Det var onsdag, närmare bestämt den 13 februari. I min almanacka fanns antecknat två föredrag – kl 13 Ansgarskyrkan och kl 19 Akademibokhandeln. Eftersom jag själv är ivrig fotograf, numera med en iPhone i min darrande hand, såg jag fram emot att få uppleva ett proffs som tar bra bilder – därtill en kopp gott kaffe och nybakad bulle. Så serveras ofta Ansgarskyrkans ”Events” men först en bön med knäppta händer – en bön om att allt ska gå bra för estradören – inte minst den teknik som fordras för ett en bildvisning ska bli perfekt. Det blev det, efter lite nervöst strul med sladdar och ljus, var det dags för Bo Vading att ta plats vid mikrofonen.
Med en bakgrund som arkitekt kan var och en förstå att bilderna på skärmen genomgått många faser av precision för att bli perfekta! Lidingö i dis och dimma – i sol och snö. Vi vandrade med Vading som guide genom sjöars vass och klättrade upp på berget vid Hustegaholm. Det naturen bjuder på är överväldigande, sett så här genom kameraobjektivet, nära, nära fjärilarnas blommande liv och fåglars sång i tallegren. Man blir helt betagen – då kom jag på en riskfylld idé. Eftersom jag hade min nya bok i väskan – visst skulle det vara intressant ett få omslagsbilden bedömd av Bo Vading i egen hög person!
Sagt och gjort – när föredraget var till ända gav jag boken till Vading och bad, inför publikens förundrade blickar, att få en recension om bildens kvalitet.
Nå, vad blev utlåtandet? Bilden är bra – den fångar betraktarens intresse mycket tack vare skylten med 60 som sticker upp bakom Grimlunds huvud. Man undrar – 60?! Hur gammal är hon egentligen?
VANDRA OCH NJUT
En bra fråga – när jag på kvällen satt bänkad på första parkett på Akademibokhandeln kom frågan upp igen. Hur gammal var jag då – och hur gammal är Amelia Adamo i dag?
Amelia Adamo och undertecknad jobbade tillsammans flera år på Svensk Damtidning – ja, det var till och med så att Amelia var min inneboende gäst på vinden några månader då hennes dåvarande kärlekslek hade spårat ur. Vi hade det väldigt kul tillsammans, då jag var nyskild och livsglad – precis som Amelia. Året var 1972…
Amelia behöver ju ingen närmare presentation då hon under alla år varit en av de mest lysande personerna i veckotidningarnas glittriga värld. Under den glatta ytan har hon alltid varit förespråkare för det goda livet; glatt, sunt och nyttigt dessutom kryddat med kärlek i alla dess former. Nu intog hon sin plats på Akademibokhandelns podium tillsammans med Lotta Byqvist. Det var dukat med stolar för 40–50 personer, jag var ute i god tid och fick plats på första parkett – med min iPhone i högsta hugg! (Önskar att Vading varit med!)
De två pigga damerna ville få oss med på färden ”Vandra och njut”. Och visst blev vi inspirerade och imponerade av alla tips för ett gott liv i rörelse, med läckra bitar av både natur och nöje, god mat och omvårdnad. Vandringslederna varierade från när till fjärran – själv minns jag med ett visst vemod när jag som nygift vandrade runt på Lilla Karlsö hand i hand med min make Otto.
Ja, boken får minnen att vakna till liv, men också nya tankar. I dag är jag inte i samma form som min kära Amelia. Hon påminde mig om att jag faktiskt är tjugo år äldre än vad hon är! Det visste jag inte – eller också ville jag inte veta! Nå ja! Även om jag inte kan vandra så skriver jag med glädje. Mötet slutade med att vi bytte böcker med varandra! ”Vandra och njut” mot ”På väg” i en röd Mini Cooper.Inger Grimlund
PS. Visst har vi vandringsleder på Lidingö! Men var? En idé kom upp – tänk er en bildvandring med Bo Vading som ciceron. Det skulle bli ett minne för livet! Glöm inte att ta med kamera – eller er bekväma iPhone. DS.