Allt gick som smort. Färdtjänstbilen kom på den beställda minuten. Färden tog 18 minuter till Danderyd sjukhus stora entré. På min ”inbjudan” stod det vänligt att det kunde vara lite stökigt vid entrén då man bygger och bygger – men inget problem här heller!
Det gick som smort! – in genom den stora entrén och så till vänster. En vänlig ”värdinna” med Röda korset på ryggen visar vägen. Ingen kö. ”Tryck här” så får du en nummerlapp 064. Sitt ner och vänta så ropar syster upp dig när det är dags.
Jag kom alltså i mycket god tid, det var lugnt och stilla i väntrummet – kanske det var lunchpaus för doktor Ulf Gustafsson Ögi. Själv hade jag mumsat i mig en halv banan. Jag ville inte fylla magen, man vet ju aldrig hur doktorn vill ha sin patient och det fanns inga instruktioner med i brevet från Kirurgmottagningen.
12.50 – nu börjar tiden närma sig utsatt besökstid. Det är alltid lika spännande. ”Läkarbesöket är en konsultation, ej operation” stod det visserligen i brevet – men man vet aldrig!
Jag hade bespetsat mig på att få möta en snygg doktor – men tji fick jag! Doktor Ulf var sjuk, ja sånt kan ju hända…
Istället blev jag omhändertagen av en kvinnlig doktor – Jennie Engstrand med titeln Specialistläkare/kirurg på sin namnskylt. Varför blev jag besviken? Kanske för att mitt liv numera är oändligt tomt på spännande män, varje karl ger mig ”bra vibrationer” om ni kan förstå. Doktor Jennie var också bra men inte på samma vis. Hon hade glimten i ögat och sa att jag inte såg ut att vara snart 89 år. Sånt går naturligtvis hem…
Det fanns säkert en diger bunt med diagnoser och resultat från olika undersökningar i doktor Jennies dator – men hade hon haft tid att studera den hälsodeklaration som min dotter Annica hjälpt mig att fylla i inför besöket? För egentligen var det ju doktor Ulf som skulle sitta framför mig i läkarstolen. I brevet från Danderyd stod det också ”Vid ej ifylld hälsodeklaration finns risk för att ditt läkarbesök inte blir av”.
Ni vet själv hur det är – när man sitter där framför doktorn och får frågan ”hur mår du” så blir svaret ”tack, bra!”. Allt elände har man plötsligt glömt, särskilt om det är en snygging till läkare. Nu var det inte en ”snygging” som satt där framför mig utan en klok, kvinnlig läkare.
Eftersom jag inte hade min dotter med mig som vittne bad jag att få skriva upp de fakta som doktorn delgav mig:
”Det är en omfattande operation – frågan är om besvären är så pass alvarliga att vi ska ta risken med operation. Här finns flera bråck i magen – som en schweizerost! Får du ont – lägg dig på rygg och tryck in knölen så den åker tillbaka in i magen. Här hjälper varken kost eller träning, men det är bra att äta fiberrik kost. En operation kan ge komplikationer som infektion på tarmen, propp och hjärtinfarkt finns också med i kalaset. Nej – vi ska inte operera, mycket på grund av åldern – dumt att göra en operation som ”inte behövs”.
Jag tackade för konsultationen och undrade om möjligtvis doktor Ulf Gustafsson Ogi skulle varit djärvare i sin bedömning?
Vem vet? Glad är jag ändå och lägger mig raklång på sängen när så behövs. Då mår knölen och jag ganska så bra! Allt går som smort – än så länge!