9 av 10 vill se kraftfullare klimatåtgärder – tillsammans kan vi göra skillnad på Lidingö

Kommentarer

1. För den som vill läsa på om den studien som refereras till, men som man glömt att länka till (även på hemsidan verkar det som) så finns den här:
   https://www.nature.com/articles/s41558-024-01925-3

   Framförallt är dessa grafer intressanta:
   https://www.nature.com/articles/s41558-024-01925-3/figures/1

   Också värt att ta en titt på Naturvårdsverket redovisning av utsläppen:
   https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/konsumtion/vaxthusgaser-konsumtionsbaserade-utslapp-per-person/

   Notera att Sverige faktiskt ser ut att vara negativa i utsläppen om man väger in skogen osv. Detta ser ut att ha hänt på de senaste 3-4 åren:
   https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/klimat/sveriges-utslapp-och-upptag-av-vaxthusgaser/

   Vi i Sverige kan göra mera såklart – men klimatet är en global utmaning, och det framstår tydligt att det mesta jobbet skall göras inom andra länder. Sveriges andel är rätt liten, så även om vi totalförbjuder allt som är negativt för klimatet, så kommer Sveriges andel vara inom felmarginalen. Det ger dock inte Sverige rättigheten att avstå eller liknande, många bäckar små räknas helt klart.

   Men så länge som man inte lyfter blicken lite, så kan det bli lite udda.

   Ta t.ex. elbilar. De har massor av fördelar, som ex. effektiviteten i elmotorn som vida överstiger alla former av ICE (Internal Combustion Engine, dvs i dagligt tal bensin och diesel baserade motorer som körs på oljebaserade drivmedel). Dessvärre är dagens batterier inte direkt lika effektiva. Dels har vi själva tillverkningen som släpper ut växthusgaser som motsvarar runt 50.000 till 60.000 km körning med oljebaserade ICE (det går att få fram olika värden på denna körsträcka – Volvo påstår t.ex. 165.000 km för EX40 för rätt många år sedan så det har blivit bättre – men likväl kvarstår fakta, batterier är mycket smutsiga att tillverka). Således om vi antar att man enbart kör lokalt på Lidingö, säg runt 5.000 km (500 mil) så innebär det att en oljebaserad ICE drivet fordon kan köras i säg 10 till 12 år innan elbilen ens får användas – ja jag vet det är en kanske udda jämförelse. Men den är viktig.

   Sedan har vi återvinningen av batterier som idag till stora delar är olösta. Och t.ex. de senaste generationerna av batterier som inte använder lika dyra material dom är det kanske inte ens lönsamt att återvinna (LPF har jag minne av att de kallas, Tesla med flera kinesiska bilar använder dessa för deras låga kostnad att tillverka). Att vi sedan har ett antal batterier som dessvärre går sönder det är helt naturligt, även ICE motorer har en viss tendens att gå sönder så trasiga delar förekommer – dessvärre är batteripaketen inte reparerbara utan måste kasseras som det verkar just idag – jag hoppas innerligt att detta ändras.

   Tänk om alla biltillverkare tvingades använda standard paketerade batteripaket, som håller givna mått och kapaciteter. Säg att vi fick batteripaket moduler om ja säg 20 kW. Och att ett fordon kan förses med flera av just dessa 20 kW paket. Och att dessa kan bytas ut på stationer. Då kan man åka omkring med ett 20 kW paket för alla Lidingö ärenden, och den dagen man skall köra långfärd, så kör man till en sådan automagisk station och byter ut denna modul, och monterar 4 extra moduler så att man får 100 kW totalt (ja eller något ditåt – ni hänger säkert med i tankesättet). Om fordonsbranschen ex. kunde komma överens vilka oktantal bensin skall hålla, så borde modul storlek inte vara omöjligt att komma överens om. Men det vore antagligen att drömma – men med ett sådant modul system för batterier så skulle man även ta höjd för nya batteri teknologier. Standard bygger stabilitet och framtid – dagens lösning på batterier är helt enkelt inte optimalt ur någon som helst synvinkel.

   Det finns många ”käpphästar” att ta hänsyn till och konsekvenserna av dessa.

   Svara

   1. Tack Lars för ditt påpekande om att tydligare visa länk till undersökningen. Det ska vi se till att åtgärda!

      Svara

   2. Ja Sverige har ju faktiskt åtagit sig att följa Parisavtalet (klimatavtalet) så oavsett om vi är ett land med liten befolkning så är det ju viktigt att vi också bidrar med att nå klimatmålen. Och som det är nu gör vi inte det.

      Svara

      1. Kruxet med Parisavtalet kan (men måste inte) vara att vissa av länderna helt enkelt inte fixar vad dom åtagit sig, eller ens bryr sig (avtalet har en del skrivningar som enklast kan beskrivas som frivilliga). Sedan har vi såklart USA som lämnat avtalet, och som just nu verkar lite vilse i pannkakan vad gäller miljöarbetet – vilket är seriöst dåligt.

         Det finns en annan bra länk, som visar CO2 på elenergi i realtid:
         https://app.electricitymaps.com/map/live/fifteen_minutes

         Det är ytterligare ett utmärkt exempel på vart det skall jobbas mest med miljöarbetet. Återigen, vi i Sverige kan bara påverka på marginalen eftersom vi redan gjort extremt mycket faktiskt. Men det ger oss inte rätt att göra vad som helst heller – man skall bara vara medveten om att Sverige kan döda sig själv om inte världen i övrigt går i takt med Sverige – dvs springer Sverige i en riktning och resten av världen (framförallt de som släpper ut mest växthusgaser, som USA / Kina / osv.) i en diametralt motsatt riktning, så drabbas bara Sverige i närtid – i det längre perspektivet så drabbas jorden GLOBALT. Miljöarbetet är en global utmaning.

         Svara

         1. Tack Lars, jag delar din uppfattning om att klimatfrågan är global och att internationellt samarbete är helt avgörande. Jag håller också med om att det är bekymmersamt när länder lämnar eller inte lever upp till sina åtaganden.

            Samtidigt är jag en obotlig optimist och tror att alla behöver göra sin del. Om vi i rika länder, med goda ekonomiska och tekniska förutsättningar, inte är beredda att ta ansvar – varför skulle då andra göra det?

            Vi svenskar har kommit långt när det gäller utsläppen inom landets gränser, men vårt konsumtionsbaserade klimatavtryck är fortfarande högt. En stor del av vår klimatpåverkan uppstår genom de varor vi importerar och de resor vi gör. Därför tycker jag att vi fortfarande har både möjlighet och ansvar att fortsätta minska vår påverkan.

            För mig handlar omställningen dessutom om mycket mer än klimatet. Den innebär renare luft, mindre buller, ökad energisäkerhet och omtanke om kommande generationer. Jag ser därför omställningen som en möjlighet – inte bara som en uppoffring.

            Svara

2. Tack, Lars – och alla ni andra med energivisioner för Lidingö!

   Som gammal värmepumpsräv, verksam i branschen sedan 1975, saknar jag värmepumpar bland förslagen. Men där är jag förstås en smula partisk.

   Värmepumparna är tillsammans en av Sveriges största solenergianläggningar. De hämtar i storleksordningen 30 TWh förnybar värme ur luft, mark och vatten varje år – även på vintern. Det motsvarar ungefär 3 000 kWh per svensk och år. Med ett energipris på 2 kronor per kWh är värdet omkring 6 000 kronor per person och år.

   I Ropsten, på båda sidor om Lidingöbron, finns sedan 1980-talet en av världens största värmepumpsanläggningar. Den tar värme ur Värtans vatten och levererar den till Stockholms fjärrvärmenät. Tidigare hade Lidingö dessutom en egen stor värmepump på cirka 12 MW i Dalénum, som värmde vårt dåvarande lokala fjärrvärmenät.

   Fler värmepumpar är därför en av de mest konkreta miljöåtgärder vi kan genomföra. De minskar energianvändningen, avlastar klimatet och är dessutom ofta lönsamma för den enskilde.

   Själv installerade jag min första redan 1982 – och har inte ångrat mig. 🙂

   Svara

   1. Fråga om den där i Dalénum värmepumpen, kan detta utvecklas?

      Jag vet bara att kraftvärmeverket i Dalénum har tre olje eldade pannor, varav en eller om det var två har extra rening av avgaserna. Det finns spår av vad jag tror är kraftframställning också, men jag kan tolka detta fel. Så om någon vet något mera om just detta lokala kraftvärmeverk (som jag tror det kallas) så dela gärna med er.

      Som den som gillar ”ö-drift” så gör anläggningen mig intresserad, även om den ligger fasligt illa mitt i bostadsområdet (ett bostadsområde som för övrigt borde haft central sopstation istf en massa små soprum som en sugbil åker och tömmer lite då och då – vem kom på denna kassa lösning?).

      Svara

3. Hej Lars!
   Det var alltså tre värmepumpar totalt. En värmepump på 9 MWv från ASEA/ABB och två mindre på 1,5 MWv styck. De visade att det gick att ta upp värme från nära 0-gradigt vatten – så att man sedan vågade bygga värmepumparna i tex Ropsten. De lämnade värmen till Lidingö Energi.
   Jag var konstruktions- och utvecklingschef på Tetab, som byggde de båda mindre värmepumparna. Jag har gott om bilder om du vill se.
   Man skulle numera kunna ta värme från Käppalaverkets avloppsvatten och få en hyfsad COP (värmefaktor) på ungefär 3,5 – som i Henriksdal/Mårtensdal där man har en värmepump sen 80/90-talet på 225 MWv.

   Svara

4. Läste just om en bra batterinyhet som är värd att läsa om:
   https://carup.se/nytt-flyg-batteri-ger-elbilar-150-mils-rackvidd/
   Det är härligt att utvecklingen går i den riktningen! Och redan är i närheten av att rullas ut på stor skala. Dessvärre är evnt utsläpp från tillverkningen inte direkt avslöjade, det kan finnas egenskaper som vi inte känner till således.

   MEN

   Om vi antar att detta är en bra förbättring även vid tillverkningen, så innebär det också – dessvärre – att dagens elbilar kommer att påverkas negativt i form av värdefall då de nya batterierna inte lär vara för dagens elbilsflotta och således inte går (eller inte är ekonomiskt motiverbar) byta ut till nyare teknologi. Och då måste man också komma ihåg att för varje nytt batter / fordon som tillverkas så tillkommer utsläppen för just denna nytillverkning. Det är inte automagiskt så att det betyder att det gynnar miljön alltså…..

   Men man skall känna till utvecklingen!

   Svara