Det var på ”den gamla goda tiden” då kaffepannan stod och puttrade på vedspisen i köket. Alltid redo att servera en kopp kaffe till alla och envar. Så dyker historien från Dalarna upp mitt minne – det handlade om dalkullan som gick från gård till hus med det senaste skvallret från byn. Och visst var hon välkommen för det mesta som nyhetsrapportör även om hon ibland blev lite för långrandig. Det gällde då att kaffet skulle räcka både till påtår och tretår vilket kunde bli lite knepigt. Enklast var då för värdinnan att hälla på lite mer vatten och låta sumpen puttra på en stund till. När så samtalet klingade ut och kullan kände sig lite obekväm reste hon sig för att gå hem. När hon kom fram till ytterdörren vände hon sig om och sade på gott dalmål : Tack för kaffe – för det var väl kaffe?!
Så till verkligheten och dagens kaffekalas, ja, ”Tack för kaffet” är en bra replik, men då kanske man ska utesluta ”för det var väl kaffe”. Ändå är den frågeställningen mer befogad i dag än då man själv rostade och malde kaffebönorna för hand. Hur många olika sorters kaffe finns i dag att välja mellan? Ja, det är en bra fråga som jag har svårt att svara på då kaffetrenden växer sig starkare år för år. ”Att ta en fika” är tillåtet på jobbet lite då och då och visst piggnar man till av en espresso! Det är koffeinet som gör det!
Själv tycker jag att kaffetåren fordrar sällskap för att smaka riktigt gott. Till min glädje har jag fått kontakt med föreningen ”Äldrekontakt”! En gång i månaden dukas ett välförsett kaffebord upp till glädje för oss äldre. ” Vi fikar för att träffas och bryta ensamheten” står det i programmet som dagens värdinna Boel Bertholdson har tagit fasta på. Och så kommer den efterlängtade söndagen då vi blir hämtade till mötet – dagens adress Larsbergsvägen 20, inte långt från min bostad! Vilken fantastisk höghuslänga! Och vilken spännande utsikt vi bjuds på som entré till kaffet. Jag tar ett litet kliv ut på balkongen och får en svindlande upplevelse av skogsklädd gångstig som möter glittrande sjö i blått. Just den här årstiden kan man se trädens former av stammar och grenar innan löven slår ut och allt blir en villervalla av gröna löv.
På tal om villervalla måste jag erkänna att jag aldrig, säger aldrig skådat en så perfekt lägenhet. Och då menar jag vacker men också välskött och välstädad in i minsta vrå. Boel Bertholdson vet att hålla ordning och reda på det mesta. Hennes yrke är också ekonomi och avgiftshandläggare där kronor och ören har stor betydelse för framtiden.
När kaffestunden närmar sig stiger spänningen i gänget runt bordet. Vilken sorts kaffe kommer fylla våra vackra blåvita kaffekoppar? Vi har just presenterat oss för varandra; Britt Cederlund, Elvy Jidell, Kerstin Rosén och Ingrid Carlsson och därtill värdinnan Boel och undertecknad Inger Grimlund. Fatet med bakverk av olika slag vandrar laget runt så även den lilla konservburken med snabbkaffe – Nescafé Lyx! Starkt eller svagt – du bestämmer själv och kan inte klaga…
Visst är det praktiskt med pulverkaffe och kanske är det den nya trenden som vi bjöds på den här söndagen. Men det fordrar ändå en viss erfarenhet av konsumenten för att få den rätta styrkan i smaken. En annan sak – det doftar inte kaffe, en nog så viktig ingrediens! Alltså – när det är min tur att bjuda mina vänner på kaffekalas hoppas jag att Löfbergs Lila sprider den goda doften av ”bryggkaffe med nötaktig sötma och ljuvlig eftersmak”.
Tack för tipset du gav mig, käre Carl Jan Granqvist! Du är så välkommen till träffen med Äldrekontakt! Då kanske jag får din hjälp att brygga det perfekta kaffet – med ljuvlig eftersmak. Och doft!
Kan man få en påtår, undrar