Kan inte påstå att det var en ärofull seger mot KTH med 3-2 (0-1)(2-1)(0-0)(1-0) skott 43-21.
Lite av förklaringen till att inte Lidingö vann matchen redan efter tre perioder kan förklaras med att det var ingen offervilja framför motståndarmålet. Få spelare ville in och ta fighten framför KTH:s mål.
Visst 40 skott avlossades under de ordinarie 60 minuterna, men hur många var farliga? KTH kunde relativt enkelt styra undan de spelare och puckar som kom i skottsektorn.
Kan inte direkt påstå att det var underskattning av motståndarna, men det var långt ifrån den skärpa som syntes till exempel mot Österåker i tisdags.
I den matchen blev alla tända tack vare att motståndarna fick adrenalinet att rinna till hos Vikingarna. All den energin saknades nu. Men så är idrotten. Det är små detaljer som avgör.
Säg att alla spelare var en à två procent sämre än i tisdags? Det gör att insatsen blir mellan 10 och 20% sämre.
Den första perioden var jämn spelmässigt och inte helt fel att det var KTH som tog ledningen efter 13:05. Den andra perioden pressade Lidingö på under alla 20 minuterna, även om det blev 0-2 (22:28) när KTH spelade power play.
I stort sett var det spel mot ett mål! Det gav till slut resultat.
Efter diskussion mellan domarna godkändes målet som betydde 1-2. Jacob Paganderth (8) målskytt efter 25:14 och sedan kvitterade Erik Friberg (11) efter ett snyggt anfall. Gustav Dahlstedt passade Jocke Lundh som elegant hittade Friberg, som direktsköt 2-2 i power play.
Trots fortsatt övertag i tredje perioden lyckades aldrig Lidingö avgöra matchen. Ett stolpskott var närmast. Men efter 3:20 av förlängningen gjorde matchens lirare Marcus von Sydow (10) 3-2 (ass Dahlstedt + Friberg).
Förutom Mackan von Sydow vill jag ge en ros till Jocke Lundh och Erik Friberg!
Mer känns det som en tappad poäng än två vunna. För Lidingö SKA vinna en sådan här match.
Huvudsaken är inte att få applåder vid entrén utan att bli uppriktigt saknad vid sortin!
Foto: Jonas von Hofsten