”0m du inte vet vad du ska bjuda gästerna på – bjud på köttbullar!” Det var Tore Wretmans rekommendation till Inger Grimlund för många år sedan. Än lever den devisen, men nu är det barnbarnen som står för maten.
När det gäller matminnen så är kanske de flesta kombinerade med någon händelse – ofta en mer oförutsedd situation. Som att köttet var så ”rare” att det inte gick att skära i bitar på tallriken… Just så minns jag och mina två vänner middagen på Foresta en solig afton i juli. Men – vi kommer också ihåg att källarmästaren bar ut våra tallrikar och kom åter med ett mer tuggvänligt lammkött, presenterat på en bädd av sallad och nykokt potatis.
Det smakade bra, stämningen var god runt borden på terrassen och utsikten hänförande för de turister som gästade Lidingö den här aftonen. Vi tre var dock inte så imponerade av miljön då vi till vardags bara behöver kika ut genom våra fönster på Hiertagården för att få uppleva infarten till Stockholm med fartyg, Värtans vatten och Lidingöbron i kvällsbelysning. Det som gav kvällen en extra skjuts var att många gäster var unga – ja, så unga ett de kallas barn.
Inne i matsalen fanns det en buffé för barngänget. Det var inte utan att jag blev lite avundsjuk när jag såg de goda köttbullarna rulla runt på tallrikarna som vandrade förbi vårt bord. Jag minns också Tore Wretmans goda råd: "Inger, vet du inte vad du ska bjuda dina vänner på, så välj köttbullar!" Alla kan äta dem – gamla som unga. De kan tillredas i god tid utan att tappa smak, lite gräddsås är gott till, en klick rårörda lingon och pressgurka.
Så klok han var, den gode Tore Wretman. Vi rullade också många köttbullar tillsammans och följer man Tores recept vet man att det blir succé. (Finns i boken Husmanskost – för du har väl den i bokhyllan, hoppas jag?) Fem av mina barnbarn (dom är vuxna nu men ändå – mina barnbarn) fick den utmärkta idén att bjuda mig på middag med mat ut minnenas skafferi. Under många år har vi lagat mat tillsammans i olika kök och dukat bord för fest.
De var ute i god tid – dagen för kalaset närmade sig långsamt men säkert i allas kalendrar. Det gällde ju för det unga tjejlaget att fixa barnvakter med mera, då tanken var att de äkta männen skulle dyka upp till middagen och vara med i svängen. Jag fick två menyer att välja mellan men valet var enkelt – den med Köttbullar à la Wretman naturligtvis. Som förrätt en klassisk soppa Crème Ninon (recept i Wretmans Menu) och som dessert hade tjejerna valt Crème Brûlée.
Ännu en minnesvärd kväll i köket på Tallhöjden. JA, VÅR TID ÄR NU – Att laga mat tillsammans, hinna prata och skoja, skratta och provsmaka mellan varven. Så underbart, härligt en kväll i december. I förordet till receptet i Husmanskost skriver Tore Wretman ”Detta är min version av köttbullar. Läsarnas mödrar, mormödrar och antanter till trots.” De raderna ger mig rättigheten att ändra lite här och där.
Tores och Ingers köttbullar
4 personer (Vi tog receptet x 3 = 12 portioner)
En finmalen blandfärs bestående av 2 hg nöt, 2 hg kalv och 2 hg fläskkött. Det är viktigt att färsen är finmald –här kan du säkert få hjälp i butiken! De tre finmalda färserna blandas med en smet av 1 dl skorpsmulor som fått ligga och svälla i 2 dl grädde, därtill en halv finhackad brynt gul lök och ett uppvispat ägg. Kör gärna brödblandningen i mixer så lökbitarna inte känns – här är ofta barnen känsliga. Smaka av med salt och vitpeppar från kvarnen. Arbeta ner brödsmeten i färsen med en träslev och sätt till lite vatten om färsen blir för hård och torr. Rulla köttbullarna och lägg dem på ett fuktigt bakplåtspapper.
Är det ett stort kalas är det praktiskt att förgrädda köttbullarna i ugn för att sedan till måltiden, hastigt steka upp dem i panna med gott smör som just ”tystnat”. Skaka pannan då och då så de rullar runt och för över dem i en varm gryta. Pudra över lite vetemjöl i stekskyn, vispa ner lite vatten och grädde till lagom tjocklek på såsen. Låt såsen puttra en stund. Smaka av med salt, peppar och några droppar soja. Häll såsen över de varma köttbullarna i grytan. Servera med rårörda lingon och pressgurka.