Jo då – en liten blågul flagga på taket vinkar oss välkomna till Hustegaholms café - den här dagen har vi länge längtat efter. Dagen då vi åter skulle ta buss 923 längst den slingriga grusvägen ända ner till vattenviken och kunna spana ut över Ekholmsnäsbacken, kolonilotter och gröna gräsmattor. För visst är det sommarcaféet som lockats oss att vända in på Hjalmar Arwins väg de somrar då PRO och SPF:s haft sin kaféverksamhet här några dagar i veckan! Men så ställde corona till ett elände och vi fick inte vara nära våra kära och inte bjuda på kaffe med dopp - därtill trevlig samvaro.
För det är just det vi saknat! Det är dagen efter premiärdagen som jag och min glada ledsagarinna Maria parkerar min lilla röda Mini nere vid sjön. För mig är det extra roligt att kunna presentera den här delen av Lidingö för Maria som har ön som arbetsplats i hemtjänsten HEMBO. Som glädjeämne får jag hjälp med att göra något extra – varje onsdag ett par timmar åt gången. För visst behöver man stöd om man ska ut på äventyr, som förra veckan då vi skulle plocka fläderblom och då regnet bara öste ner. Tack vare Marias envishet fick jag de 40 blomklasarna som receptet förordade. Och inte heller behövde jag skölja dem…
Den här veckan var jag tacksam över att få sällskap till Hustegaholm, för man vet ju aldrig hur knepigt det kan vara att kliva ut i naturen. En extra arm att hålla i är inte så dumt! Så traskar vi runt knuten, till trädgårdsserveringen som ännu inte fått upp solparasollen – hela cafét ser ut att behöva några glada dagar för att återfå sin forna charm. Kaffe med dopp, pris 60 kr. – det tar vi, kanske också en mazarin? För den som är riktigt hungrig kan jag rekommendera Kanelbulle, 25 kr. Nu undrar jag – vart tog den goda ansjovismackan vägen? Under åren har smörgåsarna varit populära och, som sagt, inte minst den med ansjovis och ägg. Det visar sig att det inte är lämpligt i dessa corona-tider att man bakar eller brer smörgåsar i det enkla köket – det gäller ju att vara försiktig i alla lägen.
Allt är alltså inte som förr – så är det bara. Men ändå kämpar damerna i cafét för att hålla i gång ruljangsen. Vivi Forsbom är den erfarne planeraren inom PRO som styr och ställer, hon har 20 års erfarenhet delvis från PRO:s ledningsgrupp och olika arrangemang som föreningen deltagit i. Och visst har det varit slitigt många gånger – men också otroligt roligt!
Så – vad händer här i sommar – blir det underhållning och musik kanske med Gert Palmcrantz vid micken? Jag får veta att varannan torsdag, tre gånger på eftermiddagarna kl. 14 blir det musik. Så välkommen i morgon! Tack säger jag - så sitter jag då där igen med spänd förväntan med kaffekoppen framför mig plus en jättestor kanelbulle. En röd skåpbil parkerar just runt hörnet och ur den kliver de medverkande med all teknik som behövs för sång och musik och en predikan därtill.
Den här dagen är solig och varm, äntligen kommer solparasollen på plats med hjälp av ”parasollmannen” Rickard Vallin som i manligt majestät servar både gäster och medhjälpare. Vi får alla ett sånghäfte att bläddra i och visst blev det psalmsång som ackompanjemang till fåglarnas högljudda kvitter. Dagens präst Anna Höglund har som tema för sin predikan ”Nu är det härligt all leva” - det är ord vi gärna vill höra om och om igen.
P.S. Så anländer buss nummer två kl.14.45 – men missade med det Anna Höglunds predikan som började kl. 14 och slutade 14.30. ”Kort är gott” kanske man kan säga – men ändå. Låt Vivi Forsbom ta del i planeringen så blir det nog bra! D.S.