Vinjetten ”kåseri" kanske inte passar denna text, eller så gör den rimligen det. Vi närmar oss jul, så nu passar det med rim. Och lite reson.
Ur led är tiden!
Och vi är oförmögna att få den tillbakavriden!
Inkluderar fortfarande forskarna i daglig bön.
Måtte de lyckas med sina rön
till mänsklighetens gagn och tröst.
Optimisterna räknar med vaccin redan i höst.
Ropen med återhållen desperation i det inre skalla.
Mantran sköljer över oss från politiker, experter, media – ja alla!
Många jobbar förvisso febrilt i sina labb för en snabb kur
och förlitar sig på resurser, samarbete och en dos tur.
Hur ska de annars hinna pandemin tämja
innan den leder till världsvid kollaps och osämja,
ytterligare död och utbredd nöd?
Bara önskningar och hopp
räcker nog inte för att på eländet få stopp
men alla kan på sitt sätt aktivt kämpa
för att spridningseffekterna dämpa
och bidra till att hjälpa vårt klot
och inte förvärra dess senaste och ytterst allvarliga hot.
Finns det framtida försoning
och åtminstone någon skoning
av mänsklighetens boning?
Raderna ovan jag redan i våras skrev
och tillvaron är fortfarande mer än skev
Även om viruset nog aldrig helt försvinner
ställs vårt hopp till att vaccinerna godkännande vinner
så att de hinner
bromsa ännu vidare global spridning
och inte bara ge smittokurvorna mer positiv vridning
utan leder till att allt fler
av ljusa tider får se mer
och slipper drabbas av katastrofen – så nära, så fatal
och i vissa kluster mer eller mindre total.
Ännu tvingas eller tvingar sig många leva inom sin egna bubbla
och se upp för att på tröskeln till framtiden inte förvirrat snubbla.
Åtta månader har gått
och vi börjar vänja oss så smått.
Säkert bättre det än att desperat skrika
och låta det upprätthållande hoppet vika.
Så lyssna på senaste nytt! Var ansvarsfull! Håll distansen! Håll ut!
Säg till pessimisten inom dig att eländet, trots allt, till sist får ett slut
även om verkligheten och vardagen kommer att se annorlunda ut.