... på Isaan – Sayan Isakssons nya satsning som har premiär i kväll på Berns!
Den spännande inviten kom från Matmaffian – matjournalisternas vänförening som jag var med och startade en gång för länge sedan. Det var när Tore Wretman satt vid rodret och styrde den svenska gastronomin med säker hand mot oanade höjder. Då och då inbjöds pressen när nya trender prövades – nu kommer Maffian, brukade Tore Wretman lite ironiskt kommentera situationen. Därav namnet Matmaffian.
Än lever Matmaffian och jag är både glad och stolt över att få inviter till deras sammanträden och möten som ofta ger en god inblick i aktuell matlagning, både på krogen och i hemmen. Den här inbjudan till Isaan kunde jag inte motstå även om priset på kalaset tangerade priset på vad jag betalar för tio dagars matkuponger på restaurang Hiertagården. ”Priset är ganska högt men vi får en unik upplevelse på en av Sveriges mest hajpade restauranger just nu”, står det i pressmeddelandet, där Sayan Isaksson också ger en liten intervju.
”Jag inspireras av den thailändska regionen Isaan´ utan att låsa fast mig vid förutbestämda ingrediens- och kryddblandningar. Jag vill skapa en fiction där smakupplevelserna står i centrum. Den mat som kommer serveras är mat som ligger mig varmt om hjärtat – vällagat men det här blir ingen finkrog” säger Sayan Isaksson”
Visst var vi lite varnade – inget finlir i Berns anrika matsal. Vi hade beställt bord i god tid – så sitter vi där, tjugofem förväntansfulla matjournalister i dubbla rader längs Berns ena långvägg. De pampiga kristallkronorna minner om den tid som var medan det öppna köket mitt i centrum är dagens melodi. Ja, här hänger man med och låter musiken tona ut över borden, på gott och ont! Svårt att höra? Visst har jag det – va´sa du? Va´ sa han? Servitören! Inte vet jag!
Däremot är smaklökarna med på kalaset. Dom får så mycket som dom tål – och mer därtill. På menybladet står längst ner, märkt med en liten stjärna (*) = Mindre starka rätter. Så får det bli för min del då min känsliga hals opponerar sig på ett inte alltför trevligt sätt – så här vid matbordet. Rätt på rätt bärs fram och hamnar framför våra nyfikna ögon – men vad är vad? Nu är jag ute på djupa okända vatten, måste jag erkänna. Trots att jag har en son som bor i Thailand, där jag varit en längre tid och njutit sol, värme och underbart god mat. Säkert en mix av svenskt och thailändskt – han kan han, min käre son Sven. Krögare här hemma – nu pensionär i Hua Hin.
När det gäller Sayan Isaksson har Guide Michelin spritt stjärnor över hans krogar och White Guide, Gulddraken och Nöjesguiden har prisat Esperanto och Råkultur sushi år efter år. Hur det blir nu med hurraropen för Berns vet vi inte så mycket om. I Svenska Dagbladet skriver Krogguiden ”Sayan Isaksson har inga Michelinambitioner med sin nya restaurang. Han vill helt enkelt servera vällagad, traditionell men uppdaterad thaimat från en, för många svenskar, okänd region”.
Matmaffian delar varken ut stjärnor eller guldmedaljer och skönt är väl det. Tore Wretman var inte heller förtjust över krogtesterna vi gjorde på min tid i tidningen Gourmet. Som Tore uttryckte det – alla kockar kan ha en dålig dag i köket.
Så är det bara. När min son Sven kommer hem i sommar ska vi gå till Berns – då får jag ett proffsigt utlåtande av en klok krögare från Thailand.
