Kåseriet jag läste nu på morgonen av Hans Kähr handlade om hans besök på en frisörssalong i Torsvik som barn. Jag uppskattar Hans Kährs texter, så även denna gång. Men nu fick jag dessutom en tankeassociation till ett annan frisörssalong i Skärsätra.
I Skärsätra, vid Södra Kungsvägen låg några affärer; en herrfrisering, en blomsterhandel och på gaveln låg Rolferts Elektriska. Jag tror att även damfriseringen som innehades av fru Sevebo under många år, fanns med redan då, på 40- och 50-talet. I huset intill låg Järnaffären, som förestods av herr HallmanVår familj bodde mittemot affärerna på andra sidan vägen. Det hände ibland att jag stod jag på balkongen och blickade ut över trafiken och drömde mig bort. En dag var det ett herrans liv utanför herrfriseringen. Det var några hundar som rök ihop. Bara någon hund var kopplad till Rolferts gunnebostängsel men alla levde de om och skällde så det var ett herrans liv. Det var ett par schäfrar, en tax och ännu en mellanstor hund som rök ihop och skällde så jag, som har stor respekt för hundar än idag, tyckte det var riktigt otäckt.
Hundägarna då – jo herrarna ifråga var kunder hos frisören och de brydde sig inte. Men hundskallen var störande, det ekade dessutom och jag undrar om inte taxen var värst. Det slutade med att den kvinnliga frisören på herrsalongen kom ut med en hink kallt vatten och helt orädd, och utan att bry sig om det gick bra, bara hällde det över hundarna. Något mera slokörat har jag aldrig sett men tyst blev det, sånär som på något ynkans gny från en och annan hund som inte fann denna abrupta behandling särskilt kärvänlig. Själv kunde jag från min åskådarplats på balkongen andas ut.
När jag inte hade margareteflätor med en rosett mitt på huvudet, så var jag kortklippt. En gång tog far mig till barberaren för klippning och när nackhåren skulle klippas med den surrande vasstandande elapparaten blev jag illa till mods och smågrinade. Det hjälpte inte stort att en liten pojke i min ålder i stolen intill självklart accepterade hanteringen.
Sedan fick jag gå till fru Sevebos frisörssalong för klippning. Frisörskan frågade vad jag använde när jag tvättade håret. I ärlighetens namn tror jag att som riktigt liten fick jag tvätta håret i såpa innan mor köpte något hårschampo. Det var ju tvättmedel som Radion, Persil och såpa som fanns hemma då. Men det sa jag nog inte och på frågan vad jag använde för att skölja håret medgav jag att jag använde 1/3 äggkopp ättika. ”För det gör håret mjukare,” har mor sagt. "Det stämmer," sa hårfrisörskan, men förklarade också att det inte är så bra att använda ättika i någon större utsträckning. Senare skulle jag komma att helt upphöra att använda ättika för att skölja håret. Och när jag ibland blickar tillbaka undrar jag för mig själv vad tanken var med denna urgamla huskur som mor hade fått tips om.