Samla dina vänner – eller andra som du känner – till en spännande måltid. Så här i sommartid är det kanske lite väl lugnt och trist för alla som blir kvar i stan. Det gäller inte minst oss äldre på Hiertagården. Här är restaurangen stängd en månad och flertalet grannar försvinner ut till sina lantställen eller goda vänner ”Någonstans”. Därför har vi en tradition sedan många år att själva – helt utan restaurangens inblandning – ordna en läcker måltid där vi kan mötas igen. Och vad kan då passa bättre än att samlas runt ett dukat bord med sill i högsätet.
Planeringen är alltid viktig för ”Festfixarna”. Hur många kan komma – hur många gillar sill? Och vad hör sillen till?
Potatisen står först i kön! Knäckebrödet, kryddosten och så gräslök och dill – visst hör det till ”tema sill”. En god gräddfil och så smör förstås. Några rädisor att knapra på. Och så öl – eller heter det pilsner? ”Tag med vad du vill dricka” står det på anmälningslistan i biblioteket. Som glädjespridare är då den lilla nubben en säker dryck. Men visst kan man väl sjunga nubbevisor med vatten i nubbeglaset. - Det går så bra så, intygade vännen Sylva som spetsade det hela med några droppar fruktsaft.
Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Tillbaka till sillarna som var tre till antalet. Nr 1. Matjessill, en klassiker i fina filéer som skärs till mumsiga bitar. Nr 2. Klassiskt inlagd sill i en ättikslag med lök, lagerblad, timjan och persilja. Nr 3, Senapssill gärna serverad med en hårdkokt ägghalva vid sidan om. Tilläggas bör att allt var inhandlat på ICA och Coop där det mesta finns, så även Janssons Frestelse att grädda i ugnen.
Trots att det varit tyst och öde i vårt kvarter fylldes anmälningslistan snabbt med namnteckningar – 22 till antalet. Det var som om sillen lockade ut grannarna, som vi inte visste var hemma. Borden dukades i god tid. Med Gunilla Canvert i spetsen delades sysslorna upp – jag fick den stora äran att koka potatisen som Anna Rånnfelt skalat för hand! I tre rejäla kastruller kokade jag upp vatten med salt och dill som krydda. Ungefär trettio minuter innan gästerna gick till bords hällde jag ner potatisen i det kokande vattnet. När potatisen kokade igen dämpades värmen till ”lagom”. Med en sticka kände jag efter om potatisen var klar – perfekt!
Av med det ångande vattnet och så in på serveringsbordet. Ja, ni vet! Första tuggan - så viktig! Så god! Vilken bra kompis till de rara sillarna som väntade på faten. Det tar sin tid att få ordning på kalaset men det går med tålamod och hjälpande händer – då var det dags för lilla nubben. Fram med sångtexterna på bordet – åtta visor – åtta nubbar? Vi börjar med nr 1. Hej allesammans är ni redo för att börja kalaset – hej allesammans är det säkert att ni har fått nå´t i glaset? En liten sup och lite mat, det är precis så som vi vill ha´t. Höj allesammans högra armen och sedan tömmer vi glaset! (Melodi ”Hej Tomtegubbar”.)
Det blev en minnesvärd eftermiddag med glad gemenskap i högsätet. Det tackar vi sillen, sången och snapsen för! Och så hoppas vi att traditionen med ”Årets sillunch” lever vidare till nästa år – och att vi lever vidare vi med!
SKÅL
Det går bra med vatten också!