Jag tillhörde aldrig den grupp småkillar som ville bli lokförare, brandman, pilot eller liknande. Jag läste inte en enda pojkbok om flygarhjälten Biggles, trots att jag tyckte omslagen var rätt häftiga. Men dom gick ju inte alls upp mot dom vackra bilderna på Edward S. Ellis böcker om shawnee-indianen Hjortfot.
Nej, teknikens värld var aldrig riktigt min. Men det innebar ju inte att jag var totalt ointresserad av den. Ett flyglan som utgjorde ett av dessa få undantag var rent utseendemässigt något utöver det vanliga. Så när kompisarna stod och uttryckte sig lyriskt om den fula, knubbiga ”Flygande Tunnan” som J29-an kallades för, så kontrade jag alltid med min stora passion för J28-an med det mycket mer spänningsladdade namnet ”Vampire”.
En flygande vampyr som rent utseendemässigt likade en luftburen katamaran, båttypen som med sina två parallella skrov seglade stadigast av alla. Att denna flygplanstyp med sitt märkliga utseende överhuvudtaget kunde hålla sig uppe i luften var för mig en gåta.
Jag blev så fascinerad av dess konstruktion att jag försökte tillverka den i papp för att rent förståndsmässigt komma närmare dess aerodynamiska hemlighet. Kunde jag få den att segla iväg lika flott som papperssvalorna vi tillverkade i plugget så skulle min lycka vara gjord.
Jag ritade, klippte, vek och testade, helt besatt av ”vampyrens”outgrundliga bett. Det gick åt många av folkskolans blåa övningshäften med tillhörande Björnklister, ...tills jag kom på att till planets framparti använda mig av lite extra kartongstyvt material. Modellerna blev allt bättre och till sist hade jag lyckats få en som seglade lika bra som svalorna.
Med risk för att bli utskrattad av klasskompisarna tog jag med mig den till skolan och släppte ner den från vårt klassrum på tredje våningen. Den seglade ner helt parfekt och landade vackert på skolgården,...framför fötterna på en av skolans strängaste lärare!
Han böjde sej ner och tog upp den och vi däruppe i fönstret hann precis ducka. Försiktigt kikade vi fram genom den smala gardinspringan och fick se läraren lyfta armen och slunga iväg den. Vi såg den segla iväg några meter och landa precis lika mjukt och vackert som gången innan. Sedan såg vi läraren gå fram till den på nytt, ta upp den,...stoppa ner den i sin portfölj och gå vidare. Kompisarna jublade. Min lycka var gjord!
Men den skulle bli kortvarig eftersom jag aldrig lyckades tillverka någon igen som flög lika bra.
Kul med ett kåseri som landar rätt i mitt knä! Har jobbat med flyg hela mitt liv och gör det ännu. Finns Saab J21R och de Havilland Venom J33 med liknande design som J28 Vampire 🙂