”Eliza, var fan är mina tofflor?” Ja, den repliken är bekant för många svenskar. Jarl Kulles slutreplik i musicalen ”My fair lady” som gjorde Ulla Sallert känd för hela Sverige. Och på Lidingö museum sitter hon, Eliza, i ett hörn som symbol för utställningen om Ulla Sallert som Lidingö museum skapat till minne av den stora artisten. Utställningen är framtagen av Ulla Sallerts dotter Thérèse von Lampe tillsammans med Lidingö museum.
I lördags var det stor invigning av utställningen med både inbjudna gäster och många Lidingöbor. I utställningsrummen visas minnesbilder, fotografier, filmer, musik och mycket annat från Ulla Sallerts långa karriär. Att hon blev känd som Eliza för svenska folket var bara en liten del av hennes många år på scenen. Hon uppträdde på många teatrar i Europa, och hamnade så småningom på Broadway i New York. Bland annat uppträdde hon i Wien i ”Kiss me Kate” och i en mindre känd musical av Leonard Bernstein, ”Wonderful town”. På Broadway fick hon huvudrollen i ”Ben Franklin i Paris”, en roll som var specialskriven för henne.
– Jag är så glad att jag fått tillfälle att hylla min mamma på det här sättet, sa Thérèse von Lampe vid invigningen av utställningen. Till min hjälp har jag haft en grupp från museet och jag vill verkligen framföra mitt tack för all hjälp jag fått i form av tid och engagemang!
Arbetsgruppen har bestått av Siv Bergius, Marianne Foghammar, Eva Häger och Carl-Henrik Ankarberg.
Thérèse von Lampe berättar att hon haft allt material till utställningen hemma hos sig själv.
– Mamma var ingen administratör, hon lade saker och ting där de fick plats. Jag har haft fem flyttkartonger bara med fotografier! Nu har jag katalogiserat allt.
– Men det har varit svårt att välja, det finns så mycket material. Utställningen har fått växa fram.
Ulla Sallert var utbildad vid Musikaliska akademien och en av hennes akademikamrater var Birgit Nilsson med vilken hon ett år delade Akademiens stipendium. 1944 debuterade hon på Oscarsteatern i operetten ”Serenad” och därefter specialiserade hon sig på roller inom operetten och musicalvärlden. Rollen som Eliza blev en riktig långkörare på Oscars under åren 1958 till 1961.
– Mammas favoritroll förutom Eliza var som Jeanne Antoinette Poisson i Madame de Pompadour, berättar Thérèse von Lampe. Hon tyckte mycket om 1700-talet. Någon scenskräck hade hon inte, hon var en mycket disciplinerad artist.
Ulla Sallerts sista huvudroll roll blev Desirée Armfeldt i ”Sommarnattens leende” på Folkan 1978. Därefter fortsatte hon att medverka i mindre roller både på Folkan och på Oscars. 2001 fick hon Guldmasken
Utställningen är gjord för Lidingö museum, men Thérèse von Lampe hoppas att den kan visas på andra platser runt om i Sverige.
Ulla Sallert var Lidingöbo under många år. Hon avled 11 maj 2018 95 år gammal.
Program på Lidingö museum
Den 21 mars kl 19 och den 7 april kl 13 berättar Thérèse von Lampe om sin mamma Ulla.
Den 23 mars kl 13 kommer Mattias Enn tillbaka och gör en repris av Sallertföreställningen.
Utställningen pågår till 5 maj 2019.
Foton: Bo Vading