Den bästa gåva jag kan få så här på gamla dagar är samvaro med släkt och vänner. Då känner jag ända in i själen att livet inte varit meningslöst – att även jag faktiskt har varit en liten del i den mänskliga utvecklingen. Den där känslan av lycka blommar ut på ett speciellt sätt när jag får möjlighet att möta mina barnbarn och barnbarnsbarn – vilket händer nu och då.
När jag fyllde 90 år fick jag vänligt frågan från min familj – vad önskar du dig?
Svaret jag gav var – att få vara tillsammans med er alla – en upplevelse i sig. Att hinna prata och få en kram – det är gåvor att tacka för i min ålder.
Mina önskemål spred sig vidare och de tjugo vuxna barnbarnen bollade idéer mellan sig. Min senaste present stod Bosses fyra grabbar för – en spännande rundtur med buss som båt på sjön! Vilken häftig upplevelse! Ocean-buss var namnet som passade väldigt bra.
Nu närmade sig nästa ”upplevelse” enligt det schema jag tidigare fått. Där kunde jag läsa att det var Svennes flickor Melina och Malou som snart skulle bjuda gammelfarmor Inger på en ”upplevelse” av något slag, just innan advent. Så kom ett mail med inbjudningen; vi ses måndagen den 21 november, kl:17.30.
Dagen inleddes med dramatik! En bättre början på en upplevelse får man leta efter. Vad hände? Jo, det snöade! Och det snöade och det snöade… Snart var allt vitt, vitt, vitt! Och så vackert! Men att ge sig ut i snöhalkan var inte att tänka på. TV:s rapport uppmanade oss alla - stanna hemma!
Men jag då? Som är inbjuden till familjekrogen BODEN på födelsedagsmiddag. Måste jag avstå mötet med Melina och Malou och deras små flickor? Det var mycket länge sen vi sågs då Coronan har härjat och hindrat oss att mötas. Jag hade alltså sett fram emot den här kvällen på BODEN med stor förväntan. Att överraskningen skulle bli av det här slaget hade jag dock aldrig kunnat drömma om!
Stanna hemma!!
Nu har jag rätt djärva och modiga tjejer i familjen, egenskaper som kommer väl till pass i en sån här livssituation. Alltså - Malou ringer och meddelar att hon kommer och hämtar mig kl 17.30. Inte ett ord om snöhinder eller halka! Jag tittar ut genom mitt köksfönster och ser Lidingöbron full med blinkande bilar och bussar. Ja, det är bara att ”gilla läget”. Så på med snöskor och vantar.
Det var inte så lätt för mig och mina käppar att forcera den lilla snövallen som skottats upp vid vår port – men det gick. Jag ålade mig in i bilen, fick en kram som färdkost. Så slirade vi i väg på nya vinterdäck, över bron. In mot Vanadisplan och krogen Boden. Snöflingorna bäddade mjukt för bilen som nu fick sin plats nära entrén – och jag fick en stödjande arm av krögaren själv – Ivan är hans namn. Så öppnades dörren in till Boden. – eller Fondueboden om du vill. Det är här inne i den goda värmen från både folk och puttrande fonduegrytor som gästerna trivs.
Vill du stanna i baren – gör gärna det. Grannar och ”stammisar” möts med ett glas i handen medan de dukade borden fylls av förväntansfulla gäster från när och fjärran (som från Lidingö). Längs in i lokalen finns det möjlighet att duka långbord för kalas – som den här dagen. Nu dyker det också upp glada ungar – söta flickor! Mina barnbarnsbarn, krögarbarn mer eller mindre och kusiner. Jag får hedersplatsen vid långbordet med en kavaljer på var sida. Krögare Ivan till höger och Christian till vänster – källarmästare på restaurang Prinsen!
Prata om att sitta i hetluften! Så helt fantastiskt med ångande fonduegrytor på borden. Du får välja – kött eller fisk och mycket ”grönt” som paprika, broccoli, champinjonhattar. Därtill en rad såser med olika smaker att krydda med. Det blev fisk för min del och inte vilken fisk som helst. Här kom in på stora fat de läckraste bitarna av lax, tonfisk och därtill välmatade musslor att trä upp på de långa gafflarna som hör till en fondue. Att vara med runt fonduegrytan är som att spela hasard – det gäller att inte tappa greppet om godbitarna som man spetsat på den långskaftade gaffeln. Här blandas lek och allvar medan grytan med het buljong är medelpunkten för kvällen.
Dopp i grytan! Visst är det dags att ta fram allt som behövs för att fira ”dopparedan”! Det vill säga en kraftig buljong från den nykokta skinkan och så ett vörtbröd att doppa i spadet. En sked av julens söta senap hör till. Om man vill!
GOD JUL!
önskar tomtefarmor