Söndagsmorgon i parken

Tål ni höra om pinsamheter? 

Det som föreföll vara en vanlig lugn söndagsmorgon fick ett annorlunda slut. Jag skulle bara gå sista varvet i parken med stavarna då jag tappade balansen och ramlade rakt in i vinbärsbuskarna. Under de två sista varven hade jag stannat upp för att smaka på de röda lockande vinbären och sen fortsatt. Men nu hade trängtan efter vinbär gått överstyr och jag fann mig liggande raklång på marken. Medan jag begrundade situationen och förgäves försökt komma på fötter så åt jag lite mer vinbär för att stärka självförtroendet.

Det var tomt i parken denna morgon. Hittills hade jag bara mött en hundägare som var ute med sin rätt stora hund. Har jag tur så kommer de väl tillbaka ganska snart, eller senare, tänkte jag och tyckte mig även höra ett barn längre längre in i parken. Då hörde jag en mans röst bakom mig ”Går det bra?” - Ja då, sa jag. Men utan att vänta på att jag skulle demonstrera mina färdigheter så lyfte han helt sonika upp mig. ”Perfekt," sa jag och tackade honom så mycket för hjälpen.

Han fick även veta att detta hänt mig förut, nämligen på kyrkogården. Det gäller att inte ha för bråttom här i livet. Jag tackade återigen min hjälpsamme granne som jag inte ens vet namnet på och begav mig hemåt efter detta annorlunda söndagsäventyr. Jag gissar att mannen varit ute med sitt barn och att den lilla då påpekat ”Pappa! Det ligger en tant där i vinbärsbuskarna”.

Det är fint i alla fall att bo i ett område som Skärsätra som man känner sedan barnsben och ha så trevliga hjälpsamma grannar. Det underlättar såväl vardag som helg.