HISTORIA 

Hittar du inte din artikel?
Du har kommit till rätt sida, den ligger bara längre ner. Scrolla nedåt. 

flottbasen som höll på att hamna i elfvik

 KULTUR  12 januari 2019 kl 07.37
Året är 1907. Den svenska flottan var sedan länge trångbodd på Skeppsholmen och Galärvarvet. Redan i slutet av 1800-talet hade man väckt ett förslag om att flytta ut hela flottbasen till en ny och rymligare plats. Tidigt var Elfvikslandet på Lidingö på förslag, men även Skärsätra och Södergarn var aktuella.
 
Det upprättades till och med en detaljplan för Elfvik med ett omfattande förslag till en ny flottbas med kajer, torrdockor, verkstadsbyggnader, kaserner, officersbostäder, sjökrigsskola, idrottsplatser mm. Ägaren av hela Elfvikslandet, Albert Janse, var villig att sälja marken. Marinförvaltningen träffade i början av 1907 ett avtal med Janse om att köpa hela egendomen för, i dagens penningvärde, över 100 miljoner kronor. Samma år behandlade riksdagen förslaget om den nya Flottstationen på Elfvik. Ärendet godkändes i den första kammaren, men röstades ner i den andra kammaren. Därmed föll hela förslaget.
 
Villastad på Elfvik
När förslaget fallit började Albert Janse planera att i stället stycka upp Elfvik till tomter och anlägga en villastad. Förutsättningen för detta var att en spårvagnslinje drogs ut till Elfvik. Men detta visade sig bli för kostsamt och planerna på en villastad på Elfvik kom därför aldrig att realiseras. 
 
Nya turer om flottbasen
På våren 1916 diskuteras en ytterligare en gång utflyttning av flottbasen från Skeppsholmen. I första hand nämns dock Lindarängsområdet, Loudden eller Kaknäs. Och samtidigt presenterades ett förslag, av den kände ingenjören PG Hörnell boende i Villa Krångelberga i Högberga, som gick ut på att förlägga Stockholms hela civila hamnverksamhet till en stor del av södra Lidingö - från Skärsätra till Mölna. I det sammanhanget dammades också Elfviksalternativet för flottbasen av igen. Förslaget inrymde då även hela Södergarnsviken, som skulle muddras upp och förses med kajer för de absolut största krigsfartygen.

Ritning över den tänkta flottbasen. Klicka på bilden så förstoras den.

När detta förslag presenterades av 1917 års Flottstationskommitté fanns förutom Elfvik och Skärsätra-Högberga också ett förslag om att bygga ut Galärvarvet ända bort till Beckholmen. Men det senare förslaget kritiserades hårt, för att flera värdefulla byggnader som till exempel Nationalmuseum och Nordiska muséet skulle kunna skadas allvarligt vid fientlig beskjutning. Att många civila i innerstaden skulle kunna skadas eller dödas hade man inte några betänkligheter om. Av 1917 års förslag blev dock intet.
 
Men åren 1929-31 kommer Elfvik på tal som Flottstation igen. Albert Janse är fortfarande starkt engagerad i förslaget, vilket finns belagt i ett stort antal pressklipp från bland annat Lidingö Tidning från den tiden.
 
Sista försöket
Sista gången som Elfvik är aktuellt som ny flottstation är 1938, året efter Albert Janses död. Arvingarna erbjuder sig då att sälja hela området för ”endast” runt 70 miljoner kronor. Inte heller av detta blev det någonting. Efter andra världskriget kom Elfvik aldrig att bli aktuellt som ny flottbas. Utvecklingen hade gått ifrån detta alternativ. Man fastnade för Muskö och Berga som fick hysa de nya anläggningarna, med bland annat enorma torrdockor insprängda i berget.
 
Elfvik köps av Lidingö stad
Och Elfvik förblev civilt och är sedan 1946 i Lidingö stads ägo. Idag är det, som vi vet, ett mycket välfrekventerat och älskat naturreservat. Elfviks Gårds huvudbyggnad har renoverats och drivs nu som restaurang. På Elfviks gård, som sedan 2010 är utarrenderad, finns idag får, grisar, kaniner, getter, hästar och höns. Där drivs också en ridskola. Gården har en öppen och publik verksamhet med bland annat gårdsbistro, trädgårdsbutik, ostmejeri, antikbod mm.
 

Johan Ahlbom

Elfvik (Aellevik) har en lång och diger ägarlängd bakom sig. Från 1300-talet ägdes Elfvik av släkten Jonsson Grip, senare av Oxenstierna och under 15-, 16- och 1700-talen av ätten Banér på Djursholm.

historien om Villa Brevik

Villa Brevik som privatbostad 1930-talet. Vykort ur Sten Schüsslers samling.
Villa Brevik som privatbostad 1930-talet. Vykort ur Sten Schüsslers samling.

Ägaren till Villa Brevik önskar ersätta stora delar av dagens hotellanläggning med nya bostadshus. Huvudbyggnaden, Villa Brevik, ska bevaras och ska kunna användas som hotell eller bostad mm. Byggnaden får inte rivas eller förvanskas. Detaljplanen har tagits i kommunfullmäktige och området kan nu börja exploateras. Här är historien om hur Villa Brevik en gång kom till. 

Villa Brevik har en intressant historia. Den magnifika villan utmed Södra Kungsvägen uppfördes 1920 med den finske häradshövdingen Franz Stolt som byggherre. Under åren efter första världskriget fick han ekonomiska problem, sålde huset och flyttade till Finland. Husets arkitekt var Jacob Gate, som ritade många villor under den intensiva inledande byggnadsepoken på Lidingö. 

1924 övertogs byggnaden av fastighetsbolaget Öresund och efter flera ägarbyten såldes den 1958 till HSB för att användas som utbildningsanläggning inom HSB. Bland de olika ägarna fanns godsägaren Versteegh, direktören Wahlund, som var chef vid Domnarvet, samt gitarrtillverkaren Wretling, som inredde verkstad i huvudbyggnadens källare. 

Under 1950-talet hade HSB konstaterat ett ökande behov av utbildning i ekonomi, administration och information för personal i HSB-föreningarna. Efter förvärvet gjorde HSB 1959-60 en invändig ombyggnad av Breviksvillan, vars utrymme anpassades till den nya verksamheten. Samtidigt byggdes två flyglar med sov- och arbetsrum för kursdeltagarna på tomtens nordöstra del. 

HSBs arkitektkontor under ledning av arkitekt Curt Strehlenert ritade den första om- och tillbyggnaden, och den senaste (1980-tal) ritades av arkitekt Kerstin Gåsste som tidigare varit verksam inom HSB. 1961 invigde man anläggningen under namnet HSB-skolan.

1983 genomförde man en större om- och tillbyggnad som var klar 1985. Då gjordes en tillbyggnad i tomtens sydöstra del med bland annat ny matsal, köksavdelning, föreläsningssal samt ett antal grupprum i förbindelsen med den tidigare byggnaden. 
Byggandet hade föregåtts av inköp av en tidigare villafastighet i kvarteret Gräset, för vilket också stadsplanen ändrats. Ett problem i planeringen bestod i att nivåskillnaden mellan bottenvåningarna i huset utmed Södra Kungsvägen och i nybyggnaden vid Trädgårdsvägen var så mycket som elva meter. Samtidigt skulle en anpassning ske till befintlig bebyggelse i kvvarteret Gräset och omgivningen i övrigt.
Till den ursprungliga villan hörde en trädgårdsanläggning som löpte i gradänger ända ner till Trädgårdsvägen och var omgärdad med putsade murar mot gatan. Tomten styckades sedermera av för två villor. Murarna finns bevarade men ingår i de avstyckade tomterna söder.

Den äldsta trädgården tillkom kring 1920 när Villa Brevik byggdes. Den är uppbyggd av stödmurar, terrasser och trappor på den sluttande tomten, utförda i granit och kalksten. I och med avstyckningen av trädgårdens södra del går nu tomtgränsen vid den mittersta av de ursprungligen tre terrasserna. De två kvarvarande bildar trädgårdens grundstruktur. Från dessa nivåer leder trappor och gångvägar till de omgivande byggnaderna och trädgårdarna, de förra stenlagda med smågatsten av granit. Den övre nivån används som uteplats för restaurangen och har stenlagts med marksten av betong (ursprungligen vad denna plan belagd med grus), mot huset finns stora perennbuskar och bredvid är kortklippta gräsytor.

Den nedre nivån är den mer utpräglade trädgårdsdelen, med vacker stödmur intill blomsterrabatter, gräsmatta, äppelträd och uppvuxna perennbuskar. Sammantaget är den ursprungliga trädgården traditionell i sin uppbyggnad, för tiden. Den har en romantisk, blommande och färgrik växtprakt på en symetrisk och tydlig struktur. Det är en upplevelseträdgård som var och är till för att njuta i. Trädgårdens ursprungliga nyttodelar med odlingar finns inte kvar. Inte heller det skogsparti som låg där hotellängorna är idag. Till den äldre trädgården kan också sägas planteringarna på framsidan av huvudbyggnaden höra, utformade i samma stil.

1992 omvandlades anläggningen från en HSB-skola till en ordinär affärsdrivande konferensanläggning och bytte 1993 namn till Villa Brevik. 1997 såldes anläggningen till Christopher Bailey som utvecklat anläggningen ytterligare under åren. 
2003 utökades kapaciteten bland annat med ytterligare 20 hotellrum.
 

Från boken "Historier från Brevik och Högberga" (red Andreas Lindberg) samt Antikvarisk undersökning från 2016, Reichmann Antikvarier.

 
 

Jakob J:son Gate - arkitekt 1881-1938

Arkitekten Jakob Gate föddes 2 februari 1881 i Fågelås i Västergötland. Han utbildade sig på Skövde Läroverk för att sedan studera vidare på Tekniska Elementarskolan i Borås. Efter att ha varit anställd hos olika arbetsgivare, startade han 1907 egen verksamhet i Stockholm. Han var bosatt på Lidingö från 1910. Jakob Gate står bakom närmare 1500 villor och radhus, flera i Lidingö men också i övriga Sverige. Från 1916 var han även verksam som Handelsbankens arkitekt och ritade över 100 bankkontor. Han har dessutom ritat Hersby gymnasium samt ett antal folkskolor på Lidingö. Jakob Gate dog 21 maj 1938.