Jag tror faktiskt att de styrande Moderaterna och Lidingöpartiet håller med oss om en sak: förhandlingarna med Region Stockholm om Lidingös kollektivtrafik har inte gått särskilt bra.
Under den gångna mandatperioden har busslinjer lagts ned, avgångar dragits in och möjligheterna att resa på tvären mellan öns olika delar är fortfarande alldeles för dåliga.
Den största kritiken ska riktas mot det rödgröna styret i Region Stockholm, som på ett oförsvarligt sätt har dragit in hundratals bussavgångar.
Men vi på Lidingö måste också våga ställa oss frågan: Varför blir just Lidingö så styvmoderligt behandlat? Och varför lyckas vi inte bättre i förhandlingarna med Regionen?
En del av svaret tror jag handlar om brist på tid, fokus och engagemang. Men den frostiga relationen mellan det moderatledda styret på Lidingö och det rödgröna regionstyret har knappast hjälpt.
När relationen var som sämst, i samband med problemen med Lidingöbanan, bestod kommunikationen mellan stad och region stundtals mest av arga debattartiklar. Det blev ett politiskt dödläge där prestigen hamnade i vägen för lösningarna. Till slut drev vi Lidingöliberaler en kampanj med en ganska enkel uppmaning till både kommun- och regionpolitiker: Släpp prestigen och börja prata med varandra.
För oss liberaler är det viktigt att kunna skilja på när man företräder sitt parti och när man företräder Lidingöborna.
Därför lovar vi att prata och samarbeta med alla partier som vill vara med och laga Lidingös kollektivtrafik. Vi kan vara politiska motståndare i många frågor och ändå sätta oss vid samma bord för att få bussarna och tågen att fungera.
Lidingöbornas vardag är viktigare än politisk prestige.
För oss liberaler är kollektivtrafiken ytterst en frihetsfråga. Frihet är att kunna ta sig dit man vill, när man behöver. Att ungdomar själva kan ta sig till träningen. Att äldre kan fortsätta leva ett självständigt liv. Att den som pendlar kan lita på att komma till jobbet och hem igen.
När kollektivtrafiken fungerar blir vardagen friare. När den inte fungerar krymper den.
Och det fina är: det här går att fixa.
Vi behöver inte fyra år till av skrivelser, arga debattartiklar och politiker som pratar förbi varandra. Vi behöver politiker som prioriterar kollektivtrafiken, bygger relationer och kan förhandla fram bättre lösningar – oavsett vem som styr på andra sidan kommungränsen.
Så vänta inte fyra år till på bussen. Använd din röst för att skapa förändring.
För en kollektivtrafik att kunna lita på behövs fler liberaler – både i Lidingö stadshus och i Region Stockholm.
Rösta på Liberalerna i kommunvalet och regionvalet den 13 september!
Hej, bra. Jag har flera gånger ställt frågan kring linje 205/225. Den enda som går ut till sticklinge. Här kan vi avnjuta endast en avgång i timmen fram till kl 10 på helger, därefter hela 2 i timmen.
På helgnatt slutar den gå vid midnatt och våra festliga ungdomar kommer inte hem på ett säkert sätt.
Vardagar ständiga förseningar.
Jag har lyft det förr när du skrivit om kollektivtrafiken på ön men är lite osäker på er inställning där, då det mest handlat om trafik på södra ön.
Anders, du har en bra poäng. Debatten om kollektivtrafiken har fokuserat mycket på södra delarna av ön och särskilt på problemen med Lidingöbanan. Men problemen är betydligt större än så.
Alla trafikslag har drabbats och stora delar av ön har i dag en kollektivtrafik som helt enkelt inte håller måttet. Sticklinge är ett tydligt exempel. En buss i timmen på helgmorgnar, dåliga möjligheter att ta sig hem på natten och återkommande förseningar på vardagar är inte acceptabelt.
Tack för att du påminner om 205/225 – den får inte glömmas bort. Vår ambition är en kollektivtrafik att lita på på hela Lidingö: bättre turtäthet, färre förseningar och fungerande förbindelser oavsett var på ön man bor.
För mig är det också en frihetsfråga. Man ska kunna ta sig till jobbet, träningen, vännerna – och hem igen – utan att vara beroende av bilen.
Sanningen är att vi behöver ett Tidöstyre i regionen för att komma tillrätta med den vanskötta kollektivtrafiken på Lidingö.
Det finns fler själ byta ut det rödgröna styret (C Mp S) i Stockholmsregionen det är ju de som bär ansvaret för att det fattas extravaganar och reservdelar till Lidingöbanan de är de som tagit bort privata vårdalternativ och förlängt vårdköer. Och det är de som höjt regionskatten.
Lidingö stad bedriver inte någon kollektivtrafik det är inte vår kompetens. Vi kan bara försöka påverka regionen att se våra behov. Genom det rödgröna styrets vanstyre av kollektivtrafiken på lidingö och i hela regionen så ökar biltrafiken till och från Lidingö så ökar biltrafiken till och från Lidingö. Så funkar miljöpolitiken i praktiken när miljöpartiet och Centerpartiet får vara med och bestämma.
Nils-Henrik Tideberg
Moderaterna