Många fel i nytt kulturmiljöprogram

Marianne Råberg, expert och ordförande i Hembygdsföreningens grupp för Natur och Kultur
Stad & Politik8 juni 2020 kl 06.594

Förslaget till Kulturmiljöprogram (KMP) får svidande kritik av Lidingö hembygdsförening. Felaktiga klassificeringar, bristfällig redovisning av kulturhistoriskt värdefulla områden, de historiska texterna är ojämnt redigerade och ett antal historiska och faktauppgifter måste korrigeras.

– Allvarligast är att Lidingö centrum och Björnbo är felklassade, säger Marianne Råberg, expert och ordförande i Hembygdsföreningens grupp för Natur och Kultur (NOK). Marianne Råberg har arbetat som stadsantikvarie i Stockholm.

För en tid sedan skrev Lidingö nyheter om förslaget till nytt kulturmiljöprogram för Lidingö (https://www.lidingonyheter.se/fler-omraden-blir-kulturhistoriskt-intressanta/). Nu har Lidingö hembygdsförening via arbetsgruppen NOK lämnat sina synpunkter. Och det finns en hel del kritik i deras skrivelse.

– Det är slarvigt gjort, det finns faktafel; det är illa hopsatt, ibland detaljerat och ibland är det summariskt, tycker Marianne Råberg. En del områden är felklassade; vi vill till exempel att Östra Rudboda klassas om.

– Men allvarligast av allt är att Björnbo som är så ofantligt fint 50-talsområde nu bara blev rosa … självklart att det ska vara lila.

 Enligt NOK:s skrivelse har Björnbo stor betydelse för svensk arkitekturhistoria och måste ges en högre värdering.

Den kulturhistoriska klassificeringen av Lidingö har gjorts i tre kategorier lila, rosa och gult där gult är den lägsta kategorin.

– Färgklassningarna lila, rosa och gula är gula är ibland lite märkliga, tycker Marianne Råberg. En del klassningar måste de göra om, några är så uppenbara felbedömningar, att man kan undra över hur de kommit till. Näset är bara gult, varför det? Området beskrivs fint i texten men sen blir det bara gult i klassningen. Och hela Östra Rudboda blev bara gult; det ska åtminstone vara rosa.

Enligt hembygdsföreningens skrivelse är det avgörande att de värderingar som görs sedan kan kopplas till tillämpningen av Plan- och bygglagen. NOK uttrycker i sin skrivelse oro huruvida man kan lita på att en bedömning av ett kulturhistoriskt värde inte är beroende av aktuellt planläge, användbarhet och liknande. ”Det är därför utomordentligt viktigt att klassificeringarna är grundade på professionell antikvarisk sakkunskap”, skriver föreningen.

– Jag har ju varit med och klassat Stockholms bebyggelse, där var det fråga om en ren fackmässig bedömning. Att politiker sedan vid sammanvägning mot andra intressen kan komma att besluta om att huset/området skall hanteras på ett sätt som kanske påverkar värdet negativt är ju en annan sak, tycker Marianne Råberg.

Det saknas källhänvisningar, varifrån sakuppgifter hämtats måste kunna redovisas.

– Ska man kunna lita på en klassning måste den vila på ett korrekt grunddokument, säger Marianne Råberg.

Programmet ska vara lätt tillgängligt, tycker NOK. Idag ligger det på nätet med underliggande värderingar och kartor. Föreningen ser gärna att programmet också finns i tryckt form.

”Eftersom de genomförda byggnadsinventeringarna och klassificeringarna inte är tillgängliga uppstår en anmärkningsvärd informationsbrist där till och med mycket värdefulla byggnader och anläggningar som ligger utanför de markerade värdefulla områdena inte redovisas på karta i programmet”, står det vidare. NOK noterar att till exempel Lidingsberg och Villa Klippudden inte ens finns med på webbkartan.

I sin skrivelse tycker NOK dock inledningsvis att det är bra att ett nytt KMP för Lidingö tas fram; det gamla är från 1990 och föråldrat. Det har hunnit hända en hel del den senaste 30 åren. Men det är många fel i dokumentet.

– Det går att rätta till, men det behövs en riktig fackredaktör som kan fixa till så att det blir balans i texterna. Det måste bli enhetligt och tydligt. Viktigast av allt är dock att man på ett professionellt sätt ser över klassificeringarna, säger Marianne Råberg.

Förslaget har gått ut på remiss även till Länsstyrelsen, Stockholms länsmuseum, ett antal villaägareföreningar och samfälligheter på ön samt några av stadens förvaltningar.

Kommentarer

  1. Detta är bedrövligt! Ännu ett hastverk från Lidingö Stad.
    Vilken enhet och vilka personer inom staden står bakom detta undrar man? Tur att det finns kapabel, energisk expertis i arbetsgruppen NOK inom Lidingö Hembygdsförening som gjort en analys av stadens förslag!
    Det skall vi ge dem en eloge för!

  2. Trist att staden slarvar med ett för vår unika byggnadsmiljö viktigt dokument. Tack Hembygdsföreningen och Marianne Råberg för ert engagemang!

  3. Märkligt att inte staden redan från start engagerat erfarna lidingöbor och folk med dokumenterade historiekunskaper för uppgiften. Min farmor lärde mig på 50-talet: “Sakta och väl – inte fort och fel”!

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *