Här på Hiertagården har vi fått en spänstig dam som peppar oss med yoga två gånger i veckan. En lätt mystik omger övningarna som försiggår i en nersläckt gympasal med ljusslingor runt väggarna. Varje deltagare har en avlång matta att hålla sig på och Judy, som vår lärare heter, leder sedan övningarna med sin lätt amerikaniserade röst. Varje bit av kroppen får uppmärksamhet och peppas till stordåd. Ja, ni kan inte ana vilka mirakel som väntar – se bara på handens möjligheter att förändra ditt liv. En så enkel övning som att låta spetsen på pekfingret vidröra spetsen på tummen förbättrar ditt minne, höjer hjärtkapaciteten och lindrar psykiska hälsoproblem – till exempel hysteri, ilska och depression.
Nu är det så att jag faktiskt behöver bli lite arg för att få kraft att ta mig upp från liggande ställning till stående. Så det gäller att hitta rätt fingerfärdighet som kan hjälpa just mig – eller dig! Som följande övning: ”Böj ring- och lillfinger och tryck spetsarna mot tummen, det främjar fysisk aktivitet och förbättrar ögonhälsan, dessutom lindrar den vitaminbrist och trötthet”. Perfekt! Den kör vi!
Och till detta kommer morgongympa med Sofia. Varje vardagsmorgon Klockan 9.10 står jag redo vid min stol framför TV:en och inväntar order. Sofia gillar också att vi ska jobba på en matta liggande på golvet även om många övningar är stående – hoppande, skuttande så hjärtat får sig en puff. Men var och en som vill morgongympa kan ta sina egna vägar vilket är rätt kul det med. Alltså – jag ligger inte på mattan utan tar min karmstol till hjälp. Och varje morgon tänker jag – tack och lov att jag har mina armar i behåll och att jag orkar köra min rullator i snömodden runt knuten. Visst – därtill fordras en viss del ilska och därtill styrka som jag fått hjälp med av både Judy och Sofia.
För nog behövs det motion i tider som dessa! Stillastående, stillasittande – inte mycket händer nu i mörka vintertider. Och var försiktig så du inte halkar för då kan du stuka både armar och ben. Och det har du inte råd med! Så är det förvisso. Det blir TV:n som muntrar upp oss med gamla godingar från förr. En kväll dök Maria Callas upp i rutan och förnöjde oss tittare med sin karisma och sång. Vi fick följa med till London, Paris, Hamburg, Milano – till Grekland och Onassis till Mallorca och Verona. ”Århundradets sopran” sas det – men då går mina tankar till Birgit Nilsson!
Underbara, roliga och matroade Birgit Nilsson mötte jag 1982 en dag i juli. Matmagasinet Gourmet var på jakt efter ”känt folks bästa mat” och naturligtvis hoppades redaktionen på att kunna presentera Birgit Nilsson i det sammanhanget. Det blev en härlig ”Sommarhippa i Västra Karup” där svensk kaviar blev temat! Hovsångerskan Birgit Nilsson var också en god historieberättare med mycket humor.
Det var filmfestival i Cannes. Birgit Nilsson var där, och Maria Callas. Men de hade inte träffats. Så en tidig morgon är Birgit ute på promenad mitt i stadens centrum – och vem kommer väl där, rakt emot, om inte självaste Maria Callas! Birgit visar teatraliskt sin högaktning för sin kollega. Gör leende en djup hovnigning och faller på knä. Men kommer inte upp!
”De båda världsstjärnornas sopranstämmor fulla med skratt hördes vida omkring” – ja, allt ordnade sig till slut.
Nu håller jag tummen för att inte smittas av corona, halka på övergångsstället eller trilla omkull i farstun. Jag följer vår yogaexperts tips; trycker tummen hårt mot spetsen på långfingret – det motverkar förtvivlan och hopplöshet. Dessutom bra för öron och nersatt hörsel - alltså - perfekt för mig!
