Varför fira valborgsmässoafton? Varför överhuvudtaget hålla svenska traditioner vid liv?
Det enkla svaret är att det är tradition, en svensk tradition. Valborgsmässoafton har svenskar firat sedan medeltiden. Under seklen har traditionen förändrats, men vi firar fortfarande valborg liksom våra förfäder gjorde.
Valborg firas i hela landet. Som barn stod jag vid elden i Kalix på valborgsmässoafton, vare sig det var blidväder eller snöstorm. Vid något tillfälle sjöng en manskör. Ibland var det någon som höll talet till våren. Den som var förutseende hade med sig korv att grilla på den slocknande elden.
Så småningom flyttade jag söderut. I firandet av valborg kom nya inslag. Barn som i stället för korv hade med sig mashmallows. Scouter som tågade i rad med facklor som användes för att tända elden. Blandad kör sjöng de välkända vårsångerna.
Traditionen förändras men finns kvar. Vi firar fortfarande valborg i hela landet.
Landet Sverige, det svenska folket och vår kultur förtjänar att både hedras och försvaras. Sverige är framgångsrikt, fritt, jämställt, rikt och framstegsvänligt. De traditioner och den kultur vi har är en del av vårt Sverige.
Sverige är en liten, liten flisa av jordklotet, omkring en promille av ytan. Svenskarna är en mikroskopisk minoritet - överallt utom just här. Sverige, svenskarna och den svenska kulturen har ett existensberättigande och ett värde i sig.
Själv firar jag, liksom mina förfäder gjorde, valborg. Nu på Lidingö, med de traditioner vi har här. Det är en fin tradition.
Jag håller med om att de våra traditioner skapar gemenskap. Det finns ju ingen motsättning i att alla kulturers traditioner är värda att bevara!
Absolut är det så.
Vi svenskar bevarar vår svenska tradition, andra bevarar sina. Så kan vi mötas, var och en med en fastare grund i vår historia och våra traditioner.
Tack Staffan för ditt fina inlägg angående valborgsmässofirandet och vikten av att vårda våra traditioner.
I den värld, så fylld av påfrestningar och oro, som den vi lever i nu betyder traditionerna mer än någonsin. De förenar oss som människor, de ger oss trygghet och betydelsefulla, gemensamma minnen av de kära som inte längre är med oss liksom glädjen att bjuda in alla som vill dela denna samhörighet. Traditionerna förankrar oss i tillvaron när så mycket känns instabilt. Här och nu har vi en uppgift att föra de goda traditionerna vidare. Då utgör vi en länk mellan generationerna. Låt oss också inom kort få binda en midsommarkrans av gemensamma minnen och traditioner som lever vidare från släkte till släkte, från människa till människa.
Evelyn Lewandrowski
LidingöPartiet, Kultur- och fritidsnämnden
Tack Evelyn! Du fångar så fint andemeningen i min text.