Bara du som prenumererar får:
• Över 5000 artiklar i arkivet
• Alla reportage
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning
med oberoende journalistik
Läs denna artikel gratis!
... och du får 5000 andra artiklar också!
... och du får 5000 andra artiklar också!
Prenumerera från
29 kr/månad
29 kr/månad
Första månaden gratis!
Ingen bidningstid
Klicka här
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning med oberoende journalistik
En månad i taget
29 kr/månad
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
Årsprenumeration
295 kr/år
(24:50/månad)
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
En dag
49 kr/dag
Engångsbetalning (kort eller Swish)
Linnea Kvist, Erik Alm och Helen Nilsson, På uppdrag av ett flertal boende i norra Sticklinge
Förskolan vid Stenbitsvägen i Sticklinge har varit stängd sedan en tid tillbaka. Staden har därför analyserat alternativ användning och kommit fram till att ett LSS boende skulle fungera, då detaljplanen medger boende. Det finns ett stort behov av gruppboenden på Lidingö och för att utnyttja den tomma fastigheten på ett ändamålsenligt sätt har staden sökt bygglov för en gruppbostad för sex personer. I en gruppbostad har varje person en egen lägenhet. Det finns även gemensamma utrymmen där de boende kan umgås och få stöd av personalen som finns tillgänglig dygnet runt.
Gruppboenden bör ligga i vanliga bostadsområden och utformas så att de inte får en institutionell prägel. Ansvarig för ombyggnadsprojektet är fastighetsförvaltningen och det är Lidingö stads omsorgs- och socialförvaltning som kommer att driva boendet.
Bygglov har godkänts för tillbyggnad av förskolan, ändrad användning till gruppboende, fasadändring, uppförande av stödmurar, rivning samt markförändringar. Det är helt inom ramen för gällande detaljplan som medger både boende och förskoleverksamhet. Den befintliga byggnaden behålls med ombyggd planlösning och med en tillbyggnad i samma stil som också tar hänsyn till stads- och landskapsbilden.
I och med att förändringen ryms inom detaljplanen så görs inget så kallat grannhörande innan beslut, men de grannar som berörs har fått information och kopia av bygglovsbeslutet som de har möjlighet att överklaga till Länsstyrelsen. Från den 27 juni har de fyra veckor på sig att överklaga. Det är enligt gällande lagstiftning och förfarande vid bygglov som ryms inom detaljplan.
Åsa Hedenberg, chef fastighetsförvaltningen Lidingö stad
Utmärkt svar av Åsa, läste detaljplanen och det är väldigt tydligt att den tillåter sammanbyggda boenden eller förskolerverksamhet. Samtidigt, beslutsprocessen kring detaljplanen är rättsäker och den aktuella detaljplanen har sedan länge vunnit laga kraft och är tillgänglig för alla invånare. Bra att kommunen nyttjar de gemensamma tillgångarna på ett effektivt sätt.
Det är riktigt att detaljplanen är lagakraftvunnen och att beslutsprocessen ska vara rättssäker – något vi alla värnar om. Däremot är det viktigt att tydligt skilja på användningsändamål och bebyggelseform i planen.
I beteckningen BÖ står B för bostäder, vilket LSS-boende i regel räknas som, eftersom det är permanent boende med egen lägenhet och hushållsfunktionskrav. Men det är bebyggelseformen Ö som är helt avgörande i detta sammanhang.
Ö står för öppen bebyggelseform, vilket enligt Plan- och bygglagen (PBL 2010:900) och Plan- och byggförordningen (2011:338) innebär att byggnader ska uppföras som:
* fristående småhus (enbostadshus), eller
* parhus, det vill säga två hus sammanbyggda två och två i tomtgräns.
Detta framgår även av Boverkets allmänna råd om detaljplaner (BFS 2017:5) där bebyggelseformer beskrivs och förklaras som en viktig del för att styra områdets karaktär och bebyggelsestruktur.
Rättspraxis understryker vikten av att följa bebyggelseformen i detaljplaner. Ett exempel är Mark- och miljööverdomstolens dom (MÖD 2017:30), där bygglov för ett flerbostadshus i ett område planlagt för öppen bebyggelse (liknande “Ö”) ogillades eftersom det stred mot detaljplanens bestämmelser.
Enligt PBL kap 4 §§ 33–37 är detaljplanens innehåll juridiskt bindande och kan endast ändras genom en formell planändring.
Kommunens ambition att nyttja sina resurser effektivt är förståelig och viktig, men det måste ske inom ramen för gällande detaljplaner eller via planändring, vilket säkerställer rättssäkerhet och invånarnas möjlighet till insyn och påverkan.
Sammanfattningsvis är bebyggelseformen Ö juridiskt bindande och måste följas, oavsett hur angelägen förändringen är. Detta för att bevara områdets karaktär och tryggheten i planprocessen.
En gruppbostad är ingen institution utan ett boende med sex lägenheter som hyrs av den som beviljats en insats gruppboende enligt lagen om stöd och service för vissa funktionsnedsatta. Sannolikt mindre störande än den förskola som tidigare funnits på platsen. Vem som helst kan drabbas genom sjukdom eller olycka av ett handikapp något vi ofta glömmer. Har en allvarligt intellektuell dotter som verkligen varken stör eller skrämmer någon. Bra mycket mindre än de flesta unga eller medelålders som annars befolkar ett bostadsområde. Så var inte rädda de är faktiskt inget att vara rädda för
Tack May för att du som nära och väl insatt i LSS-boende förklarar.
Att ett LSS-boende inte formellt räknas som en institution stämmer – men det betyder inte att det saknar institutionella drag i praktiken.
När man tar en gammal förskolelokal och bygger om den med jourpersonal dygnet runt, hiss, ramp, skärmtak, stödmurar och tillbyggnad – då förändras både byggnadens funktion och kvarterets karaktär. Det blir inte längre ett småskaligt bostadshus, utan något helt annat.
Att kalla det ”mindre störande än en förskola” känns också missvisande. En förskola har tydliga tider och rytm – det här är en permanent, bemannad verksamhet, dygnet runt, året runt.
Det är platsvalet, omfattningen och avsaknaden av dialog med oss som bor här som är problemet.
Wow, ni vill inte ha funktionsnedsatta i ert fina område. Lär istället era barn om olikheter, eftersom de garanterat inte ens sett en invandrartät förort från avstånd. Funkofobin osar i din kommentar.
Jag vill tydligt klargöra att min kritik inte gäller personer med funktionsnedsättning utan hur Lidingö stad hanterat ärendet kring LSS-boendet på Stenbiten 18. Beslutet om bygglov togs under sommaren utan samråd med de boende, utan trafikutredning och utan konsekvensanalys – i strid med detaljplanen och utan förklaring från kommunen.
Det handlar om bristande transparens, avsaknad av dialog och rättssäkerhet i kommunens process, vilket skapar oro bland oss som bor i området. Vi efterfrågar en öppen och rättssäker hantering av sådana viktiga beslut, inte en i efterhand presenterad verklighet
Tack för ditt viktiga inlägg.
Jag vill inleda med att säga att jag absolut inte är emot LSS som lagstiftning eller att personer med funktionsvariationer får det stöd de behöver – tvärtom. Jag har full respekt för att många personer med LSS-insatser är lugna, trygga individer, och jag har full förståelse för att detta också kan drabba vem som helst genom olycka eller sjukdom.
Däremot vänder jag mig emot hur kommunen har valt att driva igenom detta beslut – utan transparens, förankring eller dialog med oss som bor i området och berörs direkt.
Vi talar här om ett boende för vuxna personer som bedöms ha ett så omfattande behov av stöd att de behöver övervakning och assistans dygnet runt. Det är naivt att påstå att detta aldrig påverkar ett bostadsområde. Jag har personligen erfarenhet av incidenter kopplade till LSS-boenden – inte för att de boende är ”elaka”, utan för att vissa individer kan sakna konsekvenstänk och i stunder agera oförutsägbart. Det är en realitet man måste våga tala om – särskilt när boendet placeras mitt i ett område fullt av barnfamiljer.
Jag var mycket nöjd med den tidigare verksamheten på platsen – en förskola med en nyrenoverad och välbesökt lekplats där barnen lekte, spelade fotboll och tennis. Att kommunen nu låser denna plats och tar bort det enda tillgängliga lekområdet i närheten för våra barn upplevs som ett stort bakslag. Det här påverkar inte bara vår trygghet – det påverkar barnens vardag.
Utöver detta innebär det planerade boendet en betydande förändring i trafikbilden i området. Vår gata är idag mycket lugn – barn springer över tomtgränser, cyklar fritt och ordnar loppmarknader. Ett LSS-boende med dygnet runt-personal, transporter och ökade besök kommer att förändra detta – och det gör mig som förälder orolig.
Dessutom måste vi ställa oss frågan om detta är ett klokt nyttjande av våra skattepengar. Marken är mycket värdefull med höga kvadratmeterpriser. Att låsa den till en specifik verksamhet som inte är öppen för framtida behov – till exempel en ny förskola – är kortsiktigt och ekonomiskt oförsvarbart. Kommunen skulle sannolikt tjäna mer på att sälja tomten till två småhus och samtidigt bevara områdets karaktär.
Det handlar inte om rädsla eller fördomar – det handlar om att vi som bor i området har rätt att känna oss trygga och hörda i vår närmiljö. Vi ber inte om mycket – men vi förväntar oss att kommunen lyssnar på sina invånare, väger in våra perspektiv och inser att detta beslut inte är förankrat hos dem som faktiskt påverkas.
Därför uppmanar vi kommunen att ompröva och stoppa beslutet tills en öppen och transparent dialog har förts med oss som bor här – och tills det går att hitta en lösning som värnar både individens rätt till stöd och områdets trygghet, barnens behov och det långsiktiga samhällsintresset.
Kommunen planerar att bygga ett LSS-boende med sex lägenheter i ett sammanhängande komplex på en plats där detaljplanen uttryckligen anger att ”byggnader skall uppföras fristående eller två och två med varandra sammanbyggda i gemensam tomtgräns”. Det innebär att större bostadsenheter, i synnerhet sådana med flera lägenheter sammanförda i ett och samma byggnadskomplex, inte är förenliga med planens syfte eller uttryckta begränsningar.
Ett LSS-boende kan vara en viktig och välkommen del av ett samhälle, men det får inte ske på bekostnad av grundläggande rättsprinciper, som rättssäkerhet, planmässighet och likabehandling. Detaljplanen är inte en rekommendation – det är ett bindande dokument som ska skydda både allmänna och enskilda intressen. När kommunen själv väljer att bryta mot dessa regler undermineras inte bara planens trovärdighet, utan även förtroendet för hela den demokratiska processen kring samhällsplanering.
Om detaljplanen anger att endast fristående hus eller parhus får byggas, kan inte ett större LSS-komplex med sex lägenheter godkännas utan att först göra en planändring. Att på detta sätt tänja eller ignorera gällande bestämmelser öppnar för godtycke – varför ska då andra medborgare följa reglerna om kommunen inte gör det?
Det handlar inte om att säga nej till LSS-boende i sig. Det handlar om hur och var det placeras – och att det sker enligt lag. Denna planstridiga byggnation bör stoppas eller skjutas upp tills en korrekt planändring har gjorts med insyn, samråd och möjlighet till överklagande.
Vi måste kunna lita på att gällande planer respekteras. Annars spelar det ingen roll vad som står i dem.
Jag bor i ett villaområde i Hersby där det har skapats två LSS-boenden. Inga problem alls. Varken transporter, skärmtak, stödmurar, jourpersonal, hissar eller annat.
> Såsom May Eriksson skriver: ”…var inte rädda..:”
> Såsom Åsa Hedenberg skriver – ”…helt inom ramen för gällande detaljplan som medger både boende och förskoleverksamhet.”
PS: Jag är aktiv och ansvarig politiker (M) inom utbildning, men ej inom stadsbyggnad.
Det är ju bra att du inte har några problem Christer. Tyvärr finns det många exempel där LSS boenden faktiskt har ställt till med stora problem för grannarna. Kan ni på kommunen garantera att så inte blir fallet den här gången?
Fastigheten är sällsynt dåligt placerad för ett LSS-boende då den direkt angränsar till 9 barnfamiljer. Vidare blir området av med ett dagis (trots att barn står i kö för dagisplats) och barnen blir av med en nyrenoverad lekplats.
Det känns helt rättssosäkert att en barnfamilj kan köpa en fastighet vid ett dagis (som bara har aktivitet vardagar mellan 08 och 17) och där barnen leker på kvällarna, men vakna upp bredvid ett inhägnat LSS-boende (med aktivitet dygnet runt).
Kommunen kan väl inte ta hänsyn till vilka som bor granne? Ska besluten bero på det så får man väldiga problem när det byts grannar. Detta börjar bli tramsigt.
Linda, Johan, Magdalena med flera som bor granne. Vad är ni så rädda för? Jag bor ett par hus ifrån och tycker det ska bli bra. Man slipper livet på gården och biltrafiken kommer minska. Ja kan tala om för er att det var ett jäkla liv om trafiken när stenbiten byggdes runt 90 talet. Oro för trafik framförallt. Denna kommer nu minska.
Det finns en tydlig koppling till personer i vissa bostadsområden. Man vill ha ombyggnationer, boenden för LSs, förskola….men inte i sitt eget område. Snoffseri och empatilöshet för de som behöver det. Riktiga fasoner. Usch ni borde skämmas!
Att låta lokaler stå tomma är aldrig bra. Så därför mycket bra beslut att nyttja dem.
Daghem ska väl inte ses som allmänna lekplatser? Abborrparken ligger väldigt nära.
Om Lss boenden ska integreras i den vanliga boendemiljön, vad hindrar att stenbiten blir ett sådant?
Jag tror man får sluta vara rädd för förändring.
Som skrivet så finns alltid möjlighet att överklaga hos länsstyrelsen om man anser att något fel begåtts. Jag tycker inte mig kunna se det, och tror endast att det är åsikter i ovan. Nog så värdefulla men man får också respektera allas lika rätt, för vart annars är en mer lämplig plats?
LSS-boenden är en generell brist i storstockholm och det borde vara ett självklart inslag i alla bostadsområden eftersom de boende är människor som vi andra med enda skillnaden att de som bor där behöver lite stöd i livet även som vuxna.
Jag bor granne med ett LSS-boende (intellektuell funktionsnedsatta mm) sen 20 år tillbaka och har snarare uppfattat det som en trygghet att det alltid är bemannat. De boende är trevliga i den mån vi har kontakt (och personalen också) och jag har snarare uppmanat mina barn när de var ensamma hemma som små, att på boendet finns _alltid_ vuxna om något händer.
Folk måste förstå att i allmänhet är era (tonårs-) barn ett större hot mot de LSS-boende än tvärtom. Insändare som ovan får en snarare att tro att det handlar om funkofobi och nimby.
Var bättre människor!
Det figurerar tydligen en skrift som försöker påheja namnunderskrifter mot detta. Denna skrift är undertecknad med sticklinge boendeförening. Styrelsen känner ej till denna skrift visar det sig. Frågan och protesterna blir allt mer infekterad. Pinsamt! Som sagt skäms!!
Har bott granne med ett gruppboende i Brevik i över trettio års tid och har aldrig haft något ont av detta. Aldrig.
Detsamma gäller mig, varit 2 hus ifrån ett många år. Att påstå ökad trafik är en smula ironiskt. När 30-40 barn ska hämtas och lämnas varje dag lär trafiken vara mångdubbelt högre. Det är ju inte så att folk åker skytteltrafik till Lss boende. Det är ju ingen akutmottagning.
Diskussiomen om öppen boendeform? Lss är väl att likställa med inneboende som är skriven på adressen.
Som sagt jag tror ni som är rädda för Lss får tugga i er det eller flytta. Har svårt att se hur kommunen gjort något fel i sitt beslut. Kan bara se positiva effekter av det. Även för oss som bor nära. Jag välkomnar det med öppna armar.
Jag förstår barnfamiljernas oro – den är befogad
Jag heter Kerstin och har arbetat lärare på en grundskola i en annan svensk kommun. Under min tid som lärarinna hade vi ett LSS-boende placerat i närheten av skolan – något som tyvärr ledde till flera allvarliga incidenter.
En av de boende visade sitt kön för en liten flicka. En annan brukare rörde sig ofta inne på skolgården, vilket upplevdes som mycket obehagligt av både barn och personal. Jag vill vara tydlig med att detta inte handlade om elakhet, utan om personer med funktionsnedsättningar som i vissa fall saknar konsekvenstänk – men det förändrar inte barnens upplevelse av otrygghet.
Jag förstår därför barnfamiljerna i Sticklinge. Deras oro är befogad. Jag hade varit lika oroad i deras situation.
LSS är en viktig lagstiftning, men det går inte att bortse från att det inte finns möjlighet att neka boende baserat på grad av problematik. Det innebär att även personer med svåra utmaningar kan placeras i områden där många barnfamiljer bor – utan att närområdet får säga sitt.
Dessutom är det uppenbart att Lidingö stad inte förstått hur känsligt placerad den aktuella fastigheten är. Här rör sig barn fritt mellan tomter, leker i den nyligen renoverade lekparken och använder fotbollsplanen varje dag. Det måste finnas bättre alternativ ur ett riskperspektiv – fastigheter där både brukare och boende i området kan få den trygghet de förtjänar.
Vi måste kunna föra en öppen diskussion om sådana här placeringar – inte för att vara exkluderande, utan för att fatta kloka, långsiktiga beslut som gynnar hela samhället.
Kerstin, tidigare lärarinna på grundskola i annan svensk kommun.
Logiken är: om någon gjort något dumt någon gång så kommer alla som heter samma sak/ är lika gammal/ kommer från samma land osv att göra samma dumma sak?
Jag har haft en dum granne en gång. Därför vill jag nu aldrig mer ha grannar för de kan vara dumma?
Att Lidingö stad valt att lägga ner den kommunala förskolan vid Stenbitsvägen i Sticklinge har väckt frågor och oro bland många boende i området – trots att behovet av förskoleplatser totalt sett uppges vara minskande.
Men det är just därför beslutet är så problematiskt. När platsbehovet minskar tillfälligt är det extra viktigt att behålla flexibilitet och framförhållning – inte att permanent avveckla värdefulla lokaler och nyrenoveraede lekplatser som inte går att få tillbaka. Förskolan vid Stenbitsvägen låg i ett tryggt och grönt bostadsområde med goda möjligheter för lek, rörelse och samvaro. Området har fungerat som en naturlig mötesplats för barn och föräldrar – även utanför förskolans öppettider.
Samtidigt som kommunen säger att behovet minskar, finns flera exempel på barnfamiljer i Sticklinge som blivit nekade plats i närområdet och i stället tilldelats förskoleplats i helt andra delar av Lidingö. Det är både opraktiskt och orimligt – särskilt när det nyligen fanns en fungerande kommunal förskola i deras eget bostadsområde.
Genom att låsa denna plats till en annan verksamhet, utan plan för att återuppta förskoleverksamheten i framtiden, riskerar vi att stå utan alternativ när behovet ökar igen. Demografiska förändringar sker i cykler. Barnfamiljer flyttar in, nya bostäder byggs – men då är det för sent att ångra en nedläggning.
Det finns privata förskolor i närheten som gör ett gott jobb, men de har andra förutsättningar. Vissa har mindre uteytor och begränsade möjligheter att ta emot fler barn om behovet snabbt ökar. Kommunen har ett särskilt ansvar att upprätthålla beredskap, tillgänglighet och jämlikhet i förskoleverksamheten – särskilt i områden där barnfamiljer historiskt varit i majoritet.
Det här handlar inte bara om platser, utan om kvalitet i barns vardag. Att ha nära till en trygg, grön och tillgänglig förskola gör stor skillnad – både för barnens utveckling och familjernas livspussel.
Vi uppmanar därför Lidingö stad att tänka långsiktigt. Behovet kanske är lägre just nu – men det kommer inte alltid att vara så. Låt inte kortsiktiga kalkyler stå i vägen för framtidens möjligheter. Bevara förskoleplatsen vid Stenbitsvägen som en resurs för kommande generationer – och ge barnfamiljer i området en rimlig chans till en plats nära hemmet.
Du kan ju inte ha en förskola öppen om du inte har beläggning för den. Helt rätt att stänga den då. Kommunen stängde ju inte förskolan för att de var elaka eller dumma.
Du har helt rätt i att en kommun inte kan hålla en verksamhet öppen utan tillräcklig beläggning. Det är sunt förnuft, och ingen påstår att staden stängt förskolan av illvilja.
Men vår kritik handlar inte om att förskolan pausats tillfälligt – utan om att man nu permanent tar bort möjligheten att ha en förskola på platsen genom att bygga om för ett helt annat ändamål. Och det utan en plan för att kunna återställa eller skala upp verksamheten om behovet ökar – vilket det med största sannolikhet kommer att göra. Flera familjer i området har redan nekats plats i närheten och hänvisats till andra delar av Lidingö.
Dessutom ställer vi oss frågande till om det verkligen är rimligt att investera minst 35 miljoner kronor i en ombyggnation, när det kanske finns mer kostnadseffektiva alternativ. Till exempel hade en daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning kunnat inrymmas i lokalerna utan samma omfattande ombyggnation, samtidigt som platsen kunnat bevaras som en flexibel resurs för framtida behov – till exempel en ny förskola.
Vi menar att kommunen borde ha tänkt mer långsiktigt och hållbart – både ekonomiskt och med tanke på barnfamiljernas behov i området. Att bevara alternativ och hålla dörrar öppna är inte ineffektivitet – det är god planering.
Man kan ha synpunkter på det absolut att kommunen stänger, men finns det behov som är starkare än andra så behövs lokalen till det. Att låta lokalen vara tom och förfalla är nog en ännu sämre och dyrare lösning. Lidingö har under nuvarande styre dragit åt alla tumskruvar. Man har stängt fritidsgårdar. Man slutar saltsopa. Man drar ned på äldreboenden. Arvodena ville man också höja för den som minns. Moderatledaren sitter ohotad i denna kommun om du tittar historiskt på valresultatet. För framtiden så föreslår jag att du antingen personkryssar på den valsedeln eller flyttar om du inte gillar det.
Men tillbaka till vilken verksamhet som ska bedrivas i fd stenbitens lokaler så är det kommunen som bestämmer det. De bestämmer även över detaljplanen. Om de skulle ompröva sitt beslut själva så kan det ändras men rent juridiskt så har de helt rätt i det de gör.
Om ni råkar ut för de skräckexempel som ni anger så får ni väl anmäla dem precis som vilken annan granne som helst som
Stör ordningen.
Jag hoppas det löser sig tillslut och att ni blir kompisar med era nya grannar.
Du har rätt i att kommunen har mandat att fatta beslut – men just därför är det viktigt med öppen samhällsdebatt om hur de påverkar olika delar av staden. Det handlar inte om konflikt, utan om engagemang för vår gemensamma framtid.
Vi får ofta höra att vi får ”tänka på hur vi röstar”, inte bara i frågan om förskolan – utan också när Sticklinge skolas barn inte längre är välkomna på fritidsgården på kvällstid, eller när våra ungdomar inte längre har möjlighet att få sitt viktiga första sommarjobb genom kommunen. Det visar tydligt hur politiska prioriteringar påverkar vardagen här och nu.
Det ska bli spännande att följa bygget och se vad slutnotan landar på. Och lika intressant blir det att se vilka personliga assistenter som orkar rulla en rullstol upp för berget till Stenbiten.
Debatt och insyn är inte ett problem – det är demokratins styrka.