1945
Jag gick som i trance längs plaskdammens kant. Höll i snöret till min fina segelbåt, följde dess kryssningsfärd på väg mot Corsos uteservering där mamma och mormor satt.
Stäven plöjde vackert fram mellan pilträdens nedfallna blad. Rätt som det var kom en kraftig vindpust som fyllde seglet till brädden och samtidigt som jag såg den få slagsida och kapsejsa föll jag själv i med ett plask!
Det var bara ca en halvmeter djupt så det var ju egentligen ingen fara, men av själva chocken kändes det som om jag inte kunde vända mig där jag låg med ansiktet ner mot den grumliga betongbottnen och sprattlade som en fisk.
Plötsligt var det något som grep tag i mej därbak, drog mig baklänges uppåt och när jag lyckades resa mej hörde jag den äldre mannens mörka röst medan han kopplade loss klykan av sin käpp ur mina korslagda kortbyxhängslen.
– Nu blev du allt bra skraj va!… nä, nån sjöman lär du nog inte bli, sade han och skrattade.
Och plötsligt tyckte jag stadsbibliotekets byggnad såg ut som ett jättelikt fartyg som var på väg,ja, nästan välvde sej över mej...och först när mamma kom springande fick jag fram ett skrik.
1958
Nyss fyllda 16 jobbade jag som mässuppassare på ett lastfartyg som hette M/S Rigoletto. Det tillhörde rederiet Wallenius och skulle frakta Volkswagenbilar från Lübeck till USA och Kanada. De små ”VW-bubblorna” lastades ombord, en i taget via en lyftkran.
Fartyget var anpassat för slusstrafik i St:Lawrencefloden och därför inte alltför djupgående. Detta innebar att ute på Atlanten i orkanstyrka rullade det så infernaliskt att jag trodde vår sista stund var kommen. Min fasansfulla sjösjuka bidrog i högsta grad till denna skräckfyllda undergångskänsla.
Med åren började jag alltmer undra vad som hände med M/S Rigoletto, eller ”Riggan” som vi killar kallade henne. Om hon fortfarande var vid liv? På nätet hittade jag en sajt som hette faktaomfartyg.se där jag fick svar.
2025
När min hustru föreslog en tågresa till Sicilien trodde jag först hon skämtade. Min första fråga var om det överhuvudtaget gick att åka tåg till Sicilien, eftersom det är en ö och man måste ta sig över Messinasundet? Då sa hon att det gick en tågfärja över. Europas sista i sitt slag.
Så vår cirka 300 mil långa tågresa till Sicilien blev av, och när vi 29 april körde ombord med tåget på färjan ”Messina” önskade jag att jag kunnat berätta min ”La Storia di Rigoletto” för besättningskillarna.
Men de hade säkert trott att det bara var ännu en ”sjömansskröna”.
