Igår slängde jag ’marsipanstubben'. Datum hade ju gått ut dagen innan. Tur tur tur att jag inte bjöd någon på fika. Tog själv en bit men den smakade inget särskilt och då skar jag upp en bit till för att kolla om den möjligen skulle falla mig mer i smaken - mot bättre vetande förstås. Men jag skulle prompt testa, den kunde kanske hjälpa mot förkylningen. Nej nej nej, är det förkylt så är det. Datastrul. Det är roten till det onda. Roten till min sura min som inte går att sudda bort i första taget.
Allt var som vanligt. Hade just fått en ny mörkläggningsgardin monterad som var alldeles prima. Fakturan kom och jag lade in den i internetbanken för betalning i andra veckan i juni. Men sedan började strulet: jag kunde inte skicka iväg mina mail. Visserligen har jag automatisk programuppdatering men jag markerade i inställningar att en uppdatering behövde göras.
Då kom ett svar som varit rent förödande: Apple server svarar inte. ..Och lite senare, Gmail via förvalda portar kan inte skickas pga maxtidsgräns. Nu är frågan har datorn nått sin maxtidsgräns eller hinner jag före?
Idag kom ett brev från Fortum där jag uppmanas att satsa på digitaliserad avisering för miljöns skull. Och behöver jag hjälp så går det så bra så att kontakta kundservice så hjälper de till. Hur då? Nej tack. Miljötänk i all ära men det får bli pappersfakturor även i fortsättningen med tanke på datorstrul.
Visst solen skiner och på torsdag kanske vi får lite positiva nyheter på tv. För det gäller att ha perspektiv på saker och ting. Eller som lillkillen sa i filmen ”Mitt Liv som hund”, där han såg upp mot stjärnhimlen och var bekymrad över att hunden Laika hade skickats upp i rymden utan tillräckligt med mat. "Man måste alltid jämföra”.