Säg det med blommor

Vem är avsändaren? Hemligt eller…

Den stod utanför dörren en vanlig dag då jag kom hem från en åktur på stan. Jag hade blivit förvarnad – visst! Interflora Lidingö Blommor hade skickat meddelande i god tid att något var på gång. Skulle jag vara hemma då eller då.

– Kanske, men det går också bra att sätta försändelsen utanför min dörr på tredje våningen. Här är det ingen som skulle norpa blommorna…

”Häng på dörr” står det också prydligt på orderlappen 2792518 när jag synar de inslagna blommorna som väntade på mig vid dörren. Väl inne i köket är det dags att lätta på förlåten! Flera lager av omslagspapper döljer buketten – modell större. En lång stjälk Amaryllis sticker upp med sina stora knoppar ur det småblommiga sällskapet med grönt. Försiktigt lossar jag på snöret som håller blommorna på plats. Över diskbänken breder det nu ut sig en härlig fägring att glädja sig åt. 

Vem har skickat en så storstilad bukett till mig? Frågar jag mig själv och får inget svar. Nu gäller det att ta vara på härligheten – efter alla konstens regler gör jag små snitt i nedre delen av stjälkarna så de ska kunna dra till sig det livgivande blomstervattnet på bästa sätt. De hårda kvistarna får vara som de är – nu gäller det bara att hitta en vas som passar. Här duger ju inte de som jag brukar stoppa ner tulpanerna i. Det måste vara en med helt annan dimension. Och vet ni var den står? Naturligtvis högst upp i skåpet!

För att få tag i den perfekta vasen gäller det att klättra! Med risk för livet - men vad gör man inte för att buketten ska komma till sin rätt. Den åtråvärda vasen är tillverkad i Ekeby och inropad på en auktion i Östhammar en gång för länge sedan. Minnen, minnen, minnen! Så härligt att ha minnen…

Med vasen i min famn kom jag helskinnad ner från stegen och sedan var det bara att arrangera buketten på bästa sätt. Men frågan som hela tiden gnagde i huvudet var ändå – vem eller vilka har skickat blommorna? Kunde det vara min käre son Sven i Thailand, eller kanske min kusin Agneta som jag inte träffat på så länge. 

Eller kunde det vara min gamla älskare Bror i Norrland eller kanske min ungdomskärlek Bertil, numera bosatt på Kanarieöarna. Eller… ja, jag vågar knappast tänka tanken – kanske är det min idol Lars-Peder som äntligen börjat förstå hur mycket vi betytt för varandra och som nu, i juletid, skickat den härligt inspirerande blombuketten för att göra mig, lycklig och glad! 

Så vandrar tankarna på slingrande stigar i minnenas värld. Vänner, kärlekar, släkt och nära&kära dyker upp i en kavalkad som får mig varm om hjärtat. Men kvar står frågan – vem är avsändaren? Men – egentligen. Vill jag verkligen veta vem?