Eutanasi – En Värdig Utväg för Outhärdligt Lidande

Eutanasi, den akt att avsluta en människas lidande genom medicinskt assisterad död, är en debatt som har präglat samhällsdiskussioner och rättsliga sammanhang under lång tid. Frågan om rätten till självbestämmande över ens eget liv och död har alltid varit kontroversiell, och dess moraliska och etiska aspekter har gett upphov till passionerade åsikter. Som förespråkare för eutanasi ser jag möjligheten att erbjuda människor ett värdigt avslut på sina liv när de konfronteras med outhärdligt lidande och oåterkallelig obotlig sjukdom. Eutanasi bör vara en legitim möjlighet för dem som väljer att avsluta sitt eget lidande och bör ses som en manifestation av individuell frihet och medkänsla.

Jag förstår att för väldigt många kan detta anses som ett väldigt känslo uppväckande ämne då man har en nära anhörig som befinner sig i sluskedet av livet, som möjligtvis lider av en obotlig sjukdom, eller har en kronisk sjukdom som gör det omöjligt att njuta av det liv man förtjänar. Antagligen så är de anhöriga inte redo att släppa taget om den sjuka som till stor chans inte går att rädda. Självklart vill man inte förlora en älskad anhörig, det är det svåraste man kan gå igenom. Men varför ska det finnas ett hinder för att få ett värdigt avslut som alla förtjänar. Varför ska chansen till ett ordentligt avslut med sina nära och kära inte vara möjligt. I insändaren Den palliativa vården borde räcka för alla skriver Bertil Axelsson som är överläkare på Östersunds sjukhus att den symtomlindring genom ett läkemedel som  sänker patientens medvetande som redan finns räcker för att patienten ska känna sig bekväm i slutskedet. Jag känner att det inte räcker. Ska målet verkligen vara att patienten inte har ett fullständigt medvetande inför vad som komma skall samt att de anhöriga inte har en möjlighet att kontakta den anhöriga då hen har ett nedsatt medvetande. Är det inte bättre att låta patienten och de anhöriga ta ett sista farväl med varandra på ett bra sätt innan saker och ting förändras.

Ett dilemma som jag förstår uppstår när man talar om eutanasi är det de etiska aspekterna som finns runt detta ämne. Legaliserar man eutanasi så ger man befogenheter till läkare att hjälpa en patient att avsluta sitt eget liv. Problemet som tillkommer är det potentiella missbruket av detta eller frågan om vad som bestämmer om vem som ska få hjälp och vem som inte ska det. Jag tycker att det finns en skiljelinje mellan en obotlig sjukdom i kroppen och en psykisk sjukdom. Har du ALS så tycker jag att eutanasi ska finnas som ett alternativ, däremot om du har sjunkit in i en depression så anser jag att assisterad dödshjälp inte ska vara ett alternativ då vi har en bra förbättrings process för psykiska ohälsor här i Sverige.

Det enda landet som erbjuder dödshälp för inresande är Schweiz i nuläget. En 104 år gammal professor vid namn David Goodall reste till Schweiz tillsammans med sin familj för att få hjälp att ta sitt eget liv. Han hade dock ingen obotlig sjukdom som han led av. Men han kände att han hade levt sitt liv fullt ut, men de sista åren av livet så kände han sig vilsen och kände att det inte fanns så mycket kvar för honom. Han fick ett ordentligt avslut med hela sin familj närvarande och somnade in med Beethoven i bakgrunden. Ett väldigt fint och värdigt avslut med hela familjens stöd.

Jag hoppas att fler personer känner att alla förtjänar ett värdigt och stillsamt avslut i det fina liv som man förhoppningsvis har upplevt.