Det blev som väderlekssiarna i TV förutspådde; snö!
Jag avfärdade deras rapport – nej snö, inte nu! Det ser ni väl, det är snödroppar i rabatten och en lätt värmande sol. Så – vadå! Snö…
Nu är det måndag morgon och mitt huvud känns så tungt – det är värk i magen, ont i känt och liktorns smärta på vänster lilltå som dämpar min livslust. Och så snöväder på toppen av isberget.
Ändå, jag ska ner till Mötesplats Centrum, till Hälsoprojektet jag anmält mig till – där väntar min student Vendela och henne vill jag inte svika. I formuläret jag undertecknat står ” Genom ditt deltagande förbinder du dig att genomföra två till tre hälsotester och träna två gånger i veckan mellan februari och maj.”
Alltså sopar jag snön av bilen och drar ner till Centrum i slirig snömodd. Det är nu hälsotest nr 2 som ska genomföras med all den energi jag kan uppmana. Men hur är det idag – bättre eller sämre?
Blodtrycket är lågt, orken inget att skryta med och hur många meter jag hunnit med att gå på sex minuter vet jag inte. Vendela klockar av mina tider – det gäller styrka i arm och barm och trots allt känner jag mig rätt nöjd med att vara med i svängen. Det gäller ju att ta tillvara alla möjligheter till ett friskt och aktivt liv.
– Bra, bra, säger Vendela uppmuntrande när jag lyckats resa mig upp och ner från stolen tjugo gånger. Nästa vecka börjar träningen ”på riktigt”.
– När kursen är slut kan du resa dig från golvet, det är målsättningen, avslöjar Vendela med ett mjukt leende.
Efter testet slinker jag in till cafeterian för en kopp kaffe med mjölk. Utsikten mot gården är lugn och harmonisk, sakta, sakta faller snöflingorna till marken och dekorerar buskar och träd. I korridoren pågår fortgående test av kondition – nu är det en herre 65+ som traskar på för allt vad ha är värd.
Nu är kaffet uppdrucket och det gäller att ta språnget ut i verkligheten. Men först skriver jag mitt namn på en enkät om att vi ska få behålla Mötesplats Centrum här i kvarteret Tor, där så många äldre bor. Även om jag själv måste sopa snön av min lilla Mini Cooper för att komma hem till gården.
Hälsningar från Inger Grimlund
PS. Har man tur så lurar något trevligt runt hörnet inne på Mötesplatsen. I det här fallet var det opera! Visserligen på film men i alla fall – tänk så mycket kul det finns att uppleva, bara man kan resa sig från stolen – eller från golvet. DS