Härom veckan åkte jag buss med mitt barnbarn. Tre äldre kvinnor med rullatorer klev på en hållplats efter oss. Det blev ganska trångt på platsen där det är tänkt att rullatorer etc. ska stå under färden. Givetvis hjälpte jag dessa kvinnor från att ramla och se till att de fick en säker färd. Busschauffören däremot struntade fullständigt i deras säkerhet, körde ryckigt iväg, innan de hunnit sätta sig.
Senare klev också en kvinna med rullstol på bussen. Rullstolen hade ingen broms, vilket gjorde att den åkte omkring, varvid jag fick hålla fast den och rullatorerna som heller inte har broms.
Kvinnorna var väldigt tacksamma över att jag hjälpte dem, men också överraskade och sa att det är nästan aldrig någon som hjälper till.
Jag vill därför vädja till samtliga på Lidingö: HJÄLP ÄLDRE, ni kommer säkerligen att behöva en del hjälp själv med åren. Jag blir ledsen och skrämd över den brist på medmänsklighet som nu finns, vi måste alla hjälpas åt. Det finns de som tycker att man ska hjälpa, men själva aldrig gör något. Små saker i vardagen kan betyda väldigt mycket.
Respekt, hänsyn och medmänsklighet ska vara ledorden för Lidingöbor, tycker jag.
Gruppledare Sverigedemokraterna Lidingö