Vid nästa krön

Snart är det vår! Foto: Pixabay
Kåserier4 februari 2024 kl 03.37

Jag sitter på ett café i Stockholms innerstad och blåser på mitt varma kaffe. Där ute, stress och påtaglig kyla. Här inne, varmt och fridfullt. Jag funderar på vad min nästa krönika ska innehålla.

Julen är förbi och man kan andas ut. Jag känner definitivt en lättnad över att vi vänt runt krönet och har ljusare tider framför oss. Även om vintern är här ett par månader till, så går vi ändå mot bättre väder. Och det gläder mig. Hösten var magisk och höll sig kvar längre än väntat. Vi kunde njuta extra länge av de färggranna löven och känna solens strålar, om än ljummare, ett litet tag till. Sommaren var usel. Jag tror vi alla är överens om den saken, och det spelar nog ingen roll var i Sverige man befann sig. Vi går vidare. Hoppet lever kvar om en kommande varm sommar trots förra årets, och som den svensk man är så är vårt hopp om bra väder inte att förminska.

Jag har många gånger drömt om att få bosätta mig någon annanstans i världen. För när man väl sitter i Italien, Puglia så är livet inte dumt. Nej, faktiskt nästan så bra det kan bli. Ändå är man tacksam för att komma hem. ”Borta bra men hemma bäst” klingar sällan så rätt som i Sverige.

För när vi tänker på det, så har vi det ganska bra. Blir vi sjuka, peppar peppar så är sjukvården till stor del gratis för oss. Tandvården är ledande i världen. Även så luften vi andas. Vi har bra vägar, tydliga regler att förhålla oss till, vacker natur. Och sen finns det visserligen mycket att jobba på, som att inte vara så jäkla mjäkiga med mycket.

Men det är inte det denna krönikan ska handla om. Nej, det finns nämligen en sak som spelar en avgörande roll i att jag inte flyttar utomlands.

Årstiderna.

Jag är obeskrivligt tacksam för dem. De får oss att årligen glädjas åt ”den första snön som faller”, att bevittna det första vårtecknet i form av snödroppar som tittar upp med sina hängande huvudknoppar genom smältande snö.

Eller den första riktiga uteserveringen, när man klätt sig för varmt och med glädje drar av sig både jacka och tröja. Det första kalla doppet i havet, och det sista varma för säsongen. Färgerna som byter av varandra under höstens gång. Och vinterns första antågande i form av krispig luft och mysiga hemmakvällar med tända ljus.

Och inte att förglömma, att våra säsonger förstärker våra traditioner. Snön ger det där sista som julen behöver för att vi verkligen ska komma i stämning. Sommarens första värmande dagar i juni ger midsommaren den skjutsen den behöver.

Jag ser återigen ut på de förbipasserande människorna. Jag dricker ur det sista från mitt kaffe och finner mig själv stressa till bussen. Men jag hinner tänka, att jag ändå njuter av den kalla vinden ett tag till. För nästa gång vi ses, då har sommaren släppt taget om mig och tack vare den är jag återigen redo för nästa vintertid.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *