Bara du som prenumererar får:
• Över 5000 artiklar i arkivet
• Alla reportage
• Alla tester (kräftor, semlor, restauranger)
• Bildrebusjakten 1 gång/månad
• Dryckesguiden 1 gång/månad
• Bopriser 1 gång/månad
• Nyhetsbrev 1 gång/månad
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning
med oberoende journalistik
Läs denna artikel gratis!
... och du får 5000 andra artiklar också!
... och du får 5000 andra artiklar också!
Prenumerera från
29 kr/månad
29 kr/månad
Första månaden gratis!
Ingen bidningstid
Klicka här
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning med oberoende journalistik
En månad i taget
29 kr/månad
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
Årsprenumeration
295 kr/år
(24:50/månad)
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
En dag
49 kr/dag
Engångsbetalning (kort eller Swish)
Mats Jonsson (L), ordförande Lidingöliberalerna
Göran Tegnér (L), ledamot i tekniska nämnden
Maria Wall Petrini (L), ersättare i tekniska nämnden
Erik Öberg (L), ledamot i kultur- och fritidsnämnden
Suzanne Liljegren (L), gruppledare och ledamot av kommunstyrelsen
Göran Tegnér (L), ledamot i tekniska nämnden
Maria Wall Petrini (L), ersättare i tekniska nämnden
Erik Öberg (L), ledamot i kultur- och fritidsnämnden
Suzanne Liljegren (L), gruppledare och ledamot av kommunstyrelsen
Det verkar dessvärre som om alla Lidingös friluftsälskande hundägare och lyckliga hundar har utsatts för ett politiskt rävspel. Anders Paulsen, LP, tycks ha dolda intressen, och invånarna är de som drabbas.
Tack Lidingöliberalerna, som gör det enda rätta, Furutorp och dess decennier långa traditioner måste räddas från politiskt rävspel.
Lidingöliberalerna är på folkets sida och är lösningsfokuserade, precis som alla vi som njuter av uteliv i alla väder, glad samvaro och lek och motion med våra hundar.
Det måste självklart gå att komma överens om Furutorps bevarande.
Det är väl ändå att gå över gränsen för en anständig debatt att påstå att Anders Paulsen skulle ha ”dolda intressen” och bedriva ”politiskt rävspel” när det gäller hundhagefrågan. Det finns ingenting sådant bakom LidingöPartiets agerade. Vi försöker bara lösa en fråga som behöver lösas och som tyvärr har varit i långbänk alltför länge – konflikten mellan hundägare och de närboende vid Furutorp.
Det tog 40 år (ja, ni läser rätt) innan boende längs med Gåshagaleden fick beslutet om att bullerplank skulle uppföras trots att uppmätta bullernivåer år efter år påvisat visat att trafikbullret har varit över godkända nivåer.
Jag RESPEKTERAR om boende i Furutorp vill få hundhagen flyttad och jag FÖRSTÅR att hundägare vill ha hundhagen kvar. Jag är NEUTRAL i frågan. Min poäng med detta inlägg är att det ska bli spännande att se om Lidingö stads saktfärdighet kommer att innebära 40 års utredning även i denna fråga.
Hej Sofi!
Lidingöliberalernas Göran Tegnér har i åratal kämpat för att få till bullerplanket längs med Gåshagaleden. Du har helt rätt – det tog 40 år men är nu äntligen på väg att bli verklighet!
Göran kämpar också för att hundhagen i Furutorp ska vara kvar. Den har funnits i 30+ år och levt sida vid sida med de boende. Sedan årsskiftet är Anders Paulsen (LP) tekniska nämndens ordförande och har fattat beslut som eldat på personkonflikter i området. Ett exempel är parkeringen intill hundhagen. Till skillnad från bullerplankets 40 år, tog det bara två veckor för staden att placera ut stenbumlingar i Furutorp för att göra det svårt för besökare till hundhagen att parkera.
Lidingöliberalerna menar att parkeringsfrågor, störande ljud och andra klagomål ska hanteras på sedvanligt sätt, nämligen utifrån de lagar, regler och riktlinjer som finns – inte stänga en väl fungerande och älskad hundhage.
Bland mänsklighetens problem finns ”tendensen till överdrift”. Om alla hushåll ”måste” ha flera bilar, hund, båt, egen brygga, simbassäng o.s.v. får det ofrånkomligen konsekvenser i form av ett för stort resursutnyttjande som drabbar oss alla i slutändan. Det blir konflikter. ”Brist” på mark till hundhagar, parkeringsplatser, båtplatser, tomtmark, brist på ostörda vatten… Jag tror vi alla skulle må bättre av större måttlighet. Kanske kan vi fråga oss: vad är viktigast för just mig? Kanske är det en hund? Kanske en egen kanot? Men avstå då något annat så att vi inte helt gör slut på jordens resurser. Lidingö är en ö, utrymmet och naturresurserna är begränsade. Precis som för jorden som helhet. Oändlig tillväxt på en ändlig planet är inte möjligt. Vi öbor om några borde kunna inse det… När det blir för många hundar, bilar, båtar, får det konsekvenser för oss och naturen.
Håller helt med om att vi måste blir mer måttfulla. En del har t o m framhärdat att det skulle råda ”golfbanebrist” på ön. I naturens namn är väl detta det sista vi har brist på.
Du har rätt rent generellt om våra ändliga resurser.
Jag är dessutom övertygad om att varje hushåll har en ändlig budget – och till skillnad från staten inte kan trycka nya sedlar.
Och prioriterar så klokt hushållet kan…
På just hundrastgården i Furutorp är inte problemet att vi som vill slå vakt om den, att vi expandera den. Bara att bibehålla denna fina yta som den är. Således inget resursproblem där.
Vi önskar låta bygga ett par ytterligare hundrastgårdar i Lidingö. De brukar vara ca 5.000 kvadratmeter stora . Detta motsvarar 0,1 promille av Lidingös yta. Detta kan knappast ses som ett dramatiskt resursproblem. I synnerhet inte när 70 procent av Lidingös markyta är naturmark – grönyta!
1) Om fler hundägare kopplar era hundar när är ute i skogen, kommer ni få mer respekt. Jag möter dagligen hundägare som inte kopplat sina hundar i skogen, och som tillåts driva vilt, och dess ungar. Förfärligt! Ni vet vad viltlagen säger mycket väl, och ändå lyder ni inte. Det spelar ingen roll om ni säger/tror att er hund inte driver. Flertalet ägare är inte ens medvetna om att så är fallet.
2) Splittra upp denna hundrastplats i en mängd mindre så att alla hundägare inte måste åka kommunalt eller ta bilen utan kan gå till rastplatsen. Framförallt äldre som har hund och där denna betyder en hel del. Mindre bilåkande kan leda till att p-platser kan planteras med träd och i dess skugga kan en och annan hundnos få en sniffplats och rast.
3) För det tredje, och nu kommer säkert många homo sapiens protestera, men jag invänder mot själva begreppet djur-”ägare”. Borde heta något annat. Kanske hund-vän? Hund-sällskap? Hund-kompis?
Bara en liten undran: Varför köpa ett hus bredvid en hundgård som funnits 30 år?
Har ni glömt att det var pandemi? Cirka 1-2 år, sen kom klagomålen. Folk var hemma.