Nyttigt tidsfördriv

Januarivädret är rent bedrövligt. Regn och snöslask om vartannat. Flera dagar i sträck. Men just på grund av detta blir det i högsta grad korsordsvänligt. Hustrun och jag ger oss på ett av Svenska Dagbladets mindre korsord, men fördenskull inte alls det lättaste. Tvärtom, och dessutom på  fredagen den trettonde!  Vi känner till namnen och signaturerna på några av korsordsmakarna och vet att denne är en av de knepigaste. I början går det trögt. Men tillsammans lyckas vi komma in i det såpass att vi inte ger upp. Vissa påstår att det är nyttigt för knoppen med korsord. Speciellt för åldringar som jag, med mina 80 år.

Jag minns när jag började lösa korsord. Jag var femton år då och jobbade på ett lager som låg på det då så passande namnet Ynglingagatan. Vi levererade golvmaterial till nybyggen i Stockholm med förorter. Jag blev medåkare och hjälpreda till lastbilschauffören, en så kallad ”massäck”. Talspråksvarianten av ordet matsäck. Jag kände inte alls till denna benämning trots att slangord hörde till vardagen, kompisar emellan. Första dagen på jobbet hade jag och Conny, som chaffisen hette, en körning till ett nybygge i Blackeberg. När vi stannar vår Opel och börjar lasta av golvmaterialet kommer en murare förbi med en skottkärra cement och utbrister: - Tjena Conny. Ja ser att du har massäck me dej ida´!  (och jag undrar hur tusan han kunde veta att Conny hade sin matlåda med, som jag ju sett honom lägga in i handskfacket innan vi gav oss iväg?) Conny svarar honom  rappt:

- Javisst serru; färsk grabbhalva me´ prinskorv!  Och muraren börjar skratta så han nästan välter skottkärran.

När vi sen kommer in i bilen säger Conny: - Hoppas du inte blev lack för de ja sa. Murar´n skulle bergis själv bra gärna velat ha en massäck som drog hans”välling” (cement).

Mellan körningarna satt vi nere i lagrets minimala och inrökta  kontorsutrymme tillsammans med lagerchefen Holm och den gamle portvakten Stjärnemo och löste korsord. De var av den enklare sorten ur veckotidningen Levande Livet. Vi hade radion på hela tiden med låtar av bland andra Owe Thörnqvist och Kacka Israelsson. En korsordsfråga på fem bokstäver som visade sig börja på D och sluta på N löd: Måste vi alla möta? och snabbt hasplade jag ur mig: - DAGEN! Då suckade Stjärnemo och sa. - Tyvärr fel, unge man. Men ja önskar att du hade haft rätt.

Ja, de va då de, för sextiofem år sedan. Idag hade jag säkert gissat rätt.

Men tillbaka till dagens mycket svårare frågor i Svenska Dagbladet, med saker som: ÄR GENERALIST? som skall bli; ALLSIDIG. Eller; TALAR KONSTGJORT? som blir ESPERANTISTER. Men även putslustigheter som; NEUROSNAMN? som blir ÅGREN. Men sen kör vi fast ordentligt på orden BLI SUR?, som innhåller sex bokstäver, börjar på G och slutar på A? Vi kan inte för allt i världen komma på något så vi går vidare. Lyckas med; SLAPP? som blir LEALÖS. Och det kryptiska MALT GROT? som blir FLIS. När vi sedan är tillbaka till det tidigare så knepiga BLI SUR så har två L tillkommit. Då, helt oväntat blir jag bjuden på en madeleinekaka av självaste Proust, för ett tidigt barndomsminne dyker plötsligt upp. Jag befinner mig på Värmdö där vi hyrde ett sommarställe på - 40talet. Det är en ovanligt varm sommar 1947, och jag är fem år. På morgonen då jag barfota tassar ut på den solheta terrassen sitter mamma, mormor och storasyster och äter frukost. Då säger mormor: - Hanseman, det blir tyvärr ingen mjölk till gröten idag, för den är gällen. Trots min låga ålder har jag redan lärt mig att ordet gällen betyder att mjölken blivit sur. Kanske av att ha stått i solen för länge? GÄLLEN! Där har vi ju korsordsordet, fast i en annan grammatisk form: BLI SUR blir alltså GÄLLNA!!!  

- Ditt minne från barndomen är det minsann inget fel på, säger min hustru.