Min vänstra fot fortsätter att morra, rätt ilsket under täcket på kvällen när jag lagt mig till ro. Ro – som i roligt? Nej, inte alls. Det är så pass besvärligt att jag synar på min remiss från Sophiahemmet till Camp Pro och hoppas att jag ska få en kallelse bums, omedelbart! Om inte, hur gör man då?
Tack och lov finns det ett telefonnummer till Camp Pro som visar sig ha adress Södra Fiskartorpsvägen 15 A. alltså inte långt från Sophiahemmet. Jag ringer och väntar mig ”ni är nummer 8 i kön” eller liknande, men till min förvåning svarar en trevlig mansröst efter två signaler. Jag framför min önskan om att så fort som möjligt få komma och undersöka mina fötter för att få rätsida på eländet. Och visst – här finns en ledig tid i morgon, om den passar. Klockan 10.30. Vilken lycka! – Vad heter du min käre vän? Ja, jag måste veta vem min välgörare är. Tobias var hans namn, så nu vet jag vem jag ska åberopa om något skulle gå snett.
Det gäller först och främst att hitta till Lill-Janshuset som på Sophiahemmets karta ligger längst bort på högerkanten. Hur kommer jag dit? Jag googlar vidare och upptäcker att det gäller att svänga höger på Lidingövägen, i god tid före Stadion och ta Södra Fiskartorpsvägen upp till Lill-Jans huset på höjden. Till min belåtenhet finns här gott om parkeringsplatsen – ja, det är verkligen luftig mellan bilarna – ”håll avstånd” är en slogan som hörsammats av lydiga medborgare. Vad ryktet än påstår…
Det är lite ödsligt innanför porten. Inte en människa så långt ögat ser. Lokalerna är vackra och vägvårdade – säkert spritade för säkerhetens skull. Hiss tre våningar upp och där möter mig en vägvisare av unikt slag. Camp Pro Ortopedbutik, med en kavalkad av skor som lockbete. Själv gillar jag skor men under senare år har intresset svalnat då mina fötter avsagt sig höga klackar och andra finesser. Förvärvad plattfot och Hallus Valgus sätter stopp för skoglädje – nu är det fotbädd och bekvämskor som gäller.
I väntsalen är det tomt – och faktiskt lite ödslig. Då dyker det fram en artig kille och frågar om jag vill ha en mugg kaffe eller kanske en cappuccino? – Tack så mycket – unge man! Efter några minuters samspråk visar det sig att den trevlige mannen är – just det – Tobias! Det skulle bli fler trevliga möten, kan ni tänka er att jag blir omhändertagen av en rejäl karl vid namn Pelle Kraft, ortopedskotekniker till yrket. Efter många år i London som specialskotillverkare för ömma fötter återvände han till Sverige och använder nu sin kraft till att hjälpa oss halta och fotlytta på Camp Pro Ortopedteknik.
Efter att ha avslöjat mina fötter innersta hemligheter är det dags för lite mer praktiska arbete. Välja skor. Kanske också köpa stödstrumpor. Vara klok tant! Hjälp finns vid skohyllorna, fulla av läckerheter i färg och form till glädje för de skosökande. Visst – jag är en av dem! Men vad vill jag ha? Här kommer en klok och vacker ung dam till min hjälp, Melania Conzalez! Hon studerar tankfullt mina krokiga fötter, ler vänligt och så provar vi – och provar. Med ett måttband mäter hon noga mina ben; vänster vad – 33 cm, ankel 20 cm, höger vad – 35 cm, ankel 20 cm. Bra att veta när det är dags att förnya inköpet av stödstrumpor. Ja, hur länge måste jag använda de jobbiga stödstrumporna? Efter en propp i benet för ca 30 år sedan gick frågan till Södersjukhusets doktor som iskallt svarade – ”Så länge du lever”! Eftersom jag hoppas leva ett tag till är det alltså bra att veta vilken storlek som är aktuell.
De 23:e är det Jul-i-afton. Då ska jag hämta, och prova – mina nya fotbäddar (det låter väl rart) och mina nya skor som passar till, storlek 38 1/2. Jag känner mig nästan pånyttfödd och full av förhoppningar att allt ska gå bra. För en sak ska ni veta – det gick bra för 90 år sedan, då jag kom till världen - just här! På allmänna BB.