen sålda fastigheternas mark (när alla gallerior går uselt ). Lidigöhem sålt, biblioteket flyttat, inga besked om Högsätra, Rudboda eller Centrum. Utan fler bostäder blir vi en pesionärskommun.
Ska vi vara tacksamma över att bo i denna lilla ”skärgårdsidyll”. Eller är det fler än jag som skäms?