Beach resort öppnar i Elfvik

Kommentarer

1. Absolut bedrövligt.
   Massa skog avverkad, denna vackra udde och känsliga kulturmiljö totalt förstörd av inglasade padel-boxar, och tendentiös lyx, som kommer vara helt ur tiden tämligen snart.
   Att på detta sätt spränga sönder klippor och avverka den tidigare så vackra tallskogen är oförlåtligt och borde aldrig ha tillåtits.
   Måste säga att jag grät när jag såg detta.
   Hur kunde staden gå med på denna massaker?

   Svara

   1. Jag håller verkligen med dej Gunvor. Klimatkrisen har uppenbarligen ingen inverkan på skändningen av Lidingös natur med fullständigt orimliga lyxbyggen. De värsta är Iranska, Söderås, Gåshaga, Dalenum, Ravinen 22 och lyxvillor i klassen upp till 60 miljoner. Nu verkar politikerna ha dragit i bromsen då det gäller Centrum men de tidigare misstagen är oförlåtliga. Jag vill hänvisa till mina tidigare artiklar men främst Ravinen 22.Hur kunde detta få ske ? Vad skall hända nu ?

      Svara

2. Lidingö stad måste markera och rusta upp gångvägar och skyltning på Elfviks udde. Mycket är gravt nedgånget. Skyltningen t.ex.ser ut att vara från sjuttiotalet. Risken är annars att allmänningen i princip kommer att konfiskeras av vad som kan befaras vara en expansiv fastighetsägare.

   Svara

3. Håller med föregående bägge kommentarer.
   Förr i värden kunde man ströva i denna skog och det fanns en stig på allmänningen längst norr om udden en liten strand.
   Jag gick längs denna för några år sedan och då hade de i ”helikopterhuset” (gamla sjöpaviljongen) byggt en betongmur, och deras grannar i gula huset byggt ett staket ändå ut i vattnet, samt lagt ut bojar i vattnet! De hade också placerar ut stenbord och andra hinder på allmänningen. Fick höra att staden ålagt dem ta bort det.
   Naturstigen ska sedan ha tagits bort (!) av någon; antagligen någon vars tomt gränsar till detta naturreservat.
   Mina vänninor och jag provade att gå samma väg igen, häromdagen, men vi blev då anfallna av en ytterst förbannad ägare till det gula huset. Han kom ut med höjd knytnäve (mot fyra vänninor i 75-85 år åldern) och med hund. Han gastade att det var hans ”sjötomt”.
   Väl hemkomna tittade vi på fastighetskartan – hans tomt är nästan 100m från kusten och är endast en liten plätt runt själva huset.
   Dessutom var det en stängd grind rakt över vägen mot Elfviks gård.
   En sorglig utveckling!
   Inte ska väl våra gamla strövstigar privatiseras på detta sätt.
   Vi sa just det till varann, att vi nu kände oss som bortkörda indianer på vår ö.
   Ska det vara så?

   Svara